Jag kommer rösta på SD trots att det tar emot och vill offentligt visa upp varför.

Psykiatrin behöver städas upp ordentligt men inte med attt låta människor begå mer maktmissbruk.

Man kan ta exempel när jag drabbas av allvarlig kontraindikation til adhd-medicinering och den jag klagat till IVO på och sjuksköterska skriver upp det som att jag "blir trött på kvällen" Att få svårt med medvetandegraden på eftermiddagar och kvällar utomhus, är inte samma sak som att bli trött på kvällen.

Att sedan oförändrad aptit men minskat godissug ändras till minskad aptit och ökat godissug är ett bra exempel på låg kognitiv förmåga och intelligens inom psykiatrin. Låter det troligt att adhd-medicin ökar godissuget och sänker hungern vid insättning eller är det troligaste att viss korrigering av t.ex dopamin minskar godisberoendet medan ändå aptiten år oförändrad (särskilt när det sker i samband med ökad lust till matlagning och att baka fikabröd istället för att inhandla fikabröd snabbt)? Hur låga kunskaper har man inte om man minns fel eller vagt men inte kan se vad som är logiskt för medicin kring vad som blev sagt?

Sådana fel görs dels pga direkt manupulation av journaler. Det patienten uppger ska skrivas, inte omtolkning baserat på att "patienter överdriver" åsikter. Man får inte omskriva saker baserat på egna förutfattade meningar. Sedan är det olagligt att manipulera journalanteckningar avgående hur patienter reagerar på läkemedel.

Det står i regeringsformen. Andra kapitlet, paragraf fem.

Sedan har de kognitiva svårigheter att hålla kunskaper i huvudet och slänger felaktigt med olika begrepp. Jämför med att folk påstår att jag är "manisk" för att jag hanterar större textmängder än andra. Det klarar vi med lite högre intelligens av. Efter samtal skriver dessa människor istället forcerat tal vilket inte är räþ begrepp gällande adhd och att prata mer samt med inlevelse ön deras korta, koncisa monotona behov. Jag kan t.ex inte lyssna på folk som pratar på det vis en genomsnittlig akademiker talar och behöver tilltalas till. Min koncentration dör omedelbart varpå hag talar ler som hag själv fungerar precis som de själva gör. Jag är alltså varken manisk eller forcerad. Jag är uttrycksfull. Osammanhängande, det vet jag även själv om när jag blir och även samtidigt. Jag är inte det 24/7

Problemet blir då att när de med låga kognitiva funktioner felaktigt använder uttryck skapar de en falsk sjukdomsbild.

Ett exempel är när jag frågade läkaren hur det kommer sig att de klarade av att läsa skolböcker len anser mig vara för "osammanhängande". Hon uppfattade inte det jag sa mellan raderna om att de inte borde klarat av någon högre studienivå utan skrev in i mina journaler att jag var osammanhängande, eftersom hon trodde sig ha stöd av "alla andra". Det var med andra ord en feltolkning av min retoriska fråga hon personligen använde. Jag minns att hon svarade att hon aldrig läst i Sverige utan är utbildad i Polen, så man kan knappast påstå att jag är.den som har fel i sammanhanget.

Att låta dessa människor styra mer över folk när de faktiskt tillåts operera obehindrat kommer allvarligt skada människor. Det är inte den som behöver vård, som är orsaken till vårdgivarens inkompetens.

En timme patienttid är alldeles för lång tid för att de ska klara av att minnas den övergripande delen av samtalet i efterhand och det beror på att deras intelligens är för låg för det.

Åren jag har inom psykiatrin har jag med högre intelligens än vårdgivarna, även avläst och analyserat dem. Det finns skäl till att jag när jag presterar, alltid hamnar på A-nivå i betyg och att jag har ADHD är skälet till att jag inte alltid ligger på topp utan svajar. Men ett samtal är inte överbelastning för mig s länge jag imåste lyssna på en monoton röst oavbrutet utan att kunna delta i samtalet. När de möter mig, deltar de i samtalet och går därifrån med sänre uppfattning om vad som sagts än vad jag utan medicinering gör. Därefter börjar de fabulera och använder falska minnen som de är övertygade om stämmer eftersom falska minnen tar över vid låg IQ.

