Är det sant att människor börjar mogna i 40-årsåldern?

Ja, man kan forandre seg også i voksen alder. Det er mange tidligere kriminelle som har blitt lovlydige.

Det gjelder ikke nødvendigvis alle, men det er faktisk mulig.

Om det gjelder i akkurat dette tilfellet, vet jeg ikke.

Visst blir det skillnad. Inte minst blir det fler och fler saker man inte har en åsikt om. I ungdomen tycker man så mycket. I medelåldern lugnar sig driften att tycka det ena eller det andra. Man stannar vid betraktande.

Når man är 20 är man full av hormoner och vill bara ha kul och styrs av könsdrift.
Når man blir äldre sjunker hormonnivåerna och man blir lugnare på ett sätt.
Dessutom har man i 40-50 årsåldern ansvar för både familj, ekonomi och att hålla samhället igång.

Winston Churchill lär ha sagt något i stil med: "Den som inte är socialist i sin ungdom har inget hjärta, den som inte är konservativ som äldre, har ingen hjärna."

I den där personens fall skulle jag kunna tänka mig att det hade stor betydelse vilket socialt umgänge han hade. Unga människor påverkas väldigt mycket av umgänge.
Det där tror jag minskar ned med åren. Det flestas sociala umgänge verkar också minska ned med åren så även om man skulle vara lika mottaglig, så lär det minska av. Sedan kan jag tänka mig att många förvärvar mer insikter om livet och blir mindre lättpåverkade.

När 20-åriga Olle säger till 20-åriga Pelle "Nisse är bög. Kom så går vi och spöar honom" så fungerar det kanske. Men det är låg sannolikhet om dom kommit upp i 40-års ålder. Pelles hjärna har troligen fått lite mer förmåga till konsekvenstänkande och kommer resa mängder av hinder. Det kan tom vara så att Pelle förvärvat uppfattningen att bögar inte nödvändigtvis måste misshandlas.

Lärande fortsätter under livet även om det går långsammare med åren.

Sedan finns det personer som hamnar i låsningar. Desto längre dom har dessa, desto hårdare sitter de. Och då biter inte fakta. Istället för att lära sig kommer deras hjärnor att spendera all kraft på att hitta på alla möjliga och omöjliga sätt att förneka fakta.

Det är stor sannolikhet att du om 20 år kommer tänka tillbaka på vissa situationer i nutid och tänka att du var en stor idiot.

Tveksam till att vissa individer från Afrika och Mellanöstern någonsin uppnår den nivå som vi i Europa anser vara moget.

Ja det stämmer. Jag började mogna först i 43 årsåldern.

"Livet börjar vid 40" skrev journalisten Marianne Höök när hon var 40, och tog livet av sig några år senare.
https://www.expressen.se/kultur/bocker/annette-kullenberg--jag-var-sjalvlockig-moderlos-gripande/

Ja det har jag hört! Ligger nog en del sanning i det.

Väldigt sant det!

Jag vet inte om jag är mognare idag (närmar mig 50), men jag kände väl att jag "landade" eller blev mentalt "settled down" när jag hade passerat 40-strecket. När jag var i 30-årsåldern så var jag mer upptagen med jobb och karriär, och jagade status/pinnhål/bucket list.

Fick också en grov 40-årskris som håller i ännu, men det måste nyanseras med att jag aldrig hade någon 30-dito.

Ett jävligt substanslöst påstående. Var väl Carl Jung som myntade det. Men bara för att det kanske stämmer för vissa så stämmer det absolut inte för alla.

Om du bara är 20 så har du mycket kvar att uppleva. Det är din 20-åriga naivitet som säger till dig att du ”redan vet bäst”, att du är odödlig, att du är main character mm. Egot är stort i den åldern för att man börjar nå en vuxen ålder, men egentligen har de flesta fått saker och ting serverade på ett silverfat till dess.

20-25 (och över) jobbar många som as, tar övertid etc för att man helt enkelt tror man är ung för evigt, så man maxar pengarna genom att sälja sin tid. Ju äldre du blir desto mer värderar du tiden, eftersom du förstår att du inte är odödlig för alltid.

Runt 25 skulle jag säga att många får lite av ett genombrott. Hjärnan börjar bli fullt utvecklad. Man är i en rätt kämpig period där man förväntas ha allt men är lusfattig. Det känns som att många bearbetar sina gamla trauman under denna tid, lyckas de så kan de bli till nya människor.

30-40 så blir det barn för många. Hela din verklighetsuppfattning ändras, plötsligt är du enbart en NPC i ditt barns liv.

Vid 50 har man antingen byggt upp en stabil grund, eller så har man medelålderskris, beror på om du jobbade tillräckligt hårt på dina trauman eller om du förnekade allt.

Blev väldigt brett det jag skriver, men poängen är att vi är riktigt komplexa varelser, våra erfarenheter ändrar vår världsbild och du har knappt haft några erfarenheter än. Hjärnan utvecklas och förändras konstant, byter celler mm. Om några år är majoriteten av cellerna i din kropp utbytta. Du har så löjligt mycket förändring framför dig och din brist på erfarenhet gör att du inte förstår hur mycket du kommer förändras