Citat:
Ursprungligen postat av
Tintin257
Det är ju väldigt mycket som är högst oklart ~ typ allt.. förelåg troligen ett behov av att bli ren.. därav inbrott för jag tror inte att han var så kalkylerande att han ville få det att framstå som om det varit ett vanligt inbrott för att leda misstankar åt annat håll. Men vi kan inte helt vara säkra på att uppgiften stämmer att det är TN som varit där. Man önskar ju verkligen att han börjat berätta så att de anhöriga kan få svar.
Citat:
Ursprungligen postat av
Refraktor
Att han inte ville vara kvar när de anhöriga kom dit kan man ju förstå. Vi ska nog inte utesluta att han agerat efter en hastigt uttänkt plan som ändrat sig under vägen en eller ett par gånger. Senare insåg han att allt han gjort var otillräckligt och att tiden inte räckte till. Han hade bara gjort saken värre. Blev då passivt kvar där de fann honom.
Jag tror att du är inne på något väsentligt. Efterklokheten är en försåtlig historieskrivare; den har en osviklig förmåga att förvandla villrådighet till strategi och stundens panik till en omsorgsfullt utarbetad plan.
Om förloppet verkligen varit sådant som du skisserar kan det mycket väl ha rört sig om en serie hastigt hopkomna beslut, där det ena påbudet framtvingat det nästa och där varje ny omständighet kastat ännu en käpp i hjulet. När anhöriga anlände torde spelplanen ha förändrats på nytt, och de tänkta utvägarna kan raskt ha blivit lika få som de blivit föga brukbara.
Att han sedermera blev kvar där han påträffades behöver därför icke nödvändigtvis innebära att detta var avsikten från begynnelsen. Ibland havererar icke flykten, istället är det själva föreställningen om att det ännu finnes en flyktväg som havererar.
Jag skulle således akta mig för att i efterhand ikläda honom Machiavellis mantel och tillskriva honom en sinnrik plan för varje tänkbar eventualitet. Det som från läktaren ter sig som ett parti schack kan, för den som står mitt på brädet, vara ett febrilt famlande efter nästa ruta.
FUP får så småningom skilja de verkliga avsikterna från de efterhandskonstruktioner som vi andra så gärna spinner kring dem.
Ty människan handlar i stundens mörker; det är först efteråt som historieskrivaren tänder lampan och inbillar sig att vägen hela tiden varit upplyst.