Citat:
Jag menar att leva med en man eller dejta en. Att ha någon form av relation.
Krasst sett så kan ni ju inte det. Under 99,9 % av mänsklighetens historia har kvinnor behövt män för att bokstavligen överleva. Sedan råkar västerländska män ha byggt ett så bra samhälle just här och nu så att ni inte "behöver" en man, men det kan ju vara bra att ändå reflektera över hur extremt udda det är.
Inte att ni ska sluta existera. Det hade ju varit skittråkigt att inte träffa Bertil när man ska serva bilen
Citat:
Jo. Det kan ju dock vara bra att ändå reflektera över den situation som ni är i just i dag och de fullständigt exempellösa privilegium som en västerländsk kvinna har ur en historisk kontext - och som just du inte gjort något som helst för att förtjäna.
Citat:
Ja det här tycker jag låter som att du är rädd att vara själv. Och att du inte är självständig eller litar på dina egna förmågor. Män tycker om kvinnor som inte vågar stå på egna ben. För då känner dem sig trygga över att dem aldrig kommer att bli lämnade. Men vill man verkligen ha en sådan relation?
Det är så många som håller fast i varandra på grund av rädsla maskerat som ”kärlek”.
Äkta kärlek kan enbart existera om jag älskar att leva med mig själv men bryter det för att vi valt varandra och han är likadan. Vi behöver inte varandra men vi VÄLJER varandra och båda klarar sig utmärkt utan varandra.
Det är så många som håller fast i varandra på grund av rädsla maskerat som ”kärlek”.
Äkta kärlek kan enbart existera om jag älskar att leva med mig själv men bryter det för att vi valt varandra och han är likadan. Vi behöver inte varandra men vi VÄLJER varandra och båda klarar sig utmärkt utan varandra.
Ja det kan vara sant - jag menar det är svårt att analysera sig själv, och vi känner ju inte varandra så tillsammans är vi sämsta domaren över mitt beteende
Samtidigt så kan jag lugnt säga att ett av många attraktiva drag min man har är hur enormt självgående han är. Att vi båda har olika vänner och hobbies och inte har nåt problem med att kunna göra saker på var sitt håll.
Och (med risk för att jag låter som ett egoistiskt as) jag har aldrig vart rädd för att bli lämnad eller att nån ska vara otrogen mot mig (och jag är fan ingen looker det ska jag säga rakt ut - så vette satan vad det självförtroendet kommer ifrån) samtidigt är jag ju en labrador i människokropp (gillar mat, tycker om att folk säger att jag är duktig och obrottsligt lojal) så jag kanske bara är så pantad eller oskyldig att tanken inte ens slår rot i mig?
Men jag tror att det inte är så svartvitt - att vara rädd för ensamhet gör inte att man inte är mindre kär. Att förälska sig i nån man mött för att man är ensam gör inte en människa mindre förälskad.
Just gråzonerna är viktiga tror jag - och igen, den manliga ensamheten är en brutal epidemi och varför man som man ska vårda sina kompisrelationer.
Citat:
Oooojjjj Ni är verkligen fans.
Jag ska vara helt ärlig med dig. Många kvinnor hade haft det både roligt och spännande med varandra utan män om ni nu försvann HELT och hållet. Nu menade jag inte det i trådstarten men kvinnor är ju faktiskt fantastiska. Vi luktar gott, vi sjunger, vi är söta och gör söta saker, lagar god mat. Vi hade levt jättemysigt utan er och det säger jag inte för att vara elak. Men vi hade verkligen klarat oss.
Vi klarar oss ensamma och vi hade klarat oss bara med varandra. Vi hade liksom varit små häxor 🧙♀️ och gjort spännande saker. Tror dessutom att alla hade kommit bättre överens om män försvann ur bilden men nu ska jag inte låta sådär obehagligt feministisk. Men kvinnor är mentalt starkare. Och det är verkligen någonting ni bör skriva ner!
Män dör
Kvinnor överlever.
Vad ska er fysiska styrka göra när den mentala styrkan är ett skört A4-blad?
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera