Rimligt att sambon betalar extra för sitt barns mat och slitage?

Vad är det för jävla hyperfokus på "respekt och attityd"?

Låter som du nyttjar situationen för att hävda dig, inte för att hålla en jämställd relation.

Något annat som är lite intressant är att bortsett från duschandet så har TS inte kommit med något mer konkret än fyra proteinpuddingar men går på som om grabben äter dom ur huset, och klöser på möblerna som en annan katt. Sen håller jag med dom säger att om man blir sambo med en ensamstående mamma så blir man sambo med hennes barn också, vare sig man vill eller inte.

Skulle vilja se Judge Judy avsnittet med TS som stämmer sambon över proteinpuddingar hahaha!

Jag kommer annars att tänka på Mattel v Aqua där domaren tyckte att 'the parties are advised to chill'.

Sen kan jag inte låta bli att tänka att glassen när TS växte upp förmodligen mättes med linjal och pappa fick alltid största biten för det var han som hade betalat och han själv skulle vara tacksam att han ens fick någon glass.

Säger givetvis inte att det är så men någonstans måste ju tankarna om den här sortens millimeterrättvisa komma ifrån.

Frid är värt mycket. Att gå över budget är rätt kasst om man inte kan förstå det men det som är värre är att inte kunna prata om det. Jag fattar också att bjussa på hundringar här och där, en tusenlapp eller två hjälper lite.

Vill du inte vara farsa då eller menar du att du inte vill ta ansvar och säga till barnet eller menar hon att du inte får det? Det sista tycker jag att du borde få.

Jag är i samma situation med en kvinna och hon älskar mina barn och det gör mycket för mig.

Vad tycker du att du kunde gjort annorlunda nu när det gått några dagar? Vad kan du göra idag för att göra ditt bästa men utan att bryta din principer i frågorna?

Det är Schablonberäkning som staten har din jubelidiot.

Föräldrarna betalar dessa pengar för mat, kläder, internet, boende, vatten, el, datorer, hygien, till sitt eget barn, ditt korkade bottenskrap.

Det handlar inte om rättvisa.
Det handlar om att han har lyckats försätta en kvinna i beroendeställning till honom, förmodligen är det hans hus/lägenhet etc. och han är rik, hon fattig.
Nu vill han göra henne ständigt påmind om att hon är svag genom att va en snålfitta och böta henne och få hennes barn att och hon att må dåligt. Rent dominansbeteende, ekonomin är bara ett verktyg för att dominera . Genom att utsätta barnet för denna hemska behandling visar han kvinnan "kolla vad jag kan göra mot ditt barn, vilken usel mor du är", han bryter ner henne och barnet genom att gaslight de om ekonomin.
TS är en mycket hemsk person och förmodligen fullblodspsykopat som tror vi inte ser igenom hans spel.

Eftersom jag inte är en sån människa, och har heller inte råkat ut för såna, så hade den där tanken inte ens fundera på att börja bildas hos mig - men nu när du säger det så ser jag att det absolut kan vara så.

100 spänn om dagen för fri tillgång till mat, el, obegränsat med varmvatten och boende är alltså en ”ockersumma”? Du får knappt en sunkig kebabpizza för den summan idag.

Och du får tro precis vad du vill om samtalet. Det ändrar inte det enkla faktumet: i samma sekund som det ställdes krav på att biofarsan själv skulle öppna plånboken för sin egen son så tog det tvärstopp.

Man blir sambos för att man trivs ihop och vill dela en vardag på jämställda och rättvisa villkor. Den enda som försöker göra ”ekonomisk vinning” här är den som förväntar sig att få sitt barns uppehälle subventionerat av sin nya partner.

Grabben har inte valt situationen, nej – och just därför är det hans två biologiska föräldrar som bär 100 % av ansvaret att försörja honom, inte jag. Att sätta sunda gränser och visa att resurser kostar pengar är precis vad en vuxen förebild gör, till skillnad från att lära ungen att man kan glida runt på andras bekostnad.