Intressant i stort med dina upplevelser även om jag tycker du snöar in på IQ för mycket. Den biten lämnar jag därhän. Min egen upplevelse av psykiatrin i början och i mitten av 90-talet som timanställd/kortidsvik skötare som jobbade på många olika avdelningar är att det fanns många intressanta personer både i personalen och som intagna. Många hade speciella livserfarenheter, många hade studerat väldigt mycket, många hade väldigt djupa existentiella tankar och speciella intressen. Många hade speciell musiksmak, klädstil och livsstil. Många var också kreativa. Kort sagt en väldigt intressant o stimulerande miljö eller persongalleri för en student i 20års åldern.

Med det sagt, det här gäller i mångt och mycket för skötare, undersköterskor och en del sjuksköterskor. Ju längre upp i hierarkin desto mer dysfunktionell av olika slag verkade personerna bli. Det sades allmänt att psykiatriker och chefer själva hade sådana psykiska problem så att de egentligen borde börja med att bota sig själva innan de försökte bota någon annan. Det var också en distinkt skillnad på personal oavsett yrke som jobbat länge (mer än 10-15 år) än de som jobbar kortare. Det sades allmänt att i psykiatrin ska man inte jobba mer 10-15 år för annars kommer du att bli ordentligt påverkad och det "onormala" blir ditt normala. En del äldre personal gick faktiskt inte att skilja från de som var intagna och vissa fall tyckte jag nog att de intagna var mer "normala" än den äldre personalen. Nattpersonalen var i mångt och mycket också väldigt originella o lite knepiga.

Att jobba inom psykiatrin kan vara väldigt givande på många sätt och ge livserfarenheter och mentala verktyg som du har nytta av hela livet. I sina bästa stunder är det en väldigt kreativ och trevlig miljö men det kan också vara hotfullt, stressigt och fullt med otäcka upplevelser. Det sliter på psyket och du blir avtrubbad tills sist vare sig du vill det eller inte. Jag kan skriva en mindre bok om mina upplevelser både positiva och negativa inom psykiatrin, personal o patienter.

Till sist är det viktigt att komma ihåg att psykiatrin verkar inom en viss kontext o speglar samhället i stort. Där fanns korruption, nepotism, karriärklättrare, folk som slickar uppåt o sparkar neråt, sårbehandling både av patienter och av personal, intriger, folk som kanske sökte sig dit pga att de själva mår dåligt, vill utöva makt, inte får något annat jobb osv.

. Du ändrade mycket som jag vill besvara.

Nej jag är mycket djupt röd. Jag var medlem i SSU som ung och har alltid röstat rött.

När Tidö gick igenom så gick jag med i Vänsterpartiet men klev ur när de faktiskt sket helt i vad jag försökte framföra gällande psykiatrin och även skrev en motion angående läkemedel. Direkt efter skedde ett vansinnesdåd och strax efter det ytterligare ett i staden. Samt den horribla kvinnosyn många invandrare praktiserar mot mig som svenska. Jag tänkte då rösta på SD efter att ett paketombud upträdde som ett svin och är det något jag avskyr är det förövare inom systemen.

Jag applåderar inte folk som arbetar när de arbetar på vis som inte passar i Sverige.

Förövaren på gatan, vems fel är det att jag aldrig fått hjälp med dem? Det är givetvis de röda som jag röstat på som hatat mig som respons.

Men förövaren på gatan är ett samhällsansvar. Förlvaren inom systemet är ett samhällshot.

Jag ska kunna gå till psykiatrin utan att utsättas för gaslighting, victimblaming och en himla massa annat av invandrare som medvetet saboterar för att skada mig illa baserst på mitt kön och ursprung.

Jag ska inte två.gsmedici eras felaktigt med falska anklagelser om att jsg är sjuk på vis jag inte är för att jag berättar om sexualbrott och våld från män och då även invandrarmän.

För mig är det en självklarhet att t.ex en mörkhyad flicka tillsammans med en svensk flicka ska kunna leka utomhus utan att bli ofredade av en psykiskt sjuk man som förföljer kvinnor och barn obehindrat. Jag ser det som självklarhet att bråka, slrika och jaga bort honom om samhället vägrar. Att de röda ser mig som en grövre förbrytare år tydligt då jag alltid utsätts för negativa repressalier när män inte tillåts göra vad de vill. Nu blev jag senast anmäld av socialtjänsten för att jag anmälde en invandrarman. Det gör inte mig till borgare, det gör mig till brottsoffer då det är ett systematiskt eftervåld att hag inte tillåts slåss för min rätt eller andra kvinnors rätt eller barns rätt, utan negativa sanktioner av olika slag.

Akademikern har sitt fina prat men de har förstört hela Sverige av att de arbetsr med en massa saker de varken förstår eller klarar av.

