Antal nyfödda rekordlågt: Nu förväntas 1,43 barn per kvinna. Orsaker?

Tack för det inlägget!
Det har sagts tidigare, så långt tillbaka i tiden som jag kan minnas, att flickor/kvinnor har en biologisk "längtan" efter barn och att det inte så mycket vara deras "vilja" utan mer deras hormoner som styr dem mot att vilja skaffa barn.
Har du några tankar kring det?

Så ungdomarna som inte ens har råd att flytta hemifrån ska skaffa barn?

Hur ska dom ha råd att betala för sina egna ungar samtidigt som dom ska betala för invandrare och deras ungar?

Att det blivit så galet dyrt att leva samtidigt som barnbidraget stått och stampat i 20 år samt att man behöver plugga betydligt längre än förr?

Skulle tro att bristen på billiga bostäder i kombination med ~5 års studier för att få jobb är bidragande faktorer


Edit:

Bingo

Jag tror att en orsak egentligen är positiv på andra sätt, men inte just för det här med barnafödandet. Jag tänker på detta att vi åldras långsammare nu, p.g.a. mindre fysiskt arbete som sliter på kroppen och bättre läkarvård samt förebyggande hälsovård. Det gör att många av oss känner oss som ungdomar till en bra bit över 40-strecket, och vi vill fortsätta leva ungdomsliv och ha alla vägar öppna - plugga en ny utbildning! Festa! Bo utomlands ett tag! Resa jorden runt! Skaffa en ny partner alternativt testa många partners! Eftersom vi är friska och ser ungdomliga ut och samhället är tillåtande, så är inget av detta omöjligt.

Ett barn eller flera skulle vara ett hinder för ovanstående. Då måste man stadga sig, helst ha ett fast jobb med hyfsad lön, en fast bostad i ett barnvänligt område, en fast partner, regelbundna tider, regelbundna lagade måltider, det går inte att springa ute på nätterna och lämna barnet ensamt alternativt med en barnvakt som man aldrig kan lita hundra procent på.

Det går att förstå varför vi skjuter upp och skjuter upp barnafödandet... tills en dag när vi inser att "nu är det bråttom!" ... men då var det visst för sent. Eller blev i alla fall bara ett barn, i stället för den trio som egentligen alltid var drömmen - men "sedan".

Förr när man visste att man inte hade så många år på sig, och glasberget ansågs börja vid fyllda 25, var det bråttom att gifta sig och börja föda barn medan någon fortfarande ville ha en, typ. Och alternativen var också väldigt få, särskilt för en kvinna. Studier, karriär, utlandsvistelser o.s.v. var bara möjligt för ett mycket litet fåtal ändå, och festande, partnerbyte och liknande var bara för en annan mycket liten skara, typ dekadenta konstnärer eller mycket fattiga, skådespelerskor, dansöser, hel- och halvprostituerade o.s.v..

Intressant fråga. När kriget tog slut. När det inte var läge att hata varann. Vi verkar gå mot krig i nån mening, det är accepterat att se ner på andra på ett annat sätt nu och det speglas väl av lågt barnafödande.

Man kan nog nästan halvera den siffran om man ser till etniska svenska par och barnafödande.

30 % separerar under småbarnsåren, dvs åldrarna 0-5. Det är inte en struntsiffra. Utan att vara Överprofessor i ämnet vågar jag påstå att det hade varit långt färre som separerat under de här åren om de hade haft mer hjälp och återhämtning. Om man ska dra ut tråden ordentligt så är det förstås inte enbart det som påverkar utan även den enorma livsstilsförändringen samt i många fall helt olika syn på barnuppfostran mellan könen.

Livsstilsförändringen är särskilt påtagligt för kvinnor som i många fall vägrar den traditionella mammarollen eftersom de numera också vill göra karriär, gå på konserter, ha intressen utanför hem och barn osv. Det är fullt förståeligt. Men livsstilsförändringen påverkar också pappor så till vida att de nu förväntas lägga inte bara 10 % mer tid på barn och hem utan det kan vara uppåt 500 % mer tid om inte mer. Paradoxalt nog, trots att papporna lägger mer tid på barnen, har pappornas föredragna barnuppfostranstil minskat (i Sverige) då samhället förändrats. Vad gäller barnuppfostran är det allmänt vedertaget att mammor generellt står för kramar och pappor för ramar, dvs att mammor fokuserar på känslor och pappor på disciplin. Detta på populationsnivå, inte individuellt. All forskning visar samma resultat.

Förr (dvs fram till 1980 någonstans i Sverige) var normen föräldraauktoritet där barn skulle lyda föräldrar. Aga förekom, men bortsett aga var det också en stil där barn förväntades lydigt anpassa sig. Det passade pappor bra. Så oavsett om det var mamma eller pappa som uppfostrade så var stilen densamma - barnen skulle fogas och formas snarare än tillåtas. Idag ska barnens egna åsikter och känslor respekteras, vilket förstås är bra, men det leder inte sällan till totalt kaos och uppfostrade barn. Och detta leder i sin tur i många fall till att mamman inleder ett krig mot pappan i barnets försvar om han försöker vara för auktoritativ, dvs kräva disciplin vid exempelvis matbord eller på allmänna platser istället för att lyssna in barnets känslor och tycker. Trots att fäder lägger mer tid på barnen känner de sig alltså mindre i synk med barnen än tidigare. Dvs, barnen är inte längre uppfostrade på ett sätt som fäder biologiskt har lättare att knyta an till utan det är anpassat för hur mammor agerar instinktivt. Utan samhällets normer som säger att det är ramar först och sen kramar har vi idag kramar först och sen, kanske, någon gång ramar ifall paret inte gått isär först.

