Två relationer, två otroheter mot mig.

Såklart man kan vara otrogen när man har pratat och skrivit med varann varje dag under 9 månader - 1 år. Man öppnar upp sig, tar del varandras liv och introducerat personen till sin familj osv. En köpte till och med en flygbiljett o åkte hit för att träffas.

Den ena skrattade bara i chatten (inte hon som flög hit). Och sa ”jag knulla en grabb igår”. Och där var resan slut. Den andra hade jag köpt present till och var redo att plocka upp dagen efter hon landa. På morgonen blev jag blockad och hon sa att hon blev full o gick hem till en kille o knulla 👍🏻.

Förklara så vi förstår. Var mycket svammel där i texten

Jag förstår inte själv. Jag vet inte varför tjejerna var otrogna.

Du skriver i trådstarten ” Jag har väldigt svårt att känna riktig sympati. Har väldigt specifika krav på en partner som jag bara inte kan ignorera. Jag är fast i en ond cirkel där jag vet vad jag än gör så blir det inte bättre. Dom ända två jag mött som var perfekta lurade mig för uppmärksamhet”

Ditt mindset är att du vill ha den perfekta partnern. Den perfekta enligt en mall du byggt upp, trots att du själv verkar vara långt ifrån perfekt.
Du verkar inte ens vara medveten om hur du själv är trots att du lägger ord på dina beteenden.

Fråga dig själv vad du har att bring to the table för den perfekta partnern?
Ett negativt mindset, depressivt sinne och diagnoser.
Sedan inbillar du dig att du är ”för snäll”. Tro mig, ingen kvinna nekar en man bara för att han är för snäll. Det är något dumpade män inbillar sig.

Jag gissar på att du är mycket mer självcentrerad än vad du förstår själv, vilket får kvinnor att tröttna på dig.
Sedan när dom träffar dig irl så inser dom att du heller inte är snygg nog för att leva upp till dina egna orealistiska krav och då dumpar dom dig för bättre alternativ.

Jag som kvinna kan säga dig att dessa egenskaper är dom minst attraktiva en man kan besitta.
Vi tillskillnad från män letar kvinnor inte efter ”den perfekta partnern”.
Därför har vi mycket större utbud än vad ni har.
Vi letar efter en kombination av driv, entusiasm, positiv energi, utseende och aura. Efter 25-30 års åldern blir mannens karriär också viktig.

Det du behöver göra är att sluta tänka negativt. Gör allting annorlunda från det du brukar.

Istället för att tänka att du inte kan avvika från dina specifika krav hos en partner, så programmerar du om din hjärna till att ha andra krav som är mer realistiska.

Var en man och istället för att acceptera att du är fast i en ond cirkel du inte kan komma ur, tänk ”jag är fast i en ond cirkel, hur ska jag rent praktiskt göra för att komma ur den”.

Fråga ai om praktiska exempel på ändringar ifall du inte har kapaciteten att komma fram till egna lösningar.

Du behöver skapa helt nya rutiner och tankesätt. Du behöver också acceptera att den enda som kan ändra ditt sinne och tillvaro är du själv, och det gör man med dagliga rutiner.

Precis som med träning kräver personlig utveckling daglig upprepning.
Köp några böcker om personlig utveckling, snöa in dig på detta i ett år istället för att chatta med brudar på nätet.
Praktisera allt du läser dagligen i ett år.

Jag kan garantera att du om ett år kommer se tillbaka till nuet och tänka ”wow, jag var helt ute och cyklade”.

Vi kvinnor gillar män som löser sina problem, inte ältar dom. Man up.
Gör lumpen om du kan. Det skulle eventuellt vara bra för ditt tankemönster och ditt mående.

Vill inte låta för hård nu då jag redan har varit väldigt rak. Rent realistiskt så är det väldigt få som anser att det räknas som otrohet innan man träffats irl.
Speciellt inte människor som haft riktiga relationer innan den typen du beskriver.

Du offerförklarar dig själv när du går runt och känner att dom varit otrogna mot dig.
Verkligheten är att du har lagt tid på att prata med två okända tjejer på nätet, dessa tjejer har legat med en eller flera andra.
Visst kan det svida, men det är inte otrohet.
Du behöver komma ut i verkliga världen och leva på riktigt.
Ännu en anledning till varför du behöver börja fokusera på personlig utveckling, relationerna kommer att flyta på per automatik efter det.
Även utanför nätet.

Allt går att komma ifatt så fort man slutar självömka och inser att den enda som kan ändra på tillvaron är en själv.
Jag har ett par kollegor i 25 års åldern (samtliga jobbar lustigt nog på it).
Dessa var spinkiga kufar utan vänner, social skills som satt för sig själva och knappt såg någon i ögonen i korridorerna när dom började.

