8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Socialtjänsten och nämnden är separata. Socialtjänsten yrkar för åtgärd, nämnden avgör.

Domstolen har i ansvar att se till att de prövar ifall beslutet vverkligen är i barnets bästa. Vilket det konsekvent struntar i.

I en ny statlig utredning framgår dock att förvaltningsdomstolarna inte alltid prövar om tvångsåtgärder enligt LVU är ”nödvändiga” och förenliga med ”barnets bästa”, som lagen förutsätter. Enligt utredningen är det i stället ”vanligt förekommande” att domstolarna inte gör, eller redovisar, någon sådan bedömning (SOU 2025:38).

Det riskerar i sin tur att leda till att familjer splittras i onödan – och att barn utsätts för ingripanden som inte är förenliga med deras bästa intressen.

Inte heller i fallet Elsa gjorde förvaltningsdomstolarna någon självständig bedömning av om ett tvångsomhändertagande enligt LVU var ”nödvändigt” eller om det fanns ”mindre ingripande alternativ”.

https://centrumforrattvisa.se/domstolar-jo-anmals-i-fallet-elsa/

Det är en blandning av medlöpare och folk som är handlingsförlamade pga hot som du beskriver.

Sen har yrkeskåren ett ansvar med. De vet at det sker och har full möjlighet att organisera sig för att tvinga fram en förändring.

Sen är det även så att rättssystemet inte ger någon väg att hålla grovt kränkande aktörer inför rätta. Vilket i sin tur säkerställer att man inte kan rensa ut dessa individer.

Så det är fel på ett övergripande systematiskt vis, ja.

Jag vet inte vad du vill men Socialtjänst = Socialnämnd + Socialförvaltning.

Socialförvaltningen är underställd nämnden och det är nämnden som är den beslutande myndigheten. Socialförvaltningen är den enhet som utför det löpande arbetet åt nämnden.

Och i Elsas fall talar allt för att Carina Toro Hartman tagit ett enväldigt beslut. Det kan man inte lasta förvaltningen för.

Ja. det stämmer.

SoC är underordnad nämnden. Men de är separata i den måna att det är politiker i ena parten och tjänstemän i andra. Vilket var vad jag påpeka. De utgör två delar av det hela.

CTH klev in och gjorde beslut i ren lagförakt. SoC har mandat att stoppa och slå larm. Även där kan man absolut beskylla domstolen som har ännu mer muskler att stå emot med men lade sig platt. Det skall de få konsekvenser över.

1, Ingenting. Jag har sagt sen dag 1 i tråden att jag tycker det är fel. Det har mer eller mindre alla i tråden sagt och tyckt - oavsett ”sida”.

2, Igen.. ganska många i tråden har ansett att isolering från familjen varit fel. Att man borde ha undersökt närståendeplacering eller djupare utrett pappan.

Så. Nöjd? Men bara för att man anser att socialtjänsten gjort fel i ärendet så betyder det inte att man inte anser att insatser behövdes.

Men kan du inte sluta posta rena påhitt och felaktigheter?
Förvaltningen (eller vad du nu menar med ”SoC”) har inte mandat att stoppa nämndens beslut.

Jo, men du får nog faktiskt ta och läsa vad Totius faktiskt skriver. Jämför också gärna den gamla Totius med den nya i tråden då han har ju varit med ett tag, och det är som natt och dag.

Innan handlade hans kritik om att SIP hoppades över, och det höll jag med om. Men nu sitter han i stället och läser innantill ur gamla domar som vi i dag vet fattades på ett helt bristfälligt beslutsunderlag. Och om man säger emot eller påpekar att det är fel, då är man helt plötsligt en "rättshaverist" som "säger emot lagen".

Men det är ju han själv som sitter och hittar på egna lagar och regler och blandar ihop LSS med HSL! Det är inte samma sak överhuvudtaget, och det finns faktiskt ingen annan än Totius och en handfull övervintrande systemriddare i den här tråden som driver den här helt orimliga kampen mot föräldrarna längre.


Ja, det är ju formellt nämndordföranden som fattar det interimistiska beslutet, men det är ju fortfarande tjänstepersonerna som tar fram hela beslutsunderlaget. En nämndordförande kör ju inte över sina egna tjänstepersoner i sådana här lägen.

De borde ju ha Lex Sarah-anmält det här långt tidigare, för de visste om att det här var helt fel långt innan allt brast.

Att sitta och gömma sig bakom att det är en politiker som formellt skriver under ändrar inte på faktum: det var förvaltningens egna tjänstepersoner som mörklade bristerna, friserade underlagen och lät blunda när ett litet barn for illa.


