Berättar du för människor i din omgivning om din tro?

Är du öppen med vad du tror eller inte tror på inför människor i din omgivning? Tycker du det är viktigt att ta initiativ till att berätta om sådant eller väntar du tills dess att rätt tillfälle dyker upp för att diskutera det om du träffar nya människor?

Har du fått några starka reaktioner av andra eller hur reagerar folk på det i allmänhet?

Är det viktigt att uttrycka sådant så alla vet var man står i sådana frågor? Förväntar du dig att andra är öppna om vad de själva tror på också eller är det rimligare att bara hålla sånt för sig själv?

Jag behöver inte veta vad/om vad andra tror.
Och berättar typ aldrig vad jag själv tror/vet/liknande.
Behöver man veta alla detaljerna om sådant för att komma överens eller trivas i folks sällskap? Tror inte det.

Många verkar dölja sin tro. Detta ser jag som ett tecken på att de innerst inne förstår att de är lite knäppa o tror på någon skit i en gammal bok som jag trots tusentals år ännu inte visat sig. Att vara religiös är en karaktärsbrist

Tro är en privat sak och tvärsäkert folk hålls kort.

Ja, jag följer det Jesus sade:

"Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. " (Matt 28:19-20 Bibel2000)

Jag drar mig åtminstone inte för att tala om det ifall det kommer upp. Min hållning är enkel. Religion på individnivå gör mycket gott, meda religion på gruppnivå gör mycket dåligt.

Jag tror inte, jag vet.

Hur har det gått för dig än så länge då?

Varför vill du veta?

Det finns folk som jämt och ständigt ska missionera om sin tro -- eller icketro -- och såna är ju alltid bara fett jobbiga. Men att bara kort upplysa om hur man tror eller icketror, om och när det finns någon anledning till det, gör personen mer intressant i mina ögon. En liten symbol som t ex halssmycke med ett krucifix, är också bara helt ok.

Jaså? Då har du nog bara dålig fantasi. Finns även många som inte alltid talar om vilket parti de röstar på. Visst kanske en del skäms för det, men ofta handlar det nog bara om att de iaf just då vill undvika den sortens diskussioner.

Tips: Din egen intoleranta och fördömande attityd bör du nog iaf ligga lite lågt med på t ex en arbetsplats, om du inte bara vill framstå som jävligt svår att ha att göra med.

Varför berätta om det om du inte är villig att svara på följdfrågor?