Du förstår, alla de där missbrukarna, gängtopparna, de som skjutits ihjäl, barnen som inte skött sig osv har alla en sak gemensamt: De har allihopa suttit på möten efter möten med korkade akademiker som fått lön för det som blev istället.

Jag hade själv en socialarbetare som vägrade nig all hjälp jag bad om som hela tiden predikade "ansvar" och att jag måste "lära" (tvingas) till det. Jag våldtogs brutalt samtidigt, utsattes för försök till människohandel i form av utpressning och tvingades klä av mig naken inför kamera. Blev utsparkad stup i kvarten, fick varken mat eller kläder i tillräcklig omfattning, och allt man behövde göra var att peka på mig för att hennes uppstoppade, självgoda blick skulle bekräfta bilden medan jag levde som husslav och ständigt slavade för omvärmed städning och barnpassning osv. Jag skötte ett helt arbetsliv men utsattes av socialtjänsten i Västerås eftersom de egentligen hatade mog och såg mig som deras "projekt" istället för att se min verklighet.

Skattesummor som kastas ut på inkompetenta människors arbeten, landar aldrig rätt. Det gör inte mig till borgare, det gör mig till någon som vet varför saker inte funkar.

En ideologi som presenteras som verklighet kanske låter fint på papppret men när vi har barn som skjuts och skjiter på gatorna så ser vi konsekvenserna av det.

Du som arbetat inom psykiatrin bör veta hir många kriminella och missbrukare det är som arbetar inom instansen, kriminalvården, HVB-hemmen osv.

För alla får gratis jobb om de ska lyftas in men ingen får tala som faktiskt ser ett problem när folk utan kompetens får arbeta med saker de inte förstår hälften av.

Dina erfarenheter speglar det. De självgoda människor som ser andra som projekt, de trivs inte när vad de tror, krockar med hur det är. Där börjar de klandra människorna.

Jag har skrivit tidigare att jag först som ung vuxen tänkte arbeta med kriminella invandrarpojkar, varför tror du det ? För att jag där skulle orsaka minst skada i en grupp jag inte kunde projicera mig själv på. Men jag drabbades av psykisk ohälsa och upplevde det istället som direkt olämpligt.

Alla dessa akademiska eller inlyfta "projektledare" räddade inte världen, de söndrade den. Och de blrjade med att de könde sig som bättre än dem de arbetade med så fort spegeln blev svår att titta in i.

Sossarna är jag uppvuxen med att få höra att de endast sitter på ärvda stolar. Det bör väl gälla invandrarskapet hos andra och tredje generationens invandrare också? Man kan inte ärva andras identiteter till fullo, livet är vad som gör dig till den du är/blir.

Ja jag förstår den allvarliga psykiska ohälsa och hur psykiska sjukdomar påverkar somliga mycket svårt.

SD vill givetvis få röster inför valet och vinner nog fler än vad de förlorar om jag inte röstar på dem.

Personligen har jag aldrig haft intresse av psykiatrin och blev väldigt förvånad över hur sjuka, de sjukaste är, när jag hamnade med dem. Men det innebär inte att våld och övergrepp mot patienterna är okej. Jag såg blandade idéer och tankar hos personalhalvan som inte begick övergrepp mot den då utsatta parienten, en ung söt kvinna i position där hon inte kunde försvara sig. För mig är det ändå inte att den halvan legitimerar, vad den andra halvan gjorde

Risken att bli våldsutsatt är högre för psykiskt sjuka, sannolikheten att de redan utsatts är många gånger högre än hos normalpopulationen.

Att tro att man kan arbeta och slippa slå larm eller manipulera bort saker som pågår, är den övergripande bilden. Jag vet att man försöker sabotera för mig som straff för att jag inte kniper käft. När jag bodde precis bredvid psykiatrimottagningen sprang jag över trots att jag inte hittade hemnycklarna och kan läsa i mina journaler att jag öven sa ddt där, att jag hade bråttom för att jag lämnat dörren upplåst. När jag kom hem igen, låg min katt döende gömd under min säng.

Jag kommer aldrig vara tyst.

Dina erfarenheter är intressanta men de speglar inte samhället i stort utan en del där mycket störda människor får fria hä der att arbeta hir de vill. De är farliga direkt som personer i en del fall, i andra är de lättköpta och korrupta men framförallt så står de aldrig på patienternas sida om de inte speglar deras egna självuppfattningar.

