Det är väl för att manlig vuxen ensamhet är enormt utbrett, att det för många män finns en sorts heder att ha en partner, och för snubbar som aldrig haft en partner alls, eller haft sex alls så är det nog litet av ett inre tryck
Det stora för folk i min ålder är nog ensamheten, att skolas genom hela livet att "ensam är stark" och en tendens att undvika nära starka känslor med vänner gör att det kan vara förödande senare.
Själv så vet jag inte, jag och min man har vart ihop enormt länge (vårt förhållande kan gå på systemet vid det här laget), och jag vet inte hur jag skulle bli som ensam... alls. Katastrof tror jag, har svårt att se ett liv där jag inte får älska någon och ha den form av närhet som ett äktenskap är.
Det kanske är mesigt som fan, men hjärtat vill ha vad hjärtat vill ha och jag är fan för dum i huvudet för att vara på egen hand.
EDIT: satan vad blödig jag är då!!! Tänkte på hur det skulle vara om han och jag aldrig träffats och började nästan gråta. Seriöst han e bäst, önskar alla hade en partner som han