Landsbygdsbor: konservativa eller extremliberaler?

Men vart fjärde år röstar de på C.

https://www.lrfmedia.se/nyheter/land-lantbruks-valunderskning-sd-kar-bland-lantbruksfretagare

Nja, 32% röstar SD som är största parti.

Gamla bönder kanske fortfarande tror C är bondepartiet och röstar på dem av gammal vana?

Enligt undersökningen behåller Centerpartiet sin position som näst största parti bland lantbruksföretagare med 26 procents stöd – samma nivå som för fyra år sedan.

– Stödet är som starkast bland äldre lantbrukare som tänker sluta inom fem år. Den långsiktiga trenden ser sämre ut. Man kanske har stoppat utflödet för en kortare stund men på längre sikt finns stora strategiska utmaningar, menar Patrik Öhberg.

Demografi och geografi har stor betydelse med. I de tyskspråkiga Alperna (Österrike, Schweiz och södra Tyskland) finns mycket som motsvarar den svenska allemansrätten, särskilt i Österrike, men med fler begränsningar.

Att slå upp ett tält i en alpin dal, på en betesmark eller på den enda plana gräsytan, där det kanske traskar kor, skulle innebära betydligt större störningar för markägaren än motsvarande situation i Sverige. I Sverige finns ofta milsvida granskogar med långt till nästa hus, där störningarna blir betydligt mindre; glesbygd och gott om plats är helt normalt.

Sen är en nyans att fiske är mer reglerat än vad den svenska självbilden kring allemansrätten antyder. Allemansrätten ger inte någon generell rätt att fiska i svenska sjöar.

Stoltheten kring allemansrätten kan funka som nationell myt, människan behöver myter, men för oss analytiker är det väl bara att erkänna att svenskar överdriver hur unik den är. Själv respekterar jag även hur man löst det i centraleuropa där förutsättningarna är annorlunda.

Finns konservativa argument både för och emot skulle jag även säga, inte bara liberala argument åt båda hållen. Vi behöver inte några moderna rättighetsargument för att försvara den; det räcker att allemansrätten är en fungerande svensk samhällsordning vi fått av hävd, där marken kan vara privatägd utan att naturen därmed blir helt avskärmad från resten av samhället. Motargumentet är att privat äganderätt starkt hänger ihop med förvaltarskap: den som äger och brukar marken har incitament att bevara den långsiktigt. En långtgående allemansrätt kan därmed krocka med förvaltarskapet av naturen, även om det är mindre problem här än i Schweiz eller Bayern. Det är därmed ett annat typ av argument för äganderätt än ett liberalt som istället bygger på abstrakta principer.

Jo, jag skulle dock aldrig påstå att allemansrätten är en unik svensk förteelse, däremot att den är ganska unik för delar av främst nordeuropa (Skottland har också något liknande).

Det som alltid har fungerat ska man behålla, det är en korrekt bedömning. Allemansrätten skulle absolut inte fungera som en universal princip åt alla folkslag. I länder där folk ofta skräpar ner naturen och i hög grad inte kan respektera att bete sig hövligt så skulle allemansrätten inte fungera.

En dag kanske allemansrätten ifrågasätts i högre grad pga våra invandrare, men dessa tycks knappt ha upptäckt vad svenska naturen har att erbjuda trots deras växande antal.

Ändrade sista stycket då jag insåg att det finns konservativa argument åt båda hållen. Konservatism är ju inte att klamra sig fast vid något bara för det är gammalt, utan beror på varför man gör det. Om vi skulle kunna värna bättre om vår svenska natur genom att inskränka allemansrätten är det ett bra konservativt argument för inskränkningar. Jag tycker väl dock att det funkar och försvarar det pragmatiskt av den anledningen.

Ja, vi har tur att den nya demografin i Sverige är ointresserade av natur, annars hade vi fått mer nedskräpning osv. De gillar att hålla sig till urbana miljöer. Är väl mest vissa européeiska invandrare så som juggar, tyskar, holländare och polacker, vid sidan av nordiska invandrare, som har samma intresse som oss.