Så kan det absolut vara. Jag vet inte exakt vad som har sagts bakom stängda dörrar och vad jag vet är utredningen inte helt klar ännu.

Vi får helt enkelt se vad den kommer att visa och om det slutgiltigt lämnas in till IVO eller inte.

Men oavsett vad som hamnar på IVO:s bord eller inte, så har de sprickor som redan kommit upp i ljuset avslöjat ett myndighetshaveri som inte längre går att släta över.

Ja, så kan det absolut vara, men tjänstepersonerna har ändå en skyldighet att ingripa när politikerna tar sig friheter de inte ska ha och går långt utanför sitt mandat.

Tjänstepersoner är inga maktlösa robotar som bara ska nicka och stämpla när det fattas orimliga eller olagliga beslut. De omfattas av både tjänsteansvar, yttrandefrihet och en strikt skyldighet att larma enligt Lex Sarah så fort ett barn riskerar att fara illa på grund av missförhållanden inom förvaltningen.

Om det var politikerna som drev på och klev utanför sina befogenheter gör det bara tjänstepersonernas tystnad ännu mer oacceptabel. Att passivt titta på när politiker överträder sina befogenheter och försätter ett barn i total isolation är inte bara ett enormt yrkesetiskt haveri. Det är ett direkt svek mot den rättssäkerhet de är satta att försvara.

Men det här är ju faktiskt inte bara ett litet "fel". Det här har ju fullkomligt trasat sönder ett barn mentalt för livet! Jag har inte hört någon av er systemriddare ta avstånd från det och verkligen mena det: på sin höjd kör ni med tonen "oj då, det blev visst lite fel".

Vad som behövdes från första början var ett ordentligt SIP-möte, en bra dialog och att man slutade med dessa förbannade okynnes-orosanmälningar till höger och vänster. Med rätt protokoll på plats hade det inte behövts några särskilda insatser alls. Det var sjukvårdens och myndigheternas egna felhantering som gjorde Elsa sämre och det behövdes absolut ingen placering för den sakens skull.

Så här får svensk socialtjänst bara inte bete sig. De skämmer ut vårt land varje gång sådant här händer, och det här är ju bevisligen inte det enda fallet. Det är precis det jag har sagt hela tiden: detta är bara toppen av ett isberg.

De är soc som gör utredningen. De har inget ansvar att ge en utredning som "behagar" nämnden.

Bryter nämnden mot lagen är socialtjänsten skyldiga att anmäla dem.
De har möjlighet att stoppa och/eller förhala beslut. Tjänstemän kan reservera sig m.m.

Det är vad som var själva syftet med att fördela upp ansvaren så ingen får envälde.

Att ingen har tagit upp detta ansvar av all de myndigheter och organisationer som är involverade gör detta till en konspiration.

Dessa stopp missas inte av misstag, det är av medvetenhet.

Det finns ingen ursäkt alls att ha låtit ett barn kidnappas och fara illa och få PTSD resten av livet, samt äventyrat föräldrars och morföräldrars livslängd (så allvarligt och traumatiskt är detta) för att man inte vill få sparken.
1. Ett barns liv är värt mer
2. Socionomer får alltid jobb, överallt
3. De är väl för fan med i facket

Angående Lex Sarah-anmälningarna: att allt detta var helt åt helvete fel var ju absolut ingen nyhet för handläggarna som slutligen anmälde eländet.

Visst, anmälningarna var både bra och skarpa det ska de ha, men det ändrar inte det faktum att barnet redan har skadats för livet och plågats alldeles för länge, helt i onödan.

De visste ju om missförhållandena hela tiden! De borde ha larmat och Lex Sarah-anmält det här långt tidigare, men i stället satt de knäpptysta och lät övergreppet pågå tills marken började brinna under deras egna fötter. Att reagera först när skadan redan är skedd är alldeles för sent när ett litet barns liv står på spel.

Det är så otroligt tydligt att Totius hittar på helt egna lagar och regler och överhuvudtaget inte förstår hur beslutsprocessen går till.

Det är ju förvaltningens tjänstepersoner som utreder, tar fram beslutsunderlaget och ger en rekommendation till nämnden och nämndens ordförande och inte tvärtom. Politikerna sitter inte och hittar på egna medicinska eller juridiska underlag från tomma intet.

Allt detta står ju svart på vitt att läsa i Lex Sarah-anmälningarna, men det verkar faktiskt inte som att Totius har läst dem överhuvudtaget. Att sitta och gissa om beslutsgången i stället för att faktiskt läsa anmälningarna gör bara att hela hans resonemang faller platt.