Landsbygdsbor: konservativa eller extremliberaler?

Naturligtvis var det så jag menade, men ärligt talat kan det kvitta. Jag har framfört vad jag hade att säga. Tolka det som du vill men för mig räcker det så.

För mig känns det självklart att tänka på kommande generationer när jag inte längre finns kvar (även om jag inte har just skog att lämna vidare), precis som generationerna före mig gjorde. Hur du ser på den saken är förstås upp till dig.

Jag lämnar troligtvis tråden nu, om du inte hittar någon ny vinkling som intresserar mig.

Det gör du rätt i. Går ju inte att diskutera med nån som inte fattar nånting, men ändå fortsätter. Totalt verklighetsfrämmande.

Du verkar inte vara särskilt intresserad av nya tankar kring den här frågan, så jag vet inte om detta kommer intressera dig, men hur som helst:

Överlag ser jag inget romantiskt i en sydsvensk granodling, som skulle få mig att vilja ärva och lämna vidare just den typen av mark. Det ligger något i det som du sade, att man kan få en björkskog helt gratis, men folk föredrar en "välskött" skog, som är exakt likadan som alla andra: plantering av gran, röjning av "sly", gallring, osv, optimerat för så hög ekonomisk vinst som möjligt. Där är ingen själ eller egen fantasi i skogsbruket. Det är talande att av minst 12 inhemska trädslag i Götaland, är det nästan ingen som har fantasi nog att använda mer än 2 av dem (gran och fur). Tänk också att ett i dag så ovanligt träd som lind, sägs ha varit ett av de "dominerande" träden så sent som på 1500-talet i delar av Småland. Ja, lycka till å hitta en enda lind utanför byarna i dagens granhav.

Även om dina skogsägande vänner har ärvt sina marker i någon skepnad sedan mitten av 1800-talet, är det intressantare att undra vad mer de har ärvt, annat än just det faktum att de ärver något alls. På många håll, har dagens bruksskogar inte det minsta gemensamt med 1850-talets öppna betesmarker och lövskogar. Ni skogsägare ärver ärvandet, men något mer än så ärver och upprätthåller ni knappt.

Förr i tiden, ärvde folk också sina hus och åkrar osv, för att det var det som de behövde för att ens leva. Det var inte något som gjordes för sakens skull. I dag gör skogsägare tvärt om. De ärver inte skogen för att de måste bruka den, utan de måste bruka den för att de ärver den.*




Sedan tycker jag också att det är intressant å inte bara undra hur något är, utan också varför det är som det är. För dig, är det naturligt å plantera något för att dina barnbarn ska avverka det om 80 år, men jag är ärligt talat tveksam till hur organiskt uppkommet det där tänket är.

Jag har svårt å tänka mig att alla plötsligt fick för sig: "Hmm, ja, jag lägger en massa möda på att plantera träd här. Jag kommer inte hinna avverka dem, men om 80 år kan mina barnbarn göra det!". Jag ser det som mycket mer sannolikt att industrierna ville ha så mycket ved som möjligt, vilket krävde plantering gallring och avverkning efter 80 år, något som en enskild man omöjligt kunde hinna göra under sin livstid, men om hans barn och barnbarn också blev en del av processen, kunde industrierna få industriellt odlad ved från varenda liten privat mark.

Om man ser på det så här, blir det mycket mindre romantiskt. Då ser det mer ut som industriers utnyttjande av privatpersoners markarv, än något slags osjälviskt "tänka på kommande generationer"-tänk.


Det här med att undra varför något har blivit som det är, i stället för att okunnigt stirra sig blind på hur det är, är något som folk behöver göra mycket oftare. Ett annat tillfälle då det är lämpligt, är i frågan om smink. När man försöker påtala att smink är en onödig sexualisering av kvinnor, svarar kvinnor ofta med att "vi gör det inte för mäns skull", vilket egentligen är orelevant, eftersom anledningen till att de alls har kommit till att bära smink, är för att smink uppfanns för mäns sexuella njutnings skull. Ser du skillnaden?

Kan du vara lite tydligare med hur du tycker att jag "inte fattar nånting"?

Det är mest bara sådana som vill vara stats-slavar på landet?
Det är i praktiken det du skriver.
Man är negativa till privat företagande och privat ägande.

Så när det talas om white-flight är det till landet vita flyr.
Hur stort flöde är det från städerna till landet?

Ja, jag vet inte vad han menade där. Att många på landsbygden älskar privat äganderätt, är liberalt. Han kanske menade att där inte är några som röstar på partiet "Liberalerna"?

Det kan vara värt att nämna att många människor är inte speciellt konsekventa.

Dom kan vara väldigt måna om det som är deras egendom. Men jubla över att staten stjäl andras egendom.

I grunden handlar detta bara om extrem egoism.

Men de som kan tala i termer av principer och värnar privat egendom, gör det för alla på ett konsekvent sätt.

Kan säga att de inte är förtjusta i invandring och lgbt, inte heller tullfri konkurrens med typ sydamerikanska bönder.

Tycker jag inte. Men den du försökte diskutera med tyckte jag det om.

Okej, det beror då på hur snäv man är med innebörden av "liberal". Till och med kommunister kan tycka om invandring och liknande, men de är ju inte "liberala" på individualism-sättet.

Ok.

Liberalism kan innefatta mycket. Man kan ju exempelvis ha en liberal argument för allemansrätten och en liberal argument emot den.

Jag bor i landsbyggden och känner att alla är för allemansrätten härute, jag är orginellt inte från landsbyggden så jag känner inte att jag kan inkludera mig i ekvationen men jag känner att folk nästan är mer extrema i just tilltro på allemansrätten än stadsbon. Så pass att folk gärna låter en vandra genom deras tomt och använda deras bryggor utan att man ens frågar innan, kanske främst ifall man bor i trakten.

Det är heltenkelt gammal hederlig svensk tilltro på att grannar gör rätt för sig som gäller härute.

"Get off my lawn" typen av ägare av tomt har jag aldrig någonsin hört i svenska landsbyggden, det har jag däremot erfarenhet av stadsbor, speciellt i Stockholmstrakten.