Berättar du för människor i din omgivning om din tro?

Nä, det gör jag inte. Det här var länge sedan nu. Hon skulle driva ut djävulen ur mig när jag hade lite problem osv. En vän. Och hon stod i mitt kök och gallskrek. Och snodde en skulptur och började rota bland mina postpunk album och coldwave, goth etc musik, och sa att det här kommer från djävulen och måste kastas i soporna. La händerna på min säng och bad, jag undrade vad som händer. Hon sa att jag rensar bort alla synder som begåtts här.
Hon var med i pingströrelsen och även hade varit med i Livets ord. Sedan så har jag öppnat dörren och där stod Jehovas vittnen, de började fråga massa grejer, jag istället fråga dem saker ifall de tänker lika mycket på extraterrestials i andra galaxer. Och om gud är en gud som bryr sig om allt levande och även materia. Även i andra galaxer, de blev helt ställda, och tog upp bibeln och började pladdra, jag sa Nej lägg ner ert svammel och svara själva på detta. Sedan några dagar senare stod de utanför mitt fönster och härjade, ropa på mig då mitt fönster stod öppet. Jag bara stängde, men sedan återkom de minst fem gånger till trots att jag inte bett om det. Jag sa stick härifrån är inte minsta intresserad.

Jag har inga vänner eller bekanta som har kunskap om kristendom. Därför är det helt ointressant att tala om min tro med dem.

Jag håller tron för mig själv men skulle gärna prata med någon om den har inte kommit tillskott att boka själavårdande samtal än.

Om jag ska göra det ska det vara en kvinnlig snygg präst som det finns en hel del av i Svenska Kyrkan. Frikyrkan ska vi inte tala om, det är som en porrfilm.

Min gud är pervers och kåt. Amen.

Jag har ett halsband med ett kors. Jag missionerar inte eller predikar "dörr till dörr" som många frikyrkor gör, det är inte normen i det samfund jag tillhör. Mina åsikter är såklart influerade av min tro.

De som vill prata religion är ofta frikyrkliga, vilket kan vara jobbigt då deras kristendom är väldigt olik min. De blir ibland upprörda över att jag inte köper deras synpunkter eller att jag inte anser att deras folkbibel har företräde någon annan översättning. Muslimerna och ateisterna på jobbet är helt oberoende av att jag är kristen. De få judar jag träffat har inte heller sagt något.

Ingen bryr sig, det är bara på nätet folk blåser upp religiöst tjafs. Folk är mer bekymrade över att få lönen att räcka till och att deras barn ska få det bättre än dem, än vad ens granne har för tro.

Jo du.
Min morsa hamnade i JVs klor när jag var 8år
Eftersom hon var frånskild med barn, och dessutom hade en relation med en ny man var hon inte aktuell för att "gå i tjänsten". Men tydligen ansåg jag ung och oskyldig och skulle dras med ut och knacka dörr. Fy Fan säger jag.
Det gav mig i a f en läxa om vikten av att kunna hålla käften.

Jag ser inte Flashback som en "gemenskap", det är ju människor från alla möjliga olika bakgrunder och olika tankar.

Om kristna predikar i t.ex. Stockholm, och en person inte lyssnar, menar du att kristna måste lämna staden? Är det så bokstavligt som du tolkar skriftstället?

Som jag sade, andemeningen med skriftstället är att inte ägna tid åt människor som inte vill lyssna, oavsett var dom befinner sig.

Om inte, förklara vad andemeningen är med skriftstället.

Det jag ifrågasätter är inte om varje detalj måste förstås geografiskt bokstavligt, utan din inkonsekventa tolkningsmetod. När den bokstavliga ordalydelsen stödjer din ståndpunkt håller du hårt på den, men när den skapar problem övergår du till en självvald ”andemening”. Då blir frågan: efter vilken konsekvent princip avgör du vad som är bokstavligt och vad som är bildligt – utöver vad som för stunden passar din argumentation?

Texten nämner faktiskt ett hus eller en stad som inte tar emot lärjungarna. Om du själv menar att en enda person i Stockholm inte representerar hela staden, kan du inte heller behandla några avvisande användare som om de representerade hela Flashback. Och om andemeningen, som du säger, är att inte ägna tid åt människor som inte vill lyssna, borde du rimligen respektera deras avvisande och gå vidare.

Att växla mellan bokstavstrohet och en bekväm ”andemening” beroende på vilket som gynnar den egna slutsatsen framstår som just den sorts religiösa dubbelmoral som Jesus återkommande kritiserade. Han kritiserade människor som ställde krav på andra men själva inte levde efter samma måttstock. Därför räcker det inte att hänvisa till Jesu ord – man måste också tillämpa dem konsekvent på sig själv.

Ok, så förklara nu vad du själv anser är andemeningen eller betydelsen av skriftstället.

Andemeningen är att lärjungarna skulle framföra sitt budskap, men inte försöka tvinga det på människor som inte ville ta emot eller lyssna. Vid ett tydligt avvisande skulle de acceptera det, lämna dem och gå vidare. Att skaka dammet av fötterna markerar att lärjungarna inte längre ansvarar för deras val.

Om du möter en övervägande negativ och kritisk respons här på Flashback, på ett sätt som kan jämföras med att inte bli mottagen i ett hus eller en stad, bör andemeningen rimligen vara att du respekterar det gensvar du faktiskt har fått och går vidare.

Du kan inte först vända dig till Flashback som en gemenskap för att predika ditt budskap och sedan, när gemenskapens respons blir negativ, plötsligt behandla varje reaktion som ett helt isolerat möte utan betydelse för din fortsatta närvaro och predikan. Att inte precis varenda medlem har läst eller svarat innebär inte att den samlade responsen saknar relevans. Inte heller lärjungarna behövde rimligen fråga varenda invånare innan de kunde konstatera att de inte hade blivit mottagna i en stad.

Flashback är, som sagt, en community där användare läser samma trådar, bemöter varandras argument och tillsammans formar det mottagande du får. Det är inte bara en oändlig rad fullständigt fristående möten med individer. Om du ändå fortsätter trots att det övergripande mottagandet tydligt är avvisande, blir det svårt att hävda att du följer din egen tolkning: att man inte ska ägna tid åt människor som inte vill lyssna.

Nu har jag förklarat min tolkning. Då återstår min fråga: enligt vilken konsekvent princip avgör du när Bibelns ord ska följas bokstavligt och när du får ersätta ordalydelsen med en ”andemening”? Det är den selektiviteten jag ifrågasätter.

Nix. Berättar bara om sånt jag vet.

Jag har svarat vad andemeningen och betydelsen av skriftstället är här: (FB) Berättar du för människor i din omgivning om din tro?

Var det något av det jag skrev som du inte förstod och vill att jag förtydligar åt dig ytterligare?

Jag svarade på ditt inlägg, men jag blev raderad. Jag har lagt dig på min ignorera lista.

Så svara på mitt inlägg här i tråden. Var det något av det jag skrev som du inte förstod och vill att jag förtydligar åt dig ytterligare?