Landsbygdsbor: konservativa eller extremliberaler?

Fast du skrev ju att betesmarker och skog inte skulle ha varit i privat ägo historiskt. Det stämmer helt enkelt inte. Fler allmänningar fanns det säkert men det är ingen modern företeelse kopplat till industrialismen att man hade inhägnade beteshagar och privatägd skog. Skälet till att man systematiskt under lång tid försökt få bort allmänt ägd mark är för att dessa missköts och missbrukas. Även på typ 1500-talet blev landsbygdsbor förbannade om något zigenarfölje slog sig ned på allmän mark och började göra åverkan på skog och mark. Som Torbjörn Fälldin sa en gång i tiden…”det alla äger äger ingen och det ingen äger vårdar ingen”.

Okej, jag övergeneraliserade lite där. Allting har sina undantag, men man måste se till helheten. Enligt de gamla landskapslagarna, kunde någon begära att få skifta en bit skog om den tyckte att de andra högg och röjde för mycket. Det var alltså ett undantag. Gällande inhägnade betesmarker, beror det på var vi talar om. Åkrar och ängar var alltid inhägnade, för att djur inte skulle trampa sönder dem; annars fick djur oftast gå fritt utanför inägorna i glesa områden. Behov av inhägnade betesmarker, fanns mest i folktäta områden med små eller inga utmarker.

Det viktiga är inte bara om privat skog fanns förr också, utan man måste titta på helheten. Sedan 1800-talet, har våra skogar gått från att vara för det mesta by- och häradsallmänningar som sköttes för enskilt vardagsbehov, till privat- och företagsägda vedodlingar optimerade för största ekonomiska vinst, och det allra mesta av veden går utomlands. Utvecklingen mot mer individualism i ägande, har också följt den allmänna liberala utvecklingen mot mer individualism i samhället. Att påpeka att det visst också fanns privat skog förr, är inte viktigt i det stora hela.

Inhägnade beteshagar har man haft sen länge om inte annat för att försvåra för rovdjur. Du försöker fortfarande få det till att betesmarker och skog skulle ha varit allmänna som norm. Jag hävdar att normen alltid varit privat äganderätt och allmänningar undantag som över tid fungerade väldigt dåligt. Därav skiften.

Istället för att förorda allmän äganderätt till mark så borde du istället kämpa för mer småskaligt privat markägande. Om du nu är trött på stora skogsbolags profithunger. En återgång till ett mer organiskt samhälle måste innehålla möjligheter för människor att leva på landsbygden och då förstås också av densamma. Så borde en konservativ resonera.

Om inhägnaderna var för att hålla rovdjur ute, hade det inte med privat ägande att göra. Allt jag har läst, har sagt att byallmänningar var det vanliga före laga skifte. Jag blir särskilt tveksam när du säger att privat äganderätt "alltid" har varit norm, med tanke på hur mycket färre folk där var förr. På vikingatiden var där en dryg tiondedel av dagens folkmängd. Vid tiden då odlingen kom hit, kan det ha varit en hundradel, kanske? Ju mindre folk, desto mindre anledning att ha privat ägande.

Privata skogsägare sköter marken på exakt samma sätt som företagen, så det gör ingen skillnad i praktiken. Byallmänningar hindrade inte folk från att leva på landsbygden förr, och behöver inte göra det i framtiden heller, om det tillämpas på rätt sätt.

Det är absolut inte min bild. Byallmänningar utgjorde aldrig huvuddelen av markägandet oavsett vilken typ av mark vi talar om. Sen även om folkmängden förr var betydligt lägre så levde ju de flesta på landsbygden. Långt in på 1800-talet bodde endast en mindre andel av befolkningen i städer. Hur långt i tiden vill du gå tillbaka?

Vad är ditt mål? En levande landsbygd? Det är i alla fall mitt intryck. Givet det förstår jag inte varför du förordar en form av markägande som inte bara motverkar en levande landsbygd utan som vi också vet har fungerat uruselt. Ett närliggande exempel är den eländiga allemansrätten(som sossarna hittade på under 1930-talet). Allemansrätten som under lång tid gravt missbrukats av stora privata företag som tagit in horder av thailändare som länsat skogar på allt vad bär och svamp heter. Nej, vill man ha en levande landsbygd och en avurbanisering så bör man verka inte bara för ökat småskaligt privat markägande utan även för att stärka den privata äganderätten av mark så inte en klåfingrig kärringkommuniststat urholkar den.

Libertarianism är en form av filosofisk monism där en enda princip drivs till sin yttersta extrem. Därmed landar man i absurda tankar som att privatisera Atlanten. I realiteten och inom politik behöver olika principer och intressen balanseras mot varandra.

