Min väg genom den farliga psykvården (15 år)! Låt inte detta hända er.

Min väg genom vården (15 år)

Så jag rökte cannabis som ungdom, right?
Fick en psykos, vårdades på tvångsvård (LPT) ett par månader - där de satte in psykosmediciner.
Blev hänvisad av läkaren inom ovan att gå till Öppenvården - ung och naiv gjorde jag som läkaren sa (visste inte bättre).
Frågade öppenvården hur länge den ska pågå: "ett halvår, men det kan bli livslångt - beroende på hur du mår".
Hämtade tabletterna hos öppenvården varje vecka i ett halvår, men tog aldrig dem. Lagrade på mig en hel ask full.
Sa ovan till läkaren på sättet: "titta! Jag är frisk! Inte behövt medicin ett halvår, ändå inga psykoser!".
Läkaren svarade att ovan var dåligt, i.om. att jag inte följde (statens) instruktioner. Hotade med att sätta Lagen om Öppen Psykiatrisk Tvångsvård på mig.
Men i.om. min rädsla för mannen och tillit till "läkare" så kom vi till "kompromissen" att jag ska få psykosmedicinen i muskulär injektion istället.

Så gick ett par månader i slöhet, seghet och man samlar på sig rejält med fettma.
Efter 5 mån var mitt liv så värdelöst att jag helt enkelt sket i att gå tillbaka till Öppenvårdskontoret.

Saken med anti-psykosinjektioner är att de måste trappas ned under flera månaders tid gradvis, jättelite per månad. (Ingen sa det till mig de första 10 åren av vård). Så jag slutade tvärt och därav fick en psykos.

Åter till LPT.

Där fanns det skötare som våldtog inlåsta patienter i brandtrappan. www.rosenrapes.com har ett arkiv om den mångåriga misskötseln.

Väl ute så hade jag som inlåst på LPT fått injektionerna igen.

Sedan slöhet, tanketröghet, samlar på sig fettma - och livet helt enkelt inte är värt att leva. (Testa en antipsykosmedicin så får ni se - det känns som någon nyper en hela tiden (det är iofs en tänkbar verkningsmekanism då djur lyder bättre om man nyper dem)).

(Det fördelaktiga i modern statlig psykvård är iaf att den kommit bort från den era då den utförde lobotomier - men det är del av samma historiska spår). Dvs nutida psyk-läkare vet inte var de gör varje gång.

10 år in i cirkeln av att må dåligt pga vården, sedan sluta med den, därmed få psykos för att jag inte trappade över flera mån, därefter tillbaka till vården på tvång. Runt runt i cirklar i 10 år. Över att ha rökt cannabis 10 år sedan.

Staten (till skillnad från privata psykiater) har lagligt utrymme att utöva tvång. Läkare, efter ett tag i det jobbet (och ha sett många risiga patienter och tröttnat/hatar allt vid namn "patient"), agerar ut att de äger andra människor. Fullständig makt. Patienten helt maktlös.

Sådant händer inte i privat vård.
-----

Jag säger inte att alla patienter bör frigöra sig från statlig psykvård - precis såsom alla inte blir våldtagna på Danderyds LPT. Men många har nog, såsom jag, råkat in i "fel kretsar (dvs statspsykiatri)" från att ha varit helt normala.

Nu när jag hade tålamod och vänlighet i 1 år, så lyckades jag planera min flykt samt samla på mig tillräckligt med tabletter psykosmedicin för att trappa ned och sluta.
Idag är jag helt normal igen - inga skador av de 10 förlorade åren.

Det var inte en enstaka läkare som "var ond" (vilket många patienter tror och skyller på för den usla behandlingen - som f.ö. är anpassad till 70-talets stora barnkullar, dvs löpande band massproducerad psykiatri för de utslagna fattiga). Men privat regi är en helt annan värld.

Ok du rökte braj och fick psykos?
Låter som nåt man ska passa sig för? Håller du med?

Så för att sammanfatta så fick du en psykos, sket i att ta medicinen, blev medicinerad igen men sket också i det och sedan har du kommit fram till slutledningen att du vill uppmana andra att göra samma misstag och också slänga bort åratal av sitt liv?

