Citat:
Ursprungligen postat av
Humbug69
Hela ditt argument går ut på att bara för att någon sagt generellt nej, visat noll sexuellt intresse och tagit noll sexuella initiativ, så är det rimligt att anta att personen är supersugen på något annat.
Att begära att någon ens skall behöva söka samtycke för något som inte specifikt har avböjts är enligt dina argument ohyggligt långsökt.
Linjen är inte så tunn. Kom ihåg att endast cirka 5% av alla sexualbrott leder till åtal. I dessa fall som når åtal finns ett gott bevisläge om att ett brott har begåtts.
Har även noterat att du enbart bryr dig om gärningsmannens eventuella stigma.
Offrets upplevelse och trauma är uppenbarligen helt ointressant för dig.
Linjen är väldigt tunn. Kan du tala om för mig hur du kommer fram till att den inte är det?
Inser du att det säkerligen är jävligt traumatiserande att bara bli anmäld och misstänkt för våldtäkt?
Jag inser absolut att kvinnor som verkligen blir våldtagna upplever en traumatisk upplevelse. Har inte samma förståelse för alla fall. Har man haft samtyckande sex och sedan känner att man inte vill men säger inget eller gör inget för att den andra parten ska förstå och sluta har jag lite svårt att förstå det traumatiska.
Hur förklarar du t.ex. att tjejen i Visbyfallet låter sig "våldtas" utan att ens säga ett pip? Inte ta till en enda liten fysisk grej för att försöka avstyra "våldtäktsmannen" i hans "överlagda gärning"?
Hur förklarar du att tjejen i Chalmersfallet (han friades sedan i HD) efter att ha haft sex i flera timmar påstår sig blivit våldtagen ändå låter killen sova i hennes säng, hon lägger sig i bara trosorna och låter killen som enligt henne "våldtagit" honom ligga och hålla om henne? Hon var tydligen svensk mästare i Judo så helt oförmögen till fysisk kamp hade hon nog inte varit.
Du tjatar ju om Ljusdfalsfallet. Vad gjorde de efter den påstådda våldtäkten?