Antal nyfödda rekordlågt: Nu förväntas 1,43 barn per kvinna. Orsaker?

Värre kommer det att bli. När du har en kultur där Han och Hon båda ska jobba så ser vardagen ut så här:

06:30 - Vakna
06:45 - Dusch
07:00 - Klä sig, raka sig, sminka sig
07:15 - Frukost
07:30 - Lämna barn på förskola
07:45 - Köra till jobbet
08:15 - Jobb
17:15 - Hämta från förskola
17:30 - Hemma
17:45 - Laga mat
18:15 - Middag
18:45 - Disk
19:00 - Tvätt
19:30 - Läxläsning/högläsning med barn
20:00 - Lägga barnen
20:30 - Se på Netflix
21:00 - Somna utmattad på soffan

Och någonstans ska du trycka in träning, intressen, vänner, husrenovering, handla mat, gå ut med soporna, prata med varandra, umgås med barnen, familj och släkt. Det går helt enkelt inte ihop.

På kontinenten - exempelvis Tyskland, Belgien, Italien, Frankrike, Storbritannien eller Nederländerna - går den ena (kvinnan) ner ordentligt i tid för annars går inte pusslet ihop. I Asien köper man in hjälp. En Nanny som tar hand om barn eller tvätt/städ/hushåll/mat. I Sydamerika har man en mormor/farmor som löser detta. I Sverige görs inte detta och vi har lika många/få timmar på dygnet som alla andra. Och så går folk in i väggen till vänster och höger istället.

Fast även om man är barnkär finns liksom ingen anledning att spotta ur sig unge efter unge. 1-2 st räcker för att möta det behovet.

Än en gång måste det tydligen påpekas att barnafödandet inte går ner för att fler avstår barn helt utan för att de som skaffar barn skaffar färre.

Ja, 18 är väl att ta i. Ytterst få 18-åringar är redo för familj också.

Problemet i dejtinglivet är inte upp till den enskilde personen… ? Är det upp till staten? Fan grabbar, raka er och skaffa ett jobb och ställ frågor till tjejerna så ska ni se på andra vindar.

Vi män har ju förmånen att vi är fertila långt efter 40. Ställ in filtret på 18-28 och violá, satan vad med brudar. Men det kräver att man är någorlunda städad (jobb, rakad, etc) och empatisk (ställer frågor, ej i manosfären) och det är väl där svenska män faller. Så många killar tycker så synd om sig själva, och det är så otroligt oattraktivt.

Nu är jag inte i 20 års åldern längre men ett stort problem i antagandet här är att om du har vissa kvalitéer så kommer tjejerna automatiskt. Så funkar det tyvärr inte.

Jag blev singel under min högskoleutbildning och blev chockad av hur dåligt utbudet var på singelmarknaden, alla tjejer var upptagna redan och det blev inte bättre efter när jag kom ut i arbetet direkt för alla tjejer på arbetsplatserna var upptagna med. När jag väl träffade min nuvarande fick jag svaret på hur utbudet kunde vara så kasst när jag mötte hennes vänner. De satt alla hemma konstant!
Från hemmaspelkvällar med tjejerna till stickträffar och allt vad det nu är så var dessa tjejer väldigt socialt isolerade, från en utomståendes perspektiv.

Som kille bör du ha extrem tur för att träffa en tjej som är singel, inte vill vara singel längre och söker de kvalitéer du erbjuder. Det är väldigt svårt att uppnå och särskilt nu när allt fler undviker dejtingappar och sociala medier för oavsett hur "bra" du är som kille så är det oväsentligt om du inte hittar en tjej som söker en sådan som du.

Det är ju ett genomsnitt. Jag beskriver ju också att anledningen till att det blir färre är för att det blir senare i livet och kvinnor upplever bara 1 barn som jobbigt och påfrestande jämfört med ett kanske 30+ årigt liv av att bara bry sig om sig själv. Så det bidrar tilll att det blir färre barn.

Tror att många män tror lite för mycket på denna sak.

Å ena sidan så betyder det bara att det är många gånger fler män som tävlar om samma lilla intervall av kvinnor.

Tillika undkommer inte heller faktumet att mina yngre kvinnliga bekanta och släktingar, nu inte för många veckor sedan under sommaren, beklagade sig över hur många "gubbar" tror att de skulle vara intresserade av dem.
Och jo, "gubbe" är många redan efter 35 för en kvinna i tidigare 20-års åldern, särskilt när den fysiska konditionen hållits långt från toppnivå.

Det är ju ett genomsnitt. Jag beskriver ju också att anledningen till att det blir färre är för att det blir senare i livet och kvinnor upplever bara 1 barn som jobbigt och påfrestande jämfört med ett kanske 30+ årigt liv av att bara bry sig om sig själv. Så det bidrar tilll att det blir färre barn.

Människan är till naturen faktaresistent i valda delar. Att skaffa barn är en typisk sådan grej. Livet står på ändå och få klarar av att leva som innan.

Det är oroligt i samhället. Det är ibland hatiskt och ofta ogästvänligt klimat i samhället. Folk har stora konstiga åsikter och ser ner på varann. Vem fan vill sätta ett barn till världen där det pågår krig i närområdet och allmänhat egentligen?

Tittar man på SCBs kurva över förväntat antal födslar per kvinna
https://static.bonniernews.se/gcs/patron/2024/01/1-1705402572252.png
så ser man en viss cyklicitet.
Men det är inte så enkelt som att befolkningen varierar i cykler (stora barnkullar föder stora barnkullar 20-25 år senare). Nej, det förväntade antalet födslar per kvinna är något annat: Det är en framtidsprobnos för hur många barn en kvinna fött när hennes fertila period är över. (Det finns alltså ingen koppling till antalet födda barn ett visst år).

Det finns samhällsfenomen som gör att kvinnor (dvs par) skaffar fler barn. Efter slutet av andra världskriget ökade optimismen och folk skaffade helt enkelt fler barn per par. Slutet på den kommunistiska diktaturen i Östeuropa (även kallad "The end of history"; hoppet om evig fred) skapade också positiva vibrationer. Likaså tycks det alltid komma en tillfällig topp i Sverige när drottningen eller någon prinsessa börjar skaffa barn.

Men nu är vi på en rekordlåg nivå, i antalet förväntade födslar per kvinna. Även där finns det ju underliggande trender och orsaker. Vad skulle dessa kunna vara?

- På papperet är svenskarna "rikare än någonsin tidigare"
https://www.svt.se/nyheter/ekonomi/svenskarna-tre-ganger-rikare-pa-20-ar-miljardarerna-drar-ifran
Det BORDE ju borga för optimism, men tydligen skapar det inte längtan efter ännu ett barn.

- iPhone lanserades 2007 och därmed började svenskarna (och alla andra) böja nacken för den nya messias. Det sammanföll nästan exakt med den dittills uppåtgående trenden i barnafödande (som alltså toppade 2010).

- Klimatdebatten kom igång på allvar. Men det känns inte riktigt som den huvudsakliga orsaken. Vi hade ju genomlevt oljekris (1970-talet), bankkris (1990-talet) och Lehman-krashen (2008) utan motsvarande dipp i längtan efter barn. Och p-pillren slog ju redan igenom på bred front på 1960-talet. Så möjligheten till barnbegränsning har funnits länge.

För 30 år sedan sade prognosen att Sverige skulle ha 14 miljoner invånare år 2050. Idag är prognosen 11 miljoner.
Det är inte nödvändigtvis dåligt att barnafödandet (globalt) är på nedgång. Men det vore ju bra att förstå sin samtid.
Vad tror ni är orsaken?