Att geografi/demografi har stor inverkan på varför vi har allemansrätt blir extra tydligt när man ser att platsspecifika inskränkningar på grund av turistgeografin förekommer i Norden.

Just när vi talar om den mycket abstrakta "äganderätten" så faller vi in i ett koncept som ganska så enkelt kan pushas ad absurdum när det gäller "vad som kan ägas individuellt" i liberalens argument.

Homestead-principen (Lockes ”mixing labour with unowned resources”) ger en rätt att äga något när man mixar in sitt arbete i mixen, men frågan blir då hur långt du kan pusha frågan; . Walter Block har skrivit en hel bok (Water Capitalism) som argumenterar för att privatisera alla vattenmassor – sjöar, floder, hav.

Att pusha libertarianers argument till absurda slutsatser tycks väcka några ifrån dvalan om att detta är önskvärd. Iden om "första användaren" tycks ha varit en regel som skapade enorma initiativ för exempelvis amerikanska erövrandet av västra USAs outforskade resurser (då det involverade enorma risker). Man kan tänka sig att även en Rysk imperie som med liknande enorm individuell äganderätt skulle få fördelar med enorm utvinning av landets östra naturresurser och landmassa jämfört med den misslyckade kollektivistiska projektet man istället försökte sig på. Det finns också fantastisk jordbruksmark i centralasien som aldrig utnyttjades av nybyggare i samma nivå som i exempelvis amerikanska mellanvästern.

Men när man börjar tala om att äga floder, hav och liknande så har man pushat äganderättsextremism till dess absurda slutsatser.

I vilket fall så har Norge utnyttjat dess naturresurser på ett sätt som gör amerikaner avundsjuka rent objektivt, det har fungerat utmärkt att kollektivisera ägandet av landets olja, vilket inte har varit fallet i exempelvis Venezuela.

Att inga teorier tillslut bör räknas som universala är vad som liberaler av libertarianska varianten har lika svårt att förstå som NPC liberala av socialliberala varianten. Saker fungerar inom en vis tid och rum som inte fungerar i en annan tid och rum.

Att just lyfta fram äganderätten av naturen som alltid fanns där, innan ens homo sapiens existerade på jorden, bara för att du var först att konvertera naturen till ekonomisk vinning måste räknas som en absurd universell princip, men däremot så kan det finnas kontext då det finns fördelar att ha en sådan extrem version av äganderätten (exempelvis så skulle en extremt liberal kapplöpning om att äga och minnera asteroider i asteroidbältet antagligen vara väldigt framgångsrikt).

Tillslut skulle jag också nämna att kapitalismens inneboende logik (ekonomisk effektivitet) inte nödvändigtvis är önskvärt i sig. I just frågor om bönder så vill vi ha en levande jordbrukssamhälle som är organisk och familjeorienterad. Trenden att småbönder säljer sin odlingsmark till mer effektiva storföretag (har gått från att äga 20% år 2010 till över 30% idag) är inte nödvändigtvis önskvärd även ifall de ekonomiskt är mest effektiva.

Konservativa bör alltså förse småbönder som ägt marken i flera generationer med all form av hjälp att behålla familjejordbruken trots marknadens fluktuationer och "fria globala marknaden" då ekonomisk effektivitet inte är viktigare än att ha ett levande jordbrukssamhälle. Att konsumenten får mjölk för 1-2 kronor billigare är inte värt priset att förlora en levande landsbygd. Kulturens överlevnad är viktigare än ekonomisk effektivitet eller abstrakta lagar om äganderätten.

Intressant. Jag minns att min morfar har sagt att han för länge sedan brukade ha husnycklen under dörrmattan utanför husdörren. Jag vet inte om han kan sägas ha vuxit upp på "landsbygd", men det är väl också ett exempel på sådan gammal hederlig tilltro.

Jag bor inte på landsbygden, så mina föreställningar om folket där, är grundade på vad jag har läst (åtminstone vissa typer av) landsbygdsfolk skriva på nätet. Det kan kanske vara så att vissa högljudda individualister är överrepresenterade där?

Kritik mot överdrivet krångliga regelverk som bestäms i stockholm eller bryssel är ganska normala ändå, men inte allemansrätten.