I ett annat namn här på Flashback, hängde jag t.ex ut en vårdare som på fritiden satt och förföljde unga kvinnor med diagnoser och satt och hånade dem som borderlinepatienter. Det speglade vad jag såg, väldigt bra. Män som trakasserar unga kvinnor för att skapa utbrott så att de kan slå ner på dem med våld.

Min åsikt kring hur betydelsefullt IQ är för att kunnna föra journaler, ställa diagnoser och behandla medicinskt är väldigt relevant. En person som inte hänger med i samtal med nig, kan inte korrekt behandla en allvarligt sjuk person. Det felet ligger då inte på hur "jobbig" jag är med "osammanhängande" prat, utan kognitiv nedsättning. Man tror att en mobbande attityd mot mig funkar men glömmer bort att om jag kan göra mig förstådd bland de flesta i befolkningen och är "för mycket" för dem, hur svårt har de inte med de sjukaste patienterna? Klarar man inte av ett samtal med mig, saknar man helt kompetens för att arbeta med psykospatienterna, de med affektiva sjukdomar, autism, och allvarligt belastande funktionsnedsättningar.

Det jag gör är att jag lägger tillbaka problemet i knät på personen där det hör hemma. Det är inte mitt ansvar om en läkare eller sjuksköterska fått glädjebetyg och fuskat sig genom skolan. Förstår man inte vad jag säger, är psykiatrin inte rätt arbetsfält.

Jag har själv varit med i SSU och betraktar mig nog som socialdemokrat fortfarande även om jag inte kan rösta på dem. Vidar Andersson, Jan Emanuel, Lotta Gröning o Johan Westerholm är exempel på några av de vettiga sossar som fortfarande finns kvar.

På hela ditt återstående inlägg kan jag bara nicka instämmande. Jag har sett utifrån min yrkesposition hur många missbrukar sina tjänster o positioner. Inte minst olämpliga socialarbetare och socionomer, men även lärare, folk inom psykiatrin, poliser osv. Självklart mår de inte bättre, blir inte mindre kriminella eller mindre dysfunktionella för att de får gagga en stund med en korkad akademiker någon gång i månaden. Många som innehar dessa tjänster sitter i princip bara av tiden och är i grunden inte intresserade vare sig av personen eller varför det har blivit som det blivit. De sitter inte där för att hjälpa någon annan utan för att kanske få chansen att utöva makt eller bara chilla på ett relativt välavlönat inte sällan säkert kommunal tjänst. Det du skriver stämmer med mina upplevelser "från andra sidan" av myntet så att säga. Det är väldigt intressant.

Nu har ju en 14 åring skjutit någon igen. Samma tugg kommer nu att upprepas bland media o politiker men ingen frågar sig egentligen utifrån en mer djupare innebörd varför detta sker. Några rapar upp trötta floskler om socioekonomiska faktorer. Någon annan kommer att säga att det saknas fritidsgårdar. En tredje hävdar utanförskap pga av strukturell rasism osv.

Vi har ju av förklarliga skäl helt olika erfarenhet av samma system. Jag har pratat privat med fd patienter långt efter det att jag slutade jobba inom psykiatrin o de avslöjar att den skötare gjorde det eller sa det o den sjuksköterskan missbrukade psykofarmaka o den nattsköterskan porrsurfade hela nätterna osv. Så är det. Min erfarenhet är docka att det fanns många bra människor bland personalen o patienterna men att där fanns en del dåliga också. Ibland rejält dåliga. Jag har haft kontakt med en del gamla patienter genom åren och umgåtts privat med några efter det att jag slutade som skötare så jag vet att dina upplevelser stämmer.

Ska också notera i sammanhanget att det här var psykiatrin så som den såg ut på 90-talet. Idag har jag ingen aning om hur psykiatrin fungerar eller vilka som jobbar där. Tror att det ändrats ganska mycket. Också vad gäller utbildningar mm. De flesta ändringar befarar jag har varit till det sämre. Min upplevelse är att det blev lite värre/sämre för varje år och det har säkert inte blivit bättre på de dryga 20 åren som gått sedan jag gjorde mitt sista pass

Ja psykiskt sjuka är mycket utsatta i samhället o löper många gånger högre risk att drabbas av brott, övergrepp o sociala problem dels pga av de kanske är lätta byten, dels att de rör sig i "fel" miljöer o bland "fel" människor men också för att deras sjukdomar ställer till det för dem. Det har jag många exempel på inte minst från dem som led av bipolära symtom