Ekonomisk frihet har (orimligt?) hög prio för mig

Mycket bra sagt.
Glöm inte att det är resan (livet) som du ska njuta av och inte leta efter ett "mål" någonstans.
Det kommer alltid en ny uppförsbacke, händelse det är bara lära sig njuta i nuet.



500 lax är inte mycket, det är en buffert.
Du behöver ungefär 2,5 mkr för att generera 14 tkr I månaden med snitt avkastningen 6-7%. Där har du en form av miniminivå enligt socialen.



Delvis håller jag med, det jobbiga är den sista meningen med resan. Det är där det gäller att inte gå i fällorna. Spardjävulen åker aldrig på något som de vill. Slösa åker på allt och förstår inte att en investerad krona är värd det dubbla på 10 år eller något. Balans behövs som vanligt.


Beror på hur lång tid det tar, om vi tar medelvärdet på 20 år av total besparing är tillräckligt längre för de flesta att vara fast I spardjävulen. Att spara pengar blir så inväntar i ryggraden att det är princip omöjligt att faktiskt unna sig något. Många behöver en nära döden för att ta sig ut.
Kan du göra det balanserat däremot 30 år med tydliga mål där du får unna dig saker så går det nog bättre.


Din kompis hade aldrig spenderat pengarna, han kan helt enkelt inte det efter så lång tid av sparande. Blir som ett beroende.

Beror på hur lång tid det tar, om vi tar medelvärdet på 20 år av total besparing är tillräckligt längre för de flesta att vara fast I spardjävulen. Att spara pengar blir så inväntar i ryggraden att det är princip omöjligt att faktiskt unna sig något. Många behöver en nära döden för att ta sig ut.
Kan du göra det balanserat däremot 30 år med tydliga mål där du får unna dig saker så går det nog bättre.

Till skillnad från personer som gnetar och lider i 50 år och sedan går i pension vid 70 och trillar av pinn vid 75?

Då låter det betydligt mer nice att jobba riktigt hårt i 10-30 år och sedan kunna gå i pension vid 50.

Vill bara tänka högt om en sak och se om flera kan känna igen sig eller åtminstone förstå min synpunkt.

Jag har ett komplicerat förhållande till arbetslivet där jag alltid ogillat det enkla faktumet att man ju är beroende av arbetsgivare/chefer och fan och hans moster som vanlig löneslav.

Ända sedan jag var barn/ung vuxen har jag tänkt "Hur blir jag helt fri eller oberoende av att arbeta?". Inte för att jag inte gillar att arbeta i sig, i någon mån. Med rätt kollegor, rätt chef och rätt uppgifter kan det vara riktigt roligt. Jag skulle inte säga att jag vantrivs där jag är idag t.e.x. Men jag är ju fortfarande beroende av det och det stör mig. Inte minst för att jag ju aldrig vet vilken arbetsplats jag kommer ha om 10-20 år. Eller hur arbetsmarknaden i stort kommer se ut.

Så jag sparar/investerar som en idiot för att bli något sånär ekomiskt fri till slut och kunna arbeta mer och mer för att jag verkligen vill. Det är ironiskt nog en motivation för mig att arbeta mer och tjäna mer just nu, för då blir jag ju friare fortare Så jag tycker det är lite koko-bäng hur jag resonerar... Jag skjuter upp massor konsumtion och nöjen för att jag tycker det är så viktigt. Jag känner att först när jag nått möjligheten att inte lönearbeta kan jag börja konsumera och leva på riktigt.

Bara för att klargöra så vill jag inte bli "FIRE" per se. Jag vill ha möjligheten att göra FIRE... men sen inte nödvändigtvis göra det

Vill egentligen inte ha tips eller råd, mer få det ur mig och höra input. Men för all del, känn er fria att lovorda eller kritisera

Eller hamsterhjuldjävulen. Du bara fortsätter jobba trots att du är 70 år och tänker ”den där drömresan gör jag när jag går i pension!”. Sen när du tar pension är du för gammal och sjuk för att lämna din lägenhet och dör några år senare.

Samtidigt gjorde jag FIRE vid 50 och åker på flera drömresor per år.

FB-dasen dyker upp i alla former.

Som medelålders konsult har jag blivit utspottad. Jobbigt i början men när jag ser tillbaka på de senaste åren på storföretag är det väldigt skönt att slippa den trallen.

Kom fram till att jag skiter i det. Småjobbar och säljer ved fram till pension. Huset betalt och äger en skinande fin vedmaskin. Resa vill jag inte och allt jag vill ha har jag redan.

Tricket är att inte gapa efter all skit som man ”ska” ha.

Det stämmer säkert men han sa alltid att när han fyllt 60 då skulle han sälja allt och flytta till ett varmare land men det blev tyvärr inte så.

Är du kanske en sån som bara vill existera och inte göra nåt alls?
Då är det ju perfekt
Hugga lite ved.
Inte göra ett skit
hugga lite ved
Kaffe

Sen död

FB-dasen dyker upp i alla former.

Som medelålders konsult har jag blivit utspottad. Jobbigt i början men när jag ser tillbaka på de senaste åren på storföretag är det väldigt skönt att slippa den trallen.

