I 30 års tid har jag upplevt extremt mycket sjuka män av andra bakgrunder och sett hur hela samhället alltid slutit upp emot mig för att mörklägga och istället diskriminera mig, förstöra mitt liv och sabotera för mig.
Jag utsattes som tonåring och ung kvinna systematiskt för mycket grova brott och ofredanden baserat på mitt utseende. Idag vägrar t.ex vården mig mediciner för att jag inte ens i medelåldern ska kunna studera och skapa mig ett liv sent. Allt för att tysta mig och mörklägga. Att jag reagerar med vrede mot män är en produkt av olika mycket grova brott jag utsatts för. Först genom att jag i hemmet kämpade emot våld av min mammas pojkvän där min familj alltid smutskastat mig särskilt mycket då jag reagerade på våldet mot yngsta syskonet som har synliga skador över skallen av det våld jag bevittnat som sannolikt pågått längre tid och skapat tryck som pressade fram skallbenet.
Diskrimineringen mot mig startade av att man gärna deltog i min familjs förtal som berörde att jag bråkade emot och även om jag inte använde fysiskt våld, tog i från tårna och vrålade av raseri mot min mammas pojkvän. Slutligen tvingades jag att be honom välja att jag avslutade hans liv rakt av, eller att han aldrig mer la ett finger på mitt syskon. Det fungerade men hatet fanns där. Jag hade såklart även en pappa som de visste kunde ta mitt parti vilket stärkte min gränsdragning. Sluta slå eller dö. Jag valde inte att tvingas leva i den miljön och det var extremt stressande för mig att hela tiden behöva hålla koll och uppsyn samtidigt som jag sparkades ut för att låta våldsverkaren vara ifred.
Jag har levt i tacksamhet mot min pappa för att ha fått hans gener då något hos mig särskilde mig som de sa var särskilt dåligt men det fick mig att inte backa för någon man.
Jag har levt ett liv där jag utöver de svenska och finnar (låtsasfarsan var finne som exempel) då upplevt hur immuna invandrare varit att få ge sig på mig och andra bara genom att dra rasistkortet som vapen emot vad de gjort eller gör. Jag bor nu granne med en man som är tydligt avvikande och har försökt jaga bort honom vilket resulterat i att socialtjänsten nu valt att anmäla mig efter att jag skickat in min anmälan mot en man på 14 A4 sidor och jag vill att ni alla läser så ni ser hur man anser att problemet är jag för min ärlighets skull. Allt jag gör, står jag för. Men det är alltså jag som svensk kvinna man nu bestämt är "i behov av insatser" för att stoppa mig från att reagera, inte en man som smyger omkring på barn.
Det jag skrev visste jag skulle tas emot kantigt då jag inte förskönat något då vården vägrar mig mediciner. Jag har ringt upp socialtjänsten och gormat på dem också. Sa även att de borde anmäla mig för att jag polisanmälde en invandrarman i våras för att han slog ett barn för att stoppa mig och mina anmälningar. Om samhället agerade, hade inte jag själv behövt skrika och gapa på män som slår barn eller förföljer grannkvinnor och antastar barn ute i mörkret.
Jag vill dela med mig av den anmälan där man bestämt att jag är den man ska inrikta sig på istället för en invandrare som systematiskt förföljer människor i sitt grannskap.
Tyvärr är jag omedicinerad och skrev otroligt mycket för att de skulle arbeta med det de inte ville när de vägrade ta emot en muntlig anmälan. Socialtjänsten i Västerås har bestämt att ge sig efter mig istället för den man, jag anmält. Välkommen till Sverige, här får du göra vad du vill så länge du är invandrare och gärna man, men absolut inte som ensam svensk kvinna.
Den som orkar och har en fungerande hjärna kommer kunna både läsa som se om det är rimligt att man ger sig på mig för att "jag behöver hjälp" och inte den man som utan att stoppas ger sig på kvinnor och barn.
Det kommer bli många inlägg för att ni ska få läsa varje rad bortsett från hans namn och adress som jag tagit bort vilket gör det svårare att läsa men av naturliga skäl så vill jag visa hur mycket Sverige hatar en svensk kvinna som står upp i sitt eget land och hur mycket man vill skydda invandrarmän mot någon som mig.