Och lägg ner den där besattheten av mina siffror. Vad jag tjänar och har kvar på kontot efter den 25:e är helt ovidkommande. Mina intjänade pengar blir inte allmän egendom för att jag råkar dela adress med en kvinna.


Det spelar ingen som helst roll om jag har femhundra spänn eller femtio tusen kvar den 25:e. Mina pengar blir inte allmän egendom som andra har automatisk rätt att förbruka bara för att jag sköter min ekonomi.

Ja. För ni är sambo. Är det nåt jävla hotell du bedriver?

Dessutom ändrar du dig alldeles för ofta i vad du tar ut.

Proteinpuddingarna var droppen som fick bägaren att rinna över och ett klockrent exempel på bristen på respekt för andras saker – inte hela hushållsbudgeten.

Måste jag sitta och lista varenda ostskiva, mjölkpaket, schampoflaska, tvättmedelsdos och kilowattimme i en excel-fil för att ni ska förstå att en växande 12-åring på halvtid kostar reella pengar varje månad? En kille i den åldern äter inte luft, och han drivs inte på solenergi. Det handlar om frukost, rejäla middagar, helgluncher, kvällsmackor, tvättmaskiner som går var och varannan dag och en speldator som tuggar el.

Och vad gäller "paketet": Ja, man delar bostad. Men att dela bostad med en kvinna och hennes son innebär inte att man automatiskt adopterar henne och ungen ekonomiskt.

Det är precis där den stora paradoxen ligger. Grabben har redan en aktiv biofarsa, så jag har varken behov eller ambition att kliva in och leka extrapappa. Men under mitt eget tak gäller självklart sunt förnuft och husets regler.

Problemet är den klassiska dubbelmoralen: när det gäller regler, skärmtid eller att mina grejer ska respekteras, då får man höra att man inte ska lägga sig i för ”det är inte ditt barn”. Men när matkassarna ska betalas eller elräkningen kommer, då är man plötsligt en ”familj” som ska dela på allt. Man kan inte kräva 100 % ekonomiskt ansvarstagande från en bonuspartner och samtidigt ge noll mandat i hemmet.

Jag borde ha tagit diskussionen långt tidigare, innan irritationen byggdes upp till en kokpunkt över några proteinpuddingar. Och som jag skrev tidigare: jag borde ha brutit samtalet direkt i samma sekund som grabben klev in i rummet. Ekonomi och vuxenansvar ska aldrig avhandlas framför barnen.

Jag tänker inte kompromissa bort mina grundprinciper om rättvisa och personligt ansvar, men jag kan ge dialogen en sista chans på rätt premisser.

Det innebär ett vuxet samtal vid köksbordet på tu man hand – med telefonerna avstängda, utan ungen som åskådare och utan inblandning från vare sig svärmor eller exet.

Där lägger jag fram två enkla, rimliga alternativ för att lösa detta: antingen den fasta schablonen på 1 500 kr eller att hon tar 100 % av handlingen under hans veckor.

Accepterar hon det och ber om ursäkt för cirkusen så bygger vi vidare därifrån. Väljer hon att fortsätta köra offerkoftan och ringa in släkten igen, då vet jag med säkerhet att det här inte är en kvinna att satsa framtiden på.


Ömsesidig respekt är själva grundfundamentet i en relation. Saknas det har man inget partnerskap – då har man bara en part som utnyttjar och en part som blir utnyttjad.

Att kalla det för att ”hävda sig” bara för att man sätter ner foten

100 kr om dagen är mycket om man har lite.
Hur mycket tjänar du i timmen?

Du har startat en tråd om dina ekonomiska problem där du säger du dragit av 58kr för att en växande tolvåring käkat något som du ställt i kylen, fyra puddingar men du vägrar svara på hur mycket du har på kontot när räkningarna är betalda...
Du är rik och har råd med att va en bonusfarsa men du vill inte för du vill psykiskt misshandla kvinnor och barn.

Din sambo och hennes barn är inte vem som helst, det är de du har valt att leva med.


Allmän egendom? Kallar min sin partners barn för allmänhet och tror man ska få stöd av andra är man helt klart psykopat.

Jo det har jävligt mycket med saken att göra hur mycket du har på kontot!