Kom fram till att jag skiter i det. Småjobbar och säljer ved fram till pension. Huset betalt och äger en skinande fin vedmaskin. Resa vill jag inte och allt jag vill ha har jag redan.

Tricket är att inte gapa efter all skit som man ”ska” ha.

Låter som du får orationell ångest av ditt sparande.
Jag har kommit på mig själv med samma beteende. Mår orationellt dåligt ibland när jag väl spenderar pengar. Försöker jobba bort det och har blivit bättre. Min fru sa till mig i somras att "måste du kommentera på hur dyr glassen är, det är tråkigt", och jag fick mig en tankeställare av det. Vi har råd med glass för 250 spänn för 4 pers, även om det är hutlöst dyrt. Jag behöver inte förstöra stämningen för resten av familjen med min pengaångest en fin stund med glass en varm sommardag.

Gissar på att du är under 30 år eller där omkring.
Har du familj och barn? Om inte, vill du ha familj och barn? Ditt svar idag kan komma att ändras om 10 år.
Jag skulle säga att hurvida man väljer eller inte väljer att skaffa familj och barn är ett av livets absolut största och viktigaste val.
Det kommer också påverka dina möjligheter att spara. För min del är barn icke-förhandlingsbart. Det är troligtvis det viktigaste för mig som jag vill uppnå i mitt liv, och jag har familj idag.

Själv är jag strax över 40. Har jobbat (extrajobb) sen jag var 8 och kommer från en familj med små ekonomiska medel. Har aldrig fått någon som helst hjälp ekonomiskt av någon. Sparat ihop till både kontantinsats och segelbåt för 750,000 själv. Däremot har jag sparat 20-50% av min lön sen första lönen på första riktiga jobbet.

Jag är långt ifrån ekonomiskt oberoende i dagsläget, men om utvecklingen håller i sig kommer jag kunna pensionera mig vid 55 om jag skulle vilja med bibehållen köpkraft tills jag är 70+, och då har jag ändå levt bra under tiden. Eftersom jag har ett både välbetalat och intressant jobb så kommer jag nog vilja fortsätta jobba men kanske kan gå ner i tid och ägna mig mer åt andra saker.

Jag har valt ett mindre men bra boende i en annan del av staden än vad personer i liknande ekonomisk situation har valt. Jag köper nästintill aldrig lunch ute för egna pengar, men ändå äter jag väldigt bra med hälsosam och vällagad mat hemma eller i matlåda, eftersom jag är duktig på att båda handla bra råvaror ekonomiskt, planera och laga mat.

Jag har positionerat mig på arbetsmarknaden så att min kompetens är väldigt gångbar i många olika typer av verksamheter. Jag har tillägnat mig arbetslivserfarenhet som gör att jag kan ta flertalet olika roller inom mindre och större verksamheter. Jag är en doer, sprider kunskap och arbetar för struktur där jag är och räds inte att hugga tag i saker, vilket alltid gjort att jag snabbt fått mycket ansvar där jag befunnit mig. Med ansvar och resultat har frihet (inom ramen för tjänsten) följt. Detta har gett mig en stor frihet, och en stor känsla av frihet, för om något skulle inträffa med min nuvarande tjänst som gör att jag skulle vantrivas, är jag säker på att jag kan landa ett jobb med liknande eller högre lön, utmaningar, osv, som jag trivs med, inom 1 år. Men för att behålla denna frihet på arbetsmarknaden behöver jag bo kvar i storstadsområdet där jag bor.

Ju längre bort ifrån potentiella arbetsgivare man bor, desto mindre frihet i att kunna byta arbetsgivare när det behövs har man. Jag har många gånger drömt om att "flytta ut på landet", köpa ett hus för 2 MSEK, osv, och leva livet, men har nog insett i att jag då skulle behöva göra avkall på min frihet, även om det hade varit möjligt med min nuvandre tjänst.

En tredje sak som man även måste ta i beaktande är ens hälsa. Finns inget viktigare en den. Tid - Pengar - Hälsa. Den gyllene triangeln som måste balanseras. Förlora en och du blir djupt olycklig.

Jag har aldrig förstått mig på de som går in stenhårt för FIRE. Sluta jobba vid 40, men bo i en etta, äta pasta och processade köttbullar under tiden. Jobba och spara är det enda dom gör. Familj, relationer, upplevelser, osv, ska dom börja ta tag i det vid 40? Troligtvis blir dom djupt olyckliga den dagen dom säger upp sig och förlorar ett mål att jobba mot.

Kontentan är att jag tycker man ska leva smart. Jobba, visa framfötterna, var ekonomisk men inte dumsnål, tänk på hälsan, spara, bygg fina relationer. Ett exempel på att smart leverne: Välja en vandringsvecka i österrike med bra vänner som kostar 15,000 SEK framför en vecka i Las Vegas med kassa vänner, näspulver och som kostar 100,000. Bränn 1000 SEK på en utekväll på stan iställer för 10000 med drinkrundor till kreti och pleti. Köp fina kläder på 70%:s rea på Booztlet istället för fullpris på senaste kollektionen på N.K., osv. Det finns andra saker än rena pengar som ger frihet, t.ex. stort utbud av potentiella arbetsgivare.