I det fingerade förordet, riktat till "Herr Minister", sägs boken behandla
Citat:
såvitt vi har kunnat finna, den första statsbildning, som ordnats helt efter förnuftets principer och med ett klart erkännande av den avmytologiserade människans natur.
Emellertid sägs en "viss medlem av kommisionen", betecknad som "X", ha lyckats infoga subjektiva avsnitt, vilka i rapporten är kursiverade (så även i citaten). Boken slutar med ett mystiskt-extatiskt, om än fragmentariskt sådant:
Citat:
... och vad kan jag i min cell skriva till dig? Frihet - det är ett ord som når djupt ner i oss, om vi förstår det. Jag är så i djupet av min varelse plågad, kränkt, utan hopp, utan mål, utan mening, så fullständigt utan ära - och dock lever din makt i mig...
... ty den äkta smärtan gör oss rika. Den som utan hopp reser sig ur sitt elände, stiger högre, och det är det härliga - att vi först i lidandet förstår vår frihets grund...
... ja! En strålande sol är människan, och ett med ljuset, när hon älskar - när hon ser, förstår och älskar - och om hon icke älskar, vad kunde då befria henne?
...a somma luce...
...du makt... som för i kretslopp sol och andra stjärnor
... a luce eterna...
... du som är örats öra, själens själ och språkets språk, förgänglig, oförstörbar, till dig som ouppnådd, che dietro la memoria non può ire...
...o kärlek som i kretslopp sol och andra stjärnor...
...och evighetens ljus som bor i dig blott av dig blott känt som fattande och fattat emot din egen kärlek ler med kärlek...
...l'amor che move il sole e l'altre stelle
