Två relationer, två otroheter mot mig.

Jag fattar inget. Jag vill förstå men det är för mycket hostility. Det pekas bara fingrar här inne, inget produktivt alls.

Inse att du inte vill förstå hur jag menar!!!!

Då lägger jag ned detta!!!

Jag har fortfarande inte fått något svar. Jag kan inte förstå om du pratar arabiska och jag kinesiska.

Jag tänker inte svara dig mer...

Och hur vill du att jag ska svara på denna kommentar? Ja det är sant. Och nej jag tror inte en trollare hade introducerat mig till deras föräldrar och skickat nakenbilder.

Dom sa det själva till mig

Låter fan helt sinnesjukt att du råkar ut för detta 2 gånger i rad..

Men var ni tillsammans? Annars så kan man liksom inte sitta på kvinnor vet du

Dessutom var det en fråga till dig. Vet inte hur man kan uppleva att en fråga är att man ej vill ta in andras perspektiv. Det är väl det som är hela grejen med att fråga frågor. Eller är det också något jag har missförstått?

Kortfattat så har jag haft pågående relation där vi lärt känna varann på internet, pratat i telefon + facetime. Det har varit ett moment där både har känt att man har hittat den rätta i livet. Men när första dejten är bokad samt den ena tjejen har flygit hit (inrikes) så hade jag tydligen fel. Båda tjejer 8 år i mellan var otrogen dagen eller dagen innan vi skulle träffas.

Detta har förstört så mycket för mig. Jag har varit social väldigt mycket under mitt liv + jag har ADHD så det är ett personlighetsdrag. Har fått höra att jag är väldigt rolig och trevlig att vara med. Jag är för snäll. Men nu känns det som om jag har tappat förmågan att prata, jag svamlar mest när jag öppnar munnen. Inte pga nervositet, jag är bara allmänt ointresserad och i en annan värld. Har ej någon glädje för att göra något eller prata om något.

Misstänker att jag sitter på odiagnostiserad autism vilket jag har fått höra av psykiatrin. Jag har väldigt svårt att känna riktig sympati. Har väldigt specifika krav på en partner som jag bara inte kan ignorera. Jag är fast i en ond cirkel där jag vet vad jag än gör så blir det inte bättre. Dom ända två jag mött som var perfekta lurade mig för uppmärksamhet. Efter det har jag raderat allt om mig själv på nätet, alla bilder och minnen kastade jag i soporna för jag känner att dom inte glädjer mig längre. Det känns som jag är maxlevlad i ett spel där det inte finns något nytt att lära sig eller göra (det har jag visserligen känt i flertal år nu, men blivit värre efter senaste otroheten mot mig).

Hur jag vrider och vänder på orden kommer jag aldrig få fram det jag vill. Ingen kommer förstå mig och kommentarer om att ”gå en danskurs” eller ”kontakta psykiatrin” kommer ej hjälpa. Psykologen sa att de ej kan hjälpa mig. Jag kommer med mindsettet att argumentera varför deras ”lösningar” är fel. Och jag kommer fortsätta så. Det är den jag är, jag vet att det inte går att lösa min situation. Har ingen aning om vad jag vill fråga eller förväntar mig för svar här, kanske någon autistisk grabb i 20-års åldern som jag är i känner samma? Vad vet jag

Tillägg: Jag är helt inkompetent att socialisera efter allt dessa åren. Jag har inte heller någon erfarenhet som dom flesta har i min ålder, jag lever i en annan värld än dom andra. Har inget jag kan relatera till som många har i min ålder.

Du är otroligt defensiv och vill inte ta in andra perspektiv. Det lyser igenon.

Att låta två minor diktera din livsgång är inte heller sunt. Du behöver träffa, och lära känna, vänliga och empatiska människor.

Så som du behandlats förtjänar ingen. Risken för detta ökar när man dejtar på nätet utan att känna personen på djupet.

Jag hoppas du repar dig och finner hopp. Bra kvinnor finns. Håll ut.