Här är mitt förslag: Följ de anvisningar som du får och ta de mediciner som anvisas. Staten har noll intresse av att spendera skattepengar på dig och om något så gör dom hellre för lite än för mycket.

Skönt att det gick bra för dig TS. Det är så många missnöjda och besvikna ex-patienter inom psykiatrin... år ut och år in. Deras klagomål går nästan alltid att avfärda med att dom saknar insikt. Det vore bättre att kalla tabletterna för psykofarmaka - inte mediciner. Jag fick en tid en morgondos med tre, fyra mycket starka, och det var som att dricka en flaska sprit till frukost (jag var 18). När jag sen blev utskriven slutade jag tvärt. Vad gäller psykiatriker skulle jag tro att varannan är okej, hälften har en sorts naturvetenskaplig snarare än humanistisk grundinställning till patienterna. Men i det läget behöver man all kärlek man kan få.

Han verkar ha fått psykos två gånger dessutom.

Sen värt att påminna alla om att psykos får man bara om man har anlag för det - och att det kan utlösas av vilken traumatisk upplevelse som helst.

Jag var inte tillräckligt tydlig i trådstarten.

Jag spenderade 15 år inom psykiatrin.
Var medicinerad i genomsnitt ett halvår i taget, efter varje halvår (ibland helt år) tröttnade jag på livet och att ingen psykiater ens ville testa sänka medicinen. Mådde så uselt (och visste inte om trappning) att ca ett halvår får räcka per gång.

15 år av det blir ca 30 psykoser. Varje psykos då jag slutade med medicinen utan att trappa. Nu har det gått flera år sedan jag sist tog medicinen och har hela den tiden varit psykosfri. Trappade långsamt för att nå hit.

Men precis som ni gjorde så skyllde läkarna på att jag har en grundsjukdom (som orsakar psykoser, vilket inte är sant i.om. nu flera år utan psykos och utan medicin) som medicinen håller nere.
Det är snarare så att istället för att skylla på mig över att jag fick psykos varje gång jag slutade med medicinen utan att trappa, så bör man skylla på att ingen sa till mig att man måste trappa om man ska sluta. Hade haft 29 färre psykoser om jag aldrig hade gått med på statligheten sedan första cannabispsykosen - den tilliten försöker jag få andra att överväga väldigt noga.

Nej så klart. Du är ett av dom undantag som fick psykos utan att haft anlag för det. Givetvis, det är så klart inget fel på dig inte.

Det innebär inte att jag inte tycker att du kan ha varit felmedicinerad och att läkarna har gjort fel i sin behandling av dig.

Även om psykiatrin inte alltid vet vad gör, så vet psykiatrin mer än vad någon annan gör.

Finns ingen person eller instans som vet mer om psykossjukdomar, än vad psykiatrin vet.

Till och med lobotomi var ett framsteg på den tiden, eftersom psykofarmaka-medicin inte existerade, så var lobotomi det enda alternativet som fanns. Det var en desperat sista utväg.

Googla "mentally ill people in chains" så får du se hur psykiskt sjuka behandlas i U-länder, när medicin inte är alternativ.

Ett helt liv fastkedjad i ett skjul är det normala för psykotiska personer i tredje världen.

De skulle varit tacksamma för att få samma medicin som dig.

"Låt inte detta hända er" skriver du, men det är ju inte så att man väljer att bli psykotisk och tvångsvårdad för det.
Har man oturen att bli psykotisk så är det nödvändigt med vård, vare sig man vill det eller inte. Man kan inte välja bort att bli vårdad för sin psykos.

Man kan såklart undvika att söka vård, men det är bara en tidsfråga innan folk som bryr sig om dig gör orosanmälan.
Antingen det, eller så ballar man ur på jobbet eller på allmän plats så att polisen kör en till psykakuten.

Jag har alltid varit mentalt frisk, så jag talar inte av egen erfarenhet, men jag vet vad jag talar om. Sett det så många gånger.

Jag är ledsen men det är sannolikt bara ren tur att du inte har en psykos nu och den kan då komma tillbaka.

Jag förstår att medicinerna ger extrema biverkningar och att forskningen inte går särskilt bra framåt med psykosmediciner men du behöver nog åtminstone ha en lägre dos i förebyggande syfte.

