Citat:
Ursprungligen postat av
OceanDeep
Har du det bra annars?
Är alla dina önskningar uppfyllda av din sambo? Kan hon ge dig frid och fröjd och har gjort så i handling majoriteten av dagarna som varit eller har alla dagar omlott gått upp i ett problem som alltid måste lösas?
Vad vill du med pengarna? Har ni kunnat prata om pengar allmänt innan utan att något blossat upp?
Ska dem lära sig något utan att få äga konsekvenserna av det dem gjort? Hur ska dem lära sig då?
Vad är hennes och sonens respekt mot dig i handling?
Jag kan inte svara hur din sambo tänker men min gudinna behöver inte göra något för mig eller mina barn men när hon gör det så tackar jag för det. Det som din sambo säger är att den nya mannen inte ska bossa över barnet överhuvudtaget.
Frågan är om du ska köra på din väns förslag? Det tar bort alla attacker och att "du är snål" när ni diskuterar dessa låga summor är löjligt och säger snarare till mig att hon är snål.
För hon kunde sagt "Jag älskar dig och betalar 1500 då" och något i stil med "Hur ska vi fira detta beslut då, SvetsLeffe?" du avslutar och svarar: "Jag skapar ett sparkonto åt oss alla på 1500 för resor och nöjen".
Ett av de få inläggen i tråden som faktiskt ställer relevanta frågor och borrar i grundproblemet istället för att bara spy galla.
För att svara ärligt på dina punkter:
1. Har vi det bra annars?
När det bara är hon och jag och allt flyter på hennes villkor har det varit bra. Men det är ju precis det som är fällan: det är väldigt lätt att ha "frid och fröjd" så länge man själv håller käften, lägger sig platt och betalar. I samma sekund som man sätter en rimlig gräns och ställer motkrav blir det härdsmälta och släktkommitté. Det är inte en stabil relation – det är en relation som bara fungerar så länge mannen lyder.
2. Respekt i handling och attityd
Du sätter fingret exakt på pudelns kärna här. Hade hon visat respekt i handling – tagit ansvar för vad grabben förbrukar, sett till att mina grejer får vara ifred och mött mig som en vuxen partner – då hade jag skitit fullständigt i en femtonhundring. Då bjuder man med glädje på middagar, aktiviteter och resor, precis som du beskriver.
Generositet föds ur ömsesidig respekt och tacksamhet. När motparten istället tar allt för givet och bemöter fullt rimliga förslag med ilska och kravmentalitet, då dör all lust att vara generös på en millisekund.
3. Vad vill jag med pengarna?
Det handlar inte om att sitta och tjuvhålla på enkronor på ett bankkonto. Pengarna jag arbetar ihop går till min egen buffert, mina egna projekt och min egen framtidstrygghet. Att jag sliter för min lön gör den inte till allmän egendom för vem som helst att dränera bara för att vi delar tak.
Din analys av hennes respons är klockren. Hade hon bemött mig med mognad och sagt "Självklart löser vi det, vi är ett team" hade det här varit utagerat på två minuter.
Men hennes faktiska reaktion – att dra på sig offerkoftan, vägra ta ekonomiskt ansvar för sin son och hetsa både svärmor och biofarsan mot mig i mitt eget vardagsrum – visar svart på vitt var hennes respekt och prioriteringar egentligen ligger.
När det väl har gått så långt hjälper varken schabloner eller min polares veckoansvar. Problemet handlar inte om pengarna längre, det handlar om ren och skär brist på respekt.