Jag utsattes som tonåring och ung kvinna systematiskt för mycket grova brott och ofredanden baserat på mitt utseende. Idag vägrar t.ex vården mig mediciner för att jag inte ens i medelåldern ska kunna studera och skapa mig ett liv sent. Allt för att tysta mig och mörklägga. Att jag reagerar med vrede mot män är en produkt av olika mycket grova brott jag utsatts för. Först genom att jag i hemmet kämpade emot våld av min mammas pojkvän där min familj alltid smutskastat mig särskilt mycket då jag reagerade på våldet mot yngsta syskonet som har synliga skador över skallen av det våld jag bevittnat som sannolikt pågått längre tid och skapat tryck som pressade fram skallbenet.
Diskrimineringen mot mig startade av att man gärna deltog i min familjs förtal som berörde att jag bråkade emot och även om jag inte använde fysiskt våld, tog i från tårna och vrålade av raseri mot min mammas pojkvän. Slutligen tvingades jag att be honom välja att jag avslutade hans liv rakt av, eller att han aldrig mer la ett finger på mitt syskon. Det fungerade men hatet fanns där. Jag hade såklart även en pappa som de visste kunde ta mitt parti vilket stärkte min gränsdragning. Sluta slå eller dö. Jag valde inte att tvingas leva i den miljön och det var extremt stressande för mig att hela tiden behöva hålla koll och uppsyn samtidigt som jag sparkades ut för att låta våldsverkaren vara ifred.
Jag har levt i tacksamhet mot min pappa för att ha fått hans gener då något hos mig särskilde mig som de sa var särskilt dåligt men det fick mig att inte backa för någon man.
Jag har levt ett liv där jag utöver de svenska och finnar (låtsasfarsan var finne som exempel) då upplevt hur immuna invandrare varit att få ge sig på mig och andra bara genom att dra rasistkortet som vapen emot vad de gjort eller gör. Jag bor nu granne med en man som är tydligt avvikande och har försökt jaga bort honom vilket resulterat i att socialtjänsten nu valt att anmäla mig efter att jag skickat in min anmälan mot en man på 14 A4 sidor och jag vill att ni alla läser så ni ser hur man anser att problemet är jag för min ärlighets skull. Allt jag gör, står jag för. Men det är alltså jag som svensk kvinna man nu bestämt är "i behov av insatser" för att stoppa mig från att reagera, inte en man som smyger omkring på barn.
Det jag skrev visste jag skulle tas emot kantigt då jag inte förskönat något då vården vägrar mig mediciner. Jag har ringt upp socialtjänsten och gormat på dem också. Sa även att de borde anmäla mig för att jag polisanmälde en invandrarman i våras för att han slog ett barn för att stoppa mig och mina anmälningar. Om samhället agerade, hade inte jag själv behövt skrika och gapa på män som slår barn eller förföljer grannkvinnor och antastar barn ute i mörkret.
Jag vill dela med mig av den anmälan där man bestämt att jag är den man ska inrikta sig på istället för en invandrare som systematiskt förföljer människor i sitt grannskap.
Tyvärr är jag omedicinerad och skrev otroligt mycket för att de skulle arbeta med det de inte ville när de vägrade ta emot en muntlig anmälan. Socialtjänsten i Västerås har bestämt att ge sig efter mig istället för den man, jag anmält. Välkommen till Sverige, här får du göra vad du vill så länge du är invandrare och gärna man, men absolut inte som ensam svensk kvinna.
Den som orkar och har en fungerande hjärna kommer kunna både läsa som se om det är rimligt att man ger sig på mig för att "jag behöver hjälp" och inte den man som utan att stoppas ger sig på kvinnor och barn.
Det kommer bli många inlägg för att ni ska få läsa varje rad bortsett från hans namn och adress som jag tagit bort vilket gör det svårare att läsa men av naturliga skäl så vill jag visa hur mycket Sverige hatar en svensk kvinna som står upp i sitt eget land och hur mycket man vill skydda invandrarmän mot någon som mig.