Att psykiatrin är galet dålig innebär inte att du inte har ett tillstånd som kan behöva livslång behandling.

Tänk er som en domstolsförhandling:
Vården säger: Han blir psykotisk utan sin medicin.
Jag säger: Man blir psykotisk (normala blir det) om man tvärt slutar med medicinen.
Det finns alltså ingen väg ut ur medicinen när man väl 1 gång fått den - det blir ett livslångt projekt utav ett snedsteg i livet.

Vården säger: Det är mitt fel och vården hjälper.
Jag säger: Har ni tänkt på att ni för in folk i ert medicinberoende och sedan skyller på dem för att de blir psykotiska när de slutar, för att de bara hamnat i psykiatrins hamsterhjul (och annars är friska - både före och efter vårdvevan).

Jag kan se båda sidorna: ett systemfel å vårdens sida, där oskyldiga friska får en livslång kur pga ett ungdomssnedsteg. Det finns ingen mekanism för att testa om folk blir psykotiska av eller utan medicinen. Så rimligtvis finns det folk i båda lägren: de som inte behöver nutidslobotomi dvs medicinen - ett stort mörkertal människor, och de som behöver lobotomeras.

Jag tror mörkertalet kan vara stort i.om. de människor jag sett inom psykiatrin som är helt normala och hamnade där av misstag. Nu vill ingen läkare prova på att sänka medicinen pga risk för deras rykte och/eller instruktionen i utbildningen att medicinen läker istället för "medicinen (tväravslutningen) orsakar problemen".
Dvs de hamnar i ett livslångt lidande bara för att systemet inte är byggt för att någonsin trappa ned medicinen.
Om någon hamnar i psykiatrin "som normal" så går det inte att ändra livstidsdomen.
Det går ej utreda vem man ska skylla på för problemen: patienten eller vården.
Både de som behöver medicinen finns, och de som för sitt liv förstört av en livstidsdom i onödan finns.

Även friska som jag slösade 15 år på psykiatrin - men psykiatrin försökte få det till livstids. Tog mig självmant ut genom tålamod, snällhet och att trappa. 2+ år psykosfri nu.
Och jag är långt ifrån dem i de Youtube-klipp på schizofrena som fick lobotomier förr i tiden - dvs agressiva dårar från 50-talets mentalsjukhus: t.om. jag fick en livstidsdom i onödan. Detta kan hända vem som helst!

1: cannabis
2: psykos av cannabis
3: inlåsning på tvångsvård
4: medicinen
5: utsläppt (till öppenvården)
6: fortsatt medicinering
7: ...
Jag vill informera om att man självmant behöver trappa om man ska komma ur ovan.
Jag vill visa hur lätt det är för vem som helst (då steg 1 bara är "cannabis") att hamna i livslångt lidande (medicinen medicinskt nyper en till lydnad 24/7).

Läget försvåras såklart av att de riktiga psykotiska inte har sjukdomsinsikt och tror att de är friska.
Jag vill bara påpeka systemfelet i att om en normal människa hamnar i vårdvevan så är det jäkla svårt att komma ur den; och tragiskt för alla inblandade då förövaren (vårdsystemet) skyller på sitt offer (inför familj, osv), medan offret skyller på förövaren.

30 psykoser.... Slarvar med medicin, behöver ingen vård, psykos, tillbaka på ruta ett.

Jag ser ett mönster, men TS tycks inte se det.

Jag vet att TS har rätt i alla fall.

Det är verkligen inte lätt när det känns som att man måste kämpa mot "alla". Andra förstår nog inte det. Jag vet hur det är.

Ett problem är ju också att man inte mår bra, och de som ska "hjälpa" gör att man fortsätter inte må bra. Efterhand mår man dåligt bara för att man mår dåligt (dvs tanken på ens dåliga mående ger en panik).

Folk har också en övertro på psykiatri, eftersom de ser den som en vetenskap. Den som sätt folk hamna i psykiatrin vet att det inte är så. De försöker gissa sig till "vad som är fel på dig" och testar en massa olika tabletter. Så får man den ena diagnosen efter den andra. Det är mer som en industri än en vetenskap.