Egentligen är det ett av många försök att skapa en ny helhet efter att den kristet-aristoteliska världsåskådningen slogs sönder av 1600-talets vetenskapliga revolution.


USA:s västexpansion byggde på en blandning av privat ägande, statliga garantier, järnvägspolitik, militär expansion, subventioner och offentlig markförvaltning. Det var heller inte fråga om någon res nullius (ingenmansland). Staten hade redan gjort ett mycket omfattande politiskt arbete för att göra marken tillgänglig för nybyggare (fördrivning av indianer). Den lockeanska berättelsen åker således på mottrupp när man betraktar historiska fakta.


Idealt -- åtminstone i europeisk kontext -- är att privat ägande balanseras med nån form av allemansrätt och reglering av bruket av skog och mark.

Skogsbruket är ett bra exempel på varför jag inte ser äganderätt som en absolut rätt till maximal disposition. Jag tycker privat ägande är en god institution för förvaltarskap, men det följer inte att ägaren bör få maximera den ekonomiska avkastningen hur som helst. I Sverige har vi tyvärr gott om avskyvärda kalhyggen som är rationella ur ett kortsiktigt produktions-/effektivitetsperspektiv, men som inte bara förfular skogslandskapet, utan förstör biologisk mångfald. Skogsstyrelsen konstaterar i en färsk rapport:


https://www.skogsstyrelsen.se/globalassets/om-oss/rapporter/rapporter-2026/rapport-2026-07-biologisk-mangfald-i-skogen.pdf

Allt för att gynna exportindustrin.

I tyskeuropa som jag nämnde prioriterar man kontinuitet; äldre skog och ungskog växer tillsammans i högre grad, då man gallrar ur mer selektivt och ägnar sig åt successiv föryngring. Kalhyggen är ovanligare. I Schweiz är det förbjudet rakt av. Så det går att behålla privat ägande men reglera hur skogen får brukas.


Vi behöver skala upp inhemsk matproduktion. Inom ramen för befintlig geopolitik och överstatlighet är det svårt att vara helt självförsörjande inom området, men det går att ha högre självförsörjningsgrad. Finland har 100% inhemsk produktion av mjölk t.ex. och ligger som helhet högre i egenförsörjning av livsmedel.

Marknaden som religion lovar dock en ganska spirituellt fattig himmelrike, till och med ifall vi accepterar premisen om att marknaden alltid är överlägsen i skapandet av ekonomisk framgång.

Ayn Rands noveller söker exempelvis konvertera Nietzsches övermänniska till någonslags kulturbefriad och psykologiskt platt superentrepenör.

Det paradoxala i kärnan av libertarianism blir hur supermänniskan som bara agerar i rationell självintresse ska leva efter libertarianismens ideal av noll statliga subventioner och antivåld. Storföretag brukar snarare alltid söka allians inom statliga byråkratin för att cementera dess övertag mot konkurrenter, få statliga subventioner och till och med rädda företaget när man har misslyckats i marknadens casinospel.




Våld var en fundamental igrendiens för västexpansionen givetvis. Ändå så var det så nära 0 du kan komma i en skala från 0 till 100 i individuell vs kollektivistisk ägande. Järnvägen var exempelvis byggda av privata bolag med statliga lån, vilket särskiljer ordentligt från transsibiriska som var ett helt centralstyrt projekt. I regel så var västexpansionen i USA en framgångssaga jämfört med östexpansionen i Ryssland.

Även att attrahera enorma antal av europeiska nybyggare till USAs västexpansion måste ses som en stor framgångssaga. Ryssland försökte ibland attrahera exempelvis tyska nybyggare för att sedan schizofrent ändra sig och vilja göra sig av med dem. USA kom med ett lockianskt löfte som fungerade i flera generationer, dock inte förevigt.





Vildskogen har ett värde som inte kan mätas i ekonomiska ekvationer. Det finns så mycket skog i Sverige att man gott och väl kunde ha varit bättre på att skydda vildskogen och ändå få vinster från delar av skogen.

Man kunde ha gjort det så att alla skogsägare enbart får använda hälften av skogen för produktion. Just nu har ca 75% av all skogsmark i Sverige huggits ner åtminstone en gång.

Här skulle jag givetvis komma i konflikt med många skogsägares vilja i högre grad än igenom att yrka för allemansrätten.



Intressant, kände inte till det. Kan vara så att vi har så mycket skog så att vi inte har värdesatt den till samma grad som tyskarna.



