Om du frigör tankarna från den sionistiska vanföreställningen och propagandan om att 2500-åriga Iran består av religiösa galningar som vill döda alla kristna och judar så är det rätt klart.
Det har ända sedan USA inledde sin "kontrollera Mellanöstern"-politik varit fråga om just det: "kontrollera Mellanöstern". Ursprunget går tillbaka till andra världskriget, men det tog verklig fart först på 60-talet genom stormakskampen mellan USA och Sovjetunionen. Sovjeterna lyckades sno åt sig de flesta arabländerna medan USA valde Israel och Iran. Och Sovjetunionen stödde Khomeinis maktövertagande 1979 och såg det som en stor geopolitisk vinst (eftersom shahen var så starkt USA-allierad). Sovjeterna hade jobbat hårt på att etablera kommunismen i shahens Iran, och hela den strukturen sattes in med full kraft och alla tillgängliga medel för att få igenom omröstningen om att grunda den islamska republiken, inklusive manipulation av omröstningen. Sovjetunionen var ett av de första länderna att godkänna den nya regimen i Iran och etablera förbindelser med den. Men kommunisterna hade missbedömt Khomeini, som direkt efter att det nya statsskicket var etablerat tog tydligt avstånd från den "ogudaktiga kommunismen" (han kallade t.o.m. Sovjetunion för "den mindre Satan", USA var "stora Satan" och Israel "lilla Satan"

). Khomeini fördömde också i stenhårda ordalag den sovjetiska invasion av Afghanistan (1979) och Iran stödde aktivt mujahiden-rebellernas kamp mot den sovjetiska ockupationen.
Ironiskt nog (om man har anlag för ironi) så var det de iranska självständighetssträvandena som gjorde att Iran blev ett geopolitiskt hot mot den amerikanska Mellanöstern-doktrinen. Enligt den var alla områdets länder spelknappar på ett geopolitiskt spelbräde, också Israel, och på det brädet höll USA på att vinna (eftersom Sovjetunionen var i förfall och Kina knappt hade startat). En självständig spelknapp var nåt helt okontrollerbart, och därmed helt otänkbart.
Det är i princip den situation som fortsättningsvis råder idag. Israel är (i praktiken) helt under amerikansk kontroll, eftersom landet är helt beroende av USAs stöd (ekonomiskt, politiskt och militärt). Efter Sovjetunionens fall har USA målmedvetet närmat sig arabländerna, och i nuläget fått dem på knä (enligt somliga redan på fall, men det är semantik), eftersom alla arabregimerna är beroende av amerikanska vapen och dessutom kontrolleras via amerikanska militärbaser. USA har haft större problem med övriga länder som Irak (Saddam), Afghanistan och Syrien, men Iran är i en klass för sig. Dels kulturen och inställningen till det egna landet (som tar avstamp 2500 år tillbaka i tiden), dels Irans naturtillgångar (som är i en klass för sig, det 5:e rikaste landet på planeten) och dels den geografiska positionen (som "nyckelhålet" mellan väst och öst, och Mellanöstern till Ryssland).
Lång bakgrund, men den egentliga kampen är inte om att "vinna kriget", utan om kontrollen av Mellanöstern. Med Sovjetunionen avpolletterad, Ryssland försvagat och kinesisk kontroll utesluten står det mellan USA och Iran. Om USA inte kan kontrollera Iran får USA aldrig full kontroll över Mellanöstern, det största hotet mot den amerikanska kontrollen är ett starkt Iran (vi har redan sett vad ett svagt Iran klarar av) och om USA inte kan kontrollera Iran så är det enda kvarstående alternativet att hålla Iran "nere för räkning", medan man stärker den egna positionen.
Det är vad allt handlar om, sanktionerna, beskyllningarna om kärnvapen, Irans semireguljära allierade, bombningarna av Iran, blockaden, hjälpen från Ryssland och Kina (som vinner på att USA "förlorar").
Och, i det här lilla fallet, att Iran (som emellanåt angripit amerikanska baser i Irak) nu visar att de faktiskt är intresserade av samarbete med sina grannar, samtidigt som de motsätter sig en amerikansk dominans av regionen. Iran har också "tillåtit" UAE och Qatar (om jag inte blandar ihop vilka länder det var) att köra ut jättemängder av olja i fullastade supertankers till Omanbukten, för att där sälja kunna sälja oljan vidare. Där är det fråga om samma sak, Iran har gjort bedömningen att de vinner mera på att visa att konflikten inte gäller Oman eller Gulfländerna, enbart den amerikanska närvaron och inflytandet i de länderna.
USAs, eller rättare sagt Trumps megaklåp med angreppet på Iran är inte att han nu inte kan få till ett vettigt slut på kriget, utan att det har stärkt Irans position i regionen (trots att de har förlorat militärt). Om man bortser från den typiska propagandan så har Iran i stort sett hållit sig till vad man sagt och lovat, medan USA inte bara ignorerat sina egna allierade och dessutom kastat dem under bussen, USA har t.o.m. hotat att bomba dem. Och absolut ingen i hela världen med nåt som helst vett mellan öronen skulle idag lita på vad USA/Trump säger eller lovar. Och nu har det t.o.m. visat sig att USA, tack vare idioten Hegseth som inbillar sig att han är i en Hollywood-film, har bränt sitt krut. Att USA har annat krut kvar är irrelevant, för det "krut" det är frågan om är det som USAs allierade i regionen är beroende av, det som USA lovat att förse dem med så att de kan skydda sig själva. Det alla har sett är att USA/Trump slutar skicka vapen till Ukraina, slutat leverera dem till sin allierade arabländer och det beror på att man använt upp dem själva.
Att Iran i det läget släpper igenom irakiska oljetransporter (och ser åt andra hållet när Gulfländerna kör igenom) är alltså inget underligt, de försöker visa att Iran är pålitligt där USA är opålitligt och, framförallt, att regionen skulle klara sig bra på egen hand, utan amerikanskt inflytande.
För det är ju trots allt Irans huvudsakliga mål, vilket landet också uttalat offentligt upprepade gånger: att fördriva USA från hela regionen. That's THE goal, eftersom det öppnar för Iran att axla den ministormaktsroll endast Iran kan ta, för hela Mellanöstern. Når Iran dit, med goda relationer till Pakistan, till Indien och till Kina åt ena hållet, Turkiet och EU åt andra hållet, Ryssland mm. åt det tredje och alla sina grannar (utom Israel) så blir Iran i praktiken oantastbart. Redan för 2500 år sedan var Persien den första stormakten som inte såg ett behov av att med järnhård hand kontrollera sina lydstater, en modell som bl.a. både grekerna och romarna tog över (och som möjliggjorde deras stormaktstider). Det räcker med att man kontrollerar det man själv behöver, det behövs ingen total dominans, tvärtom är samarbete och win-win ett bättre och stabilare system att bygga på. Dagens Iran har i princip samma grundtanke, den islamska republiken till trots. Det har hittills synts mest på den religiösa fronten, där Iran trots sitt teokratiska styre är förvånansvärt chill med andra religioner och varianter av islam (det finns väl nio sådan, inte bara shia och sunni).