Har inte talat om den dock med den rikaste skogsägaren i området som äger ett företag värd över 100 milj kronor.

Det finns naturligtvis en tendens att ha mer extrema åsikter om äganderätten i förhållande till hur mycket man äger.

Jag måste påpeka att TS har fel och tycks ägna sig åt historieförfalskning. Den privata äganderätten av skog och mark har anor sen tusentals år tillbaka. Med olika skiftesreformer har man dessutom försökt eliminera allt vad kollektiv äganderätt av skog och mark heter de sista knappa tusen åren. Den senaste var laga skifte men innan dess fanns storskifte, solskifte, enskifte etc.

Kan du förklara mer noggrannt? Jag har inte hävdat att hus, trädgårdar, åkrar och ängar har varit allmänt ägda. De har så klart varit ägda privat, så som i dag. Däremot har så vidt jag vet betesmarker och skogar varit kallade "utmark", och inte varit ägda av enskilda personer, särskilt inte i glesa skogsbygder, som tråden handlar om. Jag kan däremot tänka mig att all mark var privatägd i vissa täta odlingsbygder.

Däremot har du rätt på så vis att utmarkerna i södra Sverige inte var helt allmänna, på så vis att de kunde vara uppdelade i "By A:s utmark" och "By B:s utmark" på kartor, ofta med rågångar i terrängen. På så vis kan de sägas ha varit ägda av byar, men det är inte samma sak som att de var privatägda. Sedan var uppdelningen i by-ägda utmarker inte så särskilt betydelsefull i praktiken. Anledningen till att en viss del av en utmark hade kommit till att kallas för "By A:s utmark", var för att det var den byn som låg närmast, och som därför hade det smidigast i vardagen att nyttja marken där. Rågångar och liknande var väl mest till för att det skulle vara tydligt i varenda fall, för att undvika fall där folk gränslöst överutnyttjar marken kring sig till den grad att andra byar får marken närmast sig skövlad. I vardagen tror jag inte att det hade gjort stor skillnad om rågångarna var där eller ej.

Utmarkerna, fastän de inte var riktiga allmänna marker, styrdes ändå mer av smidighet än abstrakta gränser, något som definitivt inte gäller dagens ägande. I dag är det gränserna på kartan som 100 % styr vem som nyttjar en viss bit mark. I dag kan man äga en liten plätt 100-tals kilometer från där man bor.


Angående skiftena, var solskiftet främst en omfördelning av åkrar och ängar, inte skog. Ännu på 1700-talskartor, syns utmarker som större sammanhängande ytor, till skillnad från inägornas långsmala tegar. Storskiftet under senare delen av 1700-talet, rörde också bara inägomarker, och skedde eftersom den stora folkökningen hade gjort det medeltida solskiftet alldeles för komplicerat, med hundratals pyttesmå tegar. Det var en nödvändig förändring. Men laga skifte och senare ändringar, där byarna delades, och även utmarker började delas upp, var så radikala att jag inte finner det beundransvärt alls ur konservativ synpunkt. Det borde snarare klumpas samman med övriga förändringar under industriella revolutionen på 1800-talet.

I din trådinledning försökte du helt klart påskina att privat äganderätt av mark är en modern företeelse. Men nu ser jag att du läst på lite och backar rejält. Det är bra. Inägomark har alltså en väldigt lång historia av privat ägande. När det gäller skog så finns det fortfarande en del allmänningar, typ häradsallmänningar men de utgör undantag. Även skog har historiskt skiftats i stor utsträckning, även innan laga skiften på 1800-talet. Vilket alltså skedde redan innan den industriella revolutionen tog fart. Det finns inget konservativt med mark i allmän ägo.

Nä, jag har inte backat. I min TS, sade jag angående det förindustriella samhället, att "En enskild man ägde sällan mer än sitt hus, åkrar och ängar". Jag har alltså inte sagt att privat ägande i sig självt är modernt. I senare svar till 28-120, sade jag också direkt att hus, åkrar och ängar har varit privatägda sedan vi blev bönder.