Citat:
Jo, smaken är faktiskt som baken.
En kvinna vill ha eldiga och charmiga latino-män.
En annan kvinna vill ha långa, smala, bleka gothare.
En annan kvinna vill ha nördiga långa, smala män.
En annan kvinna vill ha biffiga vältränade män.
En kvinna vill ha "traditionella" män.
En annan kvinna vill ha bohemiska män.
Osv. osv. osv. osv.
Vad i princip samtliga kvinnor vill ha (utöver sin personliga smak för män) är att han ska ha charm, få henne att känna sig sedd/speciell, humor, social kompetens, omtänksamhet, att de "klickar" tillsammans osv...
Så finner Stina (som vill ha bohemiska män), en medioker bohemisk man med charm som får henne att känna sig sedd och där det "klickar". Så kommer hon bli intresserad av honom. Och där kan han bygga vidare!
Men träffar Stina en charmig "traditionell" man, så kommer det inte "klicka" lika lätt. Den mannen har bättre tur med Berta som gillar hans typ.
Blev det tydligare så?
Incels får jobba med sina positiva sidor. Förstärka dessa och våga visa dessa i offentliga sammanhang.
Citat:
Med charm får man till en dejt. Och sköter man sina kort rätt på dejten, så kan det bli mer än bara en dejt! Kanske fler dejter. Kanske förhållande och sex. Kanske fler dejter och sex.
Citat:
Då får han väl jobba på de positiva inre sidor han har!
Läs nedan inlägg, denna skribent har förstått vad jag vill ha sagt:
Citat:
Ett stort problem med manosfären är deras fokus på, för det första, ansiktets avgörande betydelse. De uppmanar t ex killar till "mewing" för att förbättra käklinjen. Generellt lägger det så gott som all fokus på yta, status, pengar och looksmaxxing, när de borde satsa järnet på mindmaxxing istället.
Nu vill jag inte påstå att hur man ser ut och hur mycket pengar man tjänar inte spelar någon roll, för det gör det vare sig vi män vill det eller inte. Är jag själv både ärlig och kritisk mot de ansträngningar jag gjort (eller snarare inte gjort) för att nå framgång hos kvinnor under mitt liv, så kan jag säga att jag varit för obrydd om hur jag klätt mig, hur mitt självförtroende kunde ha förbättrats av att ha en vältränad kropp, klädernas betydelse samt vikten av personlig hygien, helt enkelt att ge ett intryck av en man som bryr sig om hur han ser ut och har självrespekt. På samma sätt har inte karriären varit särskilt viktig för mig. För mig är lönen ersättning för utebliven fritid, och med den inställningen blir det inte att jobba inom finance i London direkt.
Det största misstaget jag ändå gjort är ett underskatta betydelsen av att jobba med sin personlighet och sitt eget psyke. Har alltid haft dåligt självförtroende och låg självkänsla, länge tänkte jag att "ja, det är ju tråkigt och orättvist, men det går nog inte att göra något åt". När jag inte jobbade med mig själv, kvinnorna lyste med sin frånvaro och karriären trampade vatten så började jag dricka mer och mer samt drog på mig allvarliga depressioner och tvångstankar, OCD. Allt för sent, bara under de senaste åren sedan jag äntligen blivit nykter, har jag på allvar börjat jobba med mig själv. Mycket mindfulness har det blivit. Mycket slitsamt jobb återstår.
Det är där fokuset gör nytta för incels, inte på att idissla som en ko för att forma om käklinjen. Och det är nog kanske svårare att ändra sin personlighet än att bygga stora biceps, men det går att få bättre resultat än de flesta anar.
Nu vill jag inte påstå att hur man ser ut och hur mycket pengar man tjänar inte spelar någon roll, för det gör det vare sig vi män vill det eller inte. Är jag själv både ärlig och kritisk mot de ansträngningar jag gjort (eller snarare inte gjort) för att nå framgång hos kvinnor under mitt liv, så kan jag säga att jag varit för obrydd om hur jag klätt mig, hur mitt självförtroende kunde ha förbättrats av att ha en vältränad kropp, klädernas betydelse samt vikten av personlig hygien, helt enkelt att ge ett intryck av en man som bryr sig om hur han ser ut och har självrespekt. På samma sätt har inte karriären varit särskilt viktig för mig. För mig är lönen ersättning för utebliven fritid, och med den inställningen blir det inte att jobba inom finance i London direkt.
Det största misstaget jag ändå gjort är ett underskatta betydelsen av att jobba med sin personlighet och sitt eget psyke. Har alltid haft dåligt självförtroende och låg självkänsla, länge tänkte jag att "ja, det är ju tråkigt och orättvist, men det går nog inte att göra något åt". När jag inte jobbade med mig själv, kvinnorna lyste med sin frånvaro och karriären trampade vatten så började jag dricka mer och mer samt drog på mig allvarliga depressioner och tvångstankar, OCD. Allt för sent, bara under de senaste åren sedan jag äntligen blivit nykter, har jag på allvar börjat jobba med mig själv. Mycket mindfulness har det blivit. Mycket slitsamt jobb återstår.
Det är där fokuset gör nytta för incels, inte på att idissla som en ko för att forma om käklinjen. Och det är nog kanske svårare att ändra sin personlighet än att bygga stora biceps, men det går att få bättre resultat än de flesta anar.