Svårt när befolkningen växer medan antalet bönder minskar dessutom.

Att vi har en mark som till större delen inte är ämnad till odlingsmark och därutöver hemsk klimat går inte att förändra, men vi borde ha en politik som försöker hjälpa bönder på flera olika sätt. Exempelvis så får bönder mindre än 1 krona avdrag på skatt per liter diesel och jag ser ingen anledning varför de som producerar vår mat inte kunde få avdrag på hela dieselskatten vilket skulle skapa en enorm initiativ att utöka odlingsmarken och därmed produktionen.

Om du vill hävda att just skog aldrig var allmän mark för det mesta, då får du ge källor, för varje gång jag söker på ämnet, får jag läsa att det utmarkerna var gemensamt ägda på olika vis före 1800-talet.

Hur motsäger detta det som jag sade? Vi var färre, och större andel av folket bodde på landsbygden, men även före urbaniseringen hade folkmängden ökat mycket, vilket innebär att behovet av privatägda marker var ännu mindre om man går längre tillbaka än bara 1700-talet. Nu är folkuppskattningar väldigt osäkra, men enligt den här källan var folkmängden efter digerdöden, mindre än en femtedel av vad den var vid mitten av 1700-talet. Att då påstå att privat ägande "alltid" har varit det vanligaste, blir då orimligt, eftersom behovet av privat ägande hade varit mycket mindre då där var så mycket mindre folk.

historia.se/htmldata6/index.html

Allmänningar motverkade inte en levande landsbygd. Tvärt om. Det är dagens system som motverkar det. Folk på landsbygden kan i dag inte bara gå ut ur huset, och hugga ved. För att göra en så grundläggande sak, måste man först ha köpt eller ärvt en särskild bit skogsmark, och det är inte billligt å köpa det, och sedan måste man ha koll på exakt var den marken är, och samtidigt följa lagens krav på ekonomisk skötsel av skog. Och har man gjort det, kommer man sannolikt bli åtminstone undermedvetet påverkad av den nuvarande vedodlingskulturen, där allt annat än granplantering och kalhyggen är otänkbart, och där det är helt normalt å plantera träd som man själv inte kommer hinna få nytta av inom sin livstid. Allt detta bara för å få laglig rätt å gå ut ur huset å hugga brännved.

Före laga skifte, var utmarken närmast ens by, allmän för de som bodde där, så det var inga problem å bara gå ut å hämta det som en behövde från skogen.

Allemansrätten skapades först efter att marken hade blivit privatägd på 1800-talet. Innan dess, behövdes inte någon allemansrättslag, eftersom så mycket mark var allmän då.

Tattare och bärplockningsföretag hade inte heller fått nyttja en byallmänning, eftersom det är på grund av just sådana skäl som markerna var byallmänningar. Hade inte tattarna eller thailändarna haft fast boende i det området, hade de inte fått nyttja marken enlligt lagen. Privat ägande behövs inte för att förhindra det.

Man behöver inte ens tala om abstrakta ord som "biologisk mångfald", utan det räcker med å titta på de allra största och uppenbaraste delarna av landskapet - själva träden. Götaland har minst 12 inhemska trädslag, beroende på hur man räknar, och fastän det är svårt å veta hur saker vore i ett "naturtillstånd", kan man rimligen tro att 9 av dem hade byggt upp skogarna i olika grad på olika platser (gran, fur, bok, ek, asp, lönn, vitbok, björk, lind). I dag kan man på många håll utanför byarna, nästan bara se 3: gran, fur och björk. Björk är nästan det enda trädet som kan överleva det privata skogsbruket. Till och med ett sådant pionjärträd som asp, har svårt å överleva, eftersom det behöver bränder för å sprida sig med frö. Det här har sedan fjärilseffekt på resten av skogen. Vilka djur och växter som lever någonstans, beror nämnligen för det mesta på vad som växer ovan.

Under barrträd blir marken sur, vilket har haft särskilt dålig påverkan under det senaste århundradet. Under ett pH av kring 4,5 ökar mängden giftiga aluminiumjoner exponentiellt med sjunkande pH. Surt kväve- och svavelnedfall från industrier, till sammans med plantering av gran, har gjort att stora områden i södra Sverige nu har pH kring 4 eller ännu lägre, vilket är faktiskt lägre än i norrland, där pH ofta är mellan 5 och 5,5. Utsöndring av giftigt aluminium, har så klart mycket dålig påverkan på nästan allt liv, och särskilt då djur i marken. Maskar och kryp gör jord bättre för växter, genom att de blandar övre och undre lager, vilket hindrar regn från att spola ner näringsämnen från ytan. När de dör, skapas en negativ cykel med minskande pH och ökad bortspolning av näringsämnen.