Två år senare när dom blivit inkluderade i ett socialt sammanhang på jobbet, tvingats till regelbunden träning (vi har det som friskvårdskrav) samt tvingats med på ett antal obligatoriska kick offs och liknande så har samtliga blomstrat, går med huvudet högt och hälsar glatt på alla.
Dom har slutat äta lunch vid datorn och umgås mellan avdelningarna.

Jag kan säga dig att jag tänkte i början att dom där är dömda till att leva hopplöst ensamma livet ut, men nej det går att ändras.

Om dessa kunde gå från social skills noll till en ”normal nivå” på två år, så kan även du.
Du behöver bara komma ut ur ditt skal.
Börja med det.
Hur ser dina dagar ut? Arbetar du? Tränar du?
Vad har du för rutiner?

Antisocial betyder inte per se att man inte är social.
Det du beskrivit i ditt första inlägg gav mig dom vibbarna då du beskrev att du har väldigt specifika krav på en partner och hittat två ”perfekta.” Det är typiskt den personlighetsstörningen att lägga mycket vikt vid att partnern är på ett visst sätt som romantiseras i början på ett orealistiskt sätt för att sedan krusas och discardas.

Personer med den här typen av störning kan heller inte se vad dom själva har för brister, utan ser sig ofta som offer för omständigheter.

En del beteenden kan misstas för ADHD eller autism. Psykologer brukar dock efter ett tag inse att det handlar om antisocial personlighetsstörning och avbryter då behandlingen.

Den typen av person är inte hos psykolog för att hitta en lösning som andra är, utan för att få prata om sig själva och eventuellt för att få hitta tips på hur dom kan få sin omgivning att förstå dom och anpassa sig efter dom.
Dessa personer har sällan om aldrig viljan att själva ändra sig.

Ditt beteende kan iofs också förklaras av bristande erfarenhet av sociala sammanhang.

Självklart är det otrohet. Det är inte bara någon random på internet. Jag vet allt om deras liv och kunde snacka med deras föräldrar tom.

Så om jag sätter upp en dödsfälla och någon dör i den så är det inte jag som fysiskt dödat hen? Måste jag ha strypt personen med mina egna händer för att det ska räknas som mord?

Du kan på fullaste allvar inte jämföra att en person du pratar med på internet ligger med någon annan med att du sätter upp en fälla för att mörda någon.
Det är precis sådär en person med antisocial personlighetsstörning skulle resonera.
Du verkar ha svårt för att se nyanser av händelser och gärningar.

För att förenkla det för dig. Ni har inte varit i ett officiellt förhållande, ni har inte varit intima, ni har inte träffats, du har inte ens känt människans doft. Det är inte ett förhållande.
Det är en vänskap online som skulle kunna leda till ett förhållande ifall ni klickade även irl.

Vad hade hänt ifall bruden ifråga visade sig lukta på ett sätt du inte gillade irl, var allmänt pinsam och klär sig fult, går fult och inte längre passar in i din bild av perfekt? Skulle du kalla henne för ditt ex eller för en brud du pratade med på internet?

Hajar! Kan känna igen mig det, även om jag dras med imposter syndrome ovanpå’t

För att få en bättre helhetsbild.
Hur gammal är du?
Vad jobbar du med?
Har du några vänner du umgås med regelbundet?
Tränar du regelbundet?
Vad är dina framtidsplaner för kommande 5 år?
Vad gör du för att uppnå dessa framtidsplaner på 5 år?

Om du börjar med att bygga den grunden för dig själv, så lovar jag att allting annat kommer att falla på plats av sig själv. Ifall du redan har den grunden, berätta gärna så blir det lättare att ge råd kring vart det eventuellt går fel.
Ingen är fullständigt hopplös, det är 99% av gångerna folks mindset som ställer till det för dom.

Hårda ord, men sanna. Jag känner själv igen mig i mycket från min egen tid som långvarig singel. Tyvärr är sådan sinnesstämning förbannat svår att bryta sig ur.

För mig krävdes det långt gångna självmordsplaner och ett par hekto braj. Inget jag rekommenderar då det hade kunnat sluta annorlunda, men denna ”perfekta storm” hjälpte mig att rasera min gamla, dysfunktionella självbild och bygga en ny från grunden, och sen dess har livet varit extremt snällt mot mig.

Visst, jag har fortfarande mycket kvar att jobba med. Det har nog alla människor då det egna psyket alltid kommer va ens värsta antagonist. Men, det är betydligt enklare att tackla diverse problem nu när jag är fri från känslan av att va så unik att världen inte kan hantera mig