Alla de här underströmmarna hjälper till att hålla födslar nere. Folk ser vänner, släktingar, grannar och kollegor bli missnöjda under småbarnsåren. Skilsmässor. Vårdnadstvister. Går ner sig. Mindre tid för självförverkligande. Taskig ekonomi. Säckar under ögonen. 65-70 % lyckas ta sig igenom de här åren, 30-35 % gör det inte.

Självklart är problemet bostäderna. På 90-talet kunde du få en brf för 50 000 kr och detta har väl gällt innan också.
Det är först efter 2000-talet som priserna har skenat iväg till helt galna nivåer på snart sagt allt som är kopplat till hem, bostad eller byggnader i någon form. Nu får du liksom inte ens en badhytt för under 200 000 kr med hyfsat stor risk att den flyter ut i havet när som helst.
Det hela har ju varit pådrivet via massinvandringen som gjort att det byggts galet mycket och faktiskt gör det fortfarande, fastän vi har historiskt låga födelsetal, men det är ju gigantiskt höga bostadspriser och i stort bara silverrävarna som har råd att flytta in i dem, när de sålt lägenheten till något yngre par för mångmiljon belopp som de fått lånat sig till.
Byggbranschen har tjänat mycket på detta, bankerna har tjänat mycket på det och silverrävarna med, där man hade tänkt sig att de skulle sätta sprätt på en del pengar när de säljer sitt boende som ett alternativ till vi inte längre har någon arvsskatt.
Så situationen för unga är helt enkelt att låna miljonbelopp för att flytta ihop. Sedan med lite tur kanske det blir barn efter något år, om de inte börjat bråka innan, där det hela slutar med skilsmässa och de får dela på hälften, vilket ofta nästan alltid innebär att mannen går ut som den stora förloraren.
Sedan ska han då igen bli motiverad att hitta något, ta ett nytt mångmiljon lån och korsa fingrarna för att det fungerar eller om man nu inte har lyckats bli en varannan vecka föräldrar.
Tros fasiken att barn alstrandet och skaffa familj har fallit ner som en sten.
Skaffa billiga bostäder för ungdomar är inte heller lösning.
Delvis har du det faktum att folk har ju lånat miljonbelopp till bostäderna och skulle man fylla marknaden med massa billiga bostäder, så kommer du få ett prisras på den andra, vilket i slutändan kommer leda till andra negativa effekter som stramare utlåning från bankerna, högre kontantinsatser och massa annat, samt inte minst så kommer det i slutändan leda till mindre byggande.
Bygga mer billiga bostäder kommer också leda till att massa invandrare kommer söka sig till de områdena och de kommer att förslummas snabbt som tusan. Du kan ju inte hela neka massa invandrare att flytta in för att det räknas som diskriminerande, så en förslumning kommer bli helt oundviklig.
Vi har målat in oss i ett hörn, men det främsta som vi skulle kunna göra åt detta är en gigantisk återvandring och succesivt, samt av de som är mest tärande.
Har du en återvandring, så kommer priserna falla ner i många områden bitvis och det skulle gå att bygga något för yngre, där man inte från början nästa kan utgå från att det kommer sluta som slum.
Priserna behöver också ner rejält för yngre, alltså för dem som ska sätta sitt första bo och prova leva tillsammans, samt våga skaffa utan att hela deras ekonomi riskerar att haverera.

Lite här de flesta inte klarar en genomlysning, många har låtit sig bestigas av allt för många och och många gånger av icke svenskar.
Sen dessutom måste man vara woke, inte säga neger och inte skratta åt sådant som kan kränka någon dvs humor är bannlyst i dessa relationer samt att om du träffar riktigt rätt så kan det mycket väl bli så att namn diskussionen inte blir så stor utan vilket kön ni kommer att uppfostra ungen att tillhöra oaktat den biologiska verkligheten kommer vara den största stötestenen.

Sen har vi det enorma antalet kvinnor som gärna tar ett ONS, blir gravida och det enda dom vill ha att göra med befruktaren är att han ska skickar pengar varje månad i 18 år.

Känner själv 3 st som lyckats skaffa valp med någon och hamnat här, den dummaste av dom lyckades dessutom göra det med en som redan hade 2 ungar med 2 olika pappor.

#metoo lyckades blåsa så mycket skit upp i röven på kvinnor att dom till slut trodde dom kunde flyga när de enda vingarna som finns är ett par skinnflärpar som är några cm i bästa fall och dom är inte direkt placerade optimalt för flygning.

Finns säkert bra tjejer där ute men tror på fullaste allvar att dom blir färre för varje årskull för mobilen är deras enda egentliga kärlek och dom lär sig älska den redan vid 2 års ålder sen släpper dom aldrig, finns inte en man i världen som kan konkurrera med den dopaminkällan.

Visst sitter många killar med mobil också men vaginabärar har tagit det till en annan nivå för det uppfyller hela deras behov av suget efter nytt och annat vilket inte de med penis har samma behov av.
Män är ok med status que så länge det inte skaver.

Ta en sväng på stan och stoppa en av sopsäckarna som har 5-8 ungar i släptåg och fråga hur dom löst det, du ska se det finns lösningar att tillgå.

För att de flesta kvinnor har en löjligt låg lön som de inte har råd att förlora.

För att barn är rätt jobbiga.

Det är nog de huvudsakliga anledningarna, men säkert finns det fler.