Det hade alltså förmodligen inte varit möjligt att inom kort tid återställa t.ex 1600-talets landskap ens om man försökte.

Tänk bara på en sådan sak som att kring 90 % av massa, papper och kartong exporteras, och kring 75 % av sågade trävaror exporteras. Bara genom en vanlig isoleringpolitik, hade man kunnat göra det mesta av skogsbruket helt onödigt. De enorma skogsområdena i Småland, Värmland, Dalarna, Norrland osv, skördas alltså för det mesta för att länder utomlands som redan har använt det mesta av sin skog, ska få ved.

Du har inte angett några källor så varför ska jag göra det? Sen var så klart åker-och ängsmark mer värdefull än skogsmark om man går långt tillbaka i tiden.

Ändå var mark till största del privatägd även förr. Men om du menar att behovet av privatägd mark är mindre med lägre befolkning så får du problem när du vill förorda allmänningar nu när befolkningen är mycket större.

Det är så det brukar funka. Att man måste äga något för att få nyttja det. Då vet man också att man har ensamrätt på nyttjandet. Vet du förresten hur mycket ved som går åt på 1 år för att värma upp ett normalstort hus? Typ 40 kubikmeter. Än mer ifall även vattnet värms upp med ved. Det är hyfsat mycket du. Sen håller jag med om att skogsnäringen är överreglerad.

Allemansrätten är ett sossepåfund. Det var först när sossarna fick reell makt på 1930-talet som allemansrätten tillkom. Det finns allmänningar kvar idag som fastigheter på landet har andelar i utifrån mantal men det innebär absolut inte att dessa fastigheter får gå dit och ta ut den ved man behöver.

Hur hade du tänkt förhindra att en fastighetsägare på landet anställer löskefolk som skrivs på fastigheten och länsar allmänningen på bär och svamp? Och ved?

Folk köper lägenheter och villor för flera miljoner idag. I norrland kan man köpa flera hektar skogsmark för typ 100 tkr. Så det kan knappast vara en privatekonomisk fråga. Avurbanisering och en levande landsbygd kräver oerhört mycket men fler allmänningar är definitivt inte en lösning.

Bara sök själv. Jag hade kunnat ge flera exempel där det talas i väldigt breda ordalag, men det hade väl inte påverkat dig. Jag länkar därför till den här artiklen där två SLU-forskare angriper någon socialism-inspirerad tidningsartikel. Den ursprungliga artiklen hade bland annat gett sken av att de förindustriella utmarkerna var rena ingenmansland som inte ägdes av någon eller några alls. Till å börja med, motsatte sig forskarna inte detta påstående ens helt, utan de bekräftar först att Hälsingelagen föreskrev att utmarkerna skulle vara sanna allmänna marker, dvs inte ens ägda av byar eller härader. Efter det, avfärdar de påståendet att just södra Sverige skulle ha haft riktiga ingenmansland, men fastän detta vore ett utmärkt tillfälle å påtala hur mycket utmarkerna ägdes privat (om det faktiskt vore så), säger forskarna inte det, utan de säger bara att utmarkerna tillhörde byar eller härader.

https://www.historisktidskrift.se/index.php/june20/article/download/352/304/661
Det enda här som tyder på privat ägande av utmark, är den sista meningen, där det sägs att "säterier och storgårdar" kunde ha det, men det var ju bara en mycket liten del av all utmark som låg i närheten av sådana gårdar.

Här går de i mer detalj, och säger inte bara hur det inte var, utan hur det faktiskt var, men nämner inte privat ägande alls. De nämner hur gränserna ofta var tydliga "mellan byarna", "mellan Gudhems och Håkantorps ägor" och "mellan byar", men nämner inte gränser mellan privatpersoners utmarker. Det närmaste är när de nämner "betesrättens fördelning mellan byar och mellan bybor", men nämner i meningen före det att det gällde "den samfällda marken". Om det här sista skulle kunna tolkas som en antydan till privat ägande av betesmark, då är de väldigt otydliga kring det.

Efter det stycket, fortsätter de kring ett annat närliggande ämne, och fortsätter då nämna olika typer av samfällda marker flera gånger.

Till sist nämner de också att till och med mer industriellt skogsbruk kunde bedrivas på samfällda marker.
Om man läser artiklen pdf-en som helhet, och läser mellan raderna, kan man också förstå att de med detta inte antyder på att inget har förändrats i markägande. De säger nämnligen också att