Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Tittar man på dagens mordfall, exempelvis valfri gängskjutning, är det en fördömt vanlig metod att "boka ett möte" med offret. Exempelvis ska man träffas utanför en lägenhet, på McDonalds eller i ett parkeringsgarage och där mäkla fred, sälja ett par hörlurar eller träffa en Tinder-tjej. Istället dyker någon upp och skjuter.

En politiker som Olof Palme, som hade en djup förtroendespricka med underrättelsetjänster och försvar, var säkert väldigt intresserad av alternativa källor som kunde gå off the record, inom frågor som ubåtsintrången, Iran/Irak-kriget, arbetet för den kärnvapenfria zonen och mer. Den extroverta OP var också en skickad nätverkare, inte minst säkerhetspolitiskt.

Det kan ha funnits en källa och ett erbjudande om att prata eller överlämna något, kanske med viss tidspress. Av slump vill familjen gå på bio samma kväll var på OP själv föreslår att ses vid hörnet på S partihögkvarter och synkar det acceptabelt tidsmässigt. Kanske säger man 23:30. Det här är lite råddigt, men påminner exakt om hur en hyper-extrovert f.d partner till mig fixade ihop sina kvällsplaner med olika grupper. Frågan är om MOP-analysen är baktung på oss introverta som utgår från oss själva.

Livvakter uteblir då han vill vara själv inför samtalet. Han försöker sen dölja mötet för Mårten och outsidern Ingrid genom att prata löst om té, men skyller sen på stela ben och går vidare i alla fall. Lisbet har lite sämre poker-face och säger direkt att de ska ju gå hem. Man stannar vid Sari organiskt, då Lisbets kollega nämnt det och man är tidiga. Det passar sen att bygga in i berättelsen i efterhand och erbjuder en turlig förklaring på varför man byter sida.

GM rör sig ner mot reklampelaren för att visa sig, LOP ser honom och går vidare mot korsningen. Det blir lite vänstervinkel då de vrider sig in mot Tunnelgatan för att hälsa. GM kliver fram och skjuter, ser tydligt hur OP dör och ser därefter tydligt hur även Lisbeth dör då hennes rock trasas sönder av träffen mitt i ryggen och hon segnar ner över OP.

GM lämnar platsen och Lisbeth skriker ut sin förvåning spontant ("Nej vad gör du") men GM tolkar det som ett vittne eller liknande. Sammansvärjningen når sedan skräckinsikten att Lisbeth mycket riktigt lever, men man lyckas redan under mordnatten påverka och hota henne så till den grad att hon är beredd att senare felaktigt peka ut en syndabock.

Hon väntar tills PU får in en direkt samhällsfarlig människa i CP, så hennes samvetskval blir något lättare. Att sätta dit exempelvis VG eller en oskyldig kurd hade hon inte kunnat leva med, CP har i alla fall dödat människor förut.

Det bestämda mötet var någonting som på allvar solkat ner OPs eftermäle och kanske till och med gett hans värsta kritiker rätt, fri spekulation om ämne. Kanske trodde de dem skulle träffa en sovjetisk källa men fick istället "träffa" en svensk militär. Lisbeth inser att de blev blåsta, att de är dem som sitter på Svarte Petter och skyddar OPs eftermäle och i längden SAP livet ut. Hon har ingen aning vem hon kan eller inte kan lita på, och undviker exempelvis bandat material som pesten då hon vet att gärningsmännen kommer hålla ögonen på henne och lyssna.

Scenariot är enkelt att fnysa åt, men det är inte alls olikt exempelvis mordet på Gaboro i Norrköping som troligtvis ingen skulle beskriva som fantasifullt eller konspiratoriskt. Kontexten påverkar språket och därmed analysen, på gott och ont.

Som ni märker belastas det dock till bristningsgränsen här och var. Jag har dock alltid faktiskt tyckt Lisbeths utrop mot GM (?) skaver något, det har något malplacerat över sig i det typiska scenariot men kan kanske - som det mesta - förklaras naturligt. Att man aktivt samtalar med varandra ett tiotal sekunder har jag svårt för. Någon sorts hybrid kan dock inte uteslutas helt.

Det som skavt hos mig redan första tiden efter mordet är just Lisbeths agerande. Änkan till en mördad toppolitiker bör rimligen uppröras mer över utredningens haveri än över medias rapportering.

Ett plausibelt scenario.
Det som skavt hos mig redan första tiden efter mordet är just Lisbeths agerande. Änkan till en mördad toppolitiker bör rimligen uppröras mer över utredningens haveri än över medias rapportering.

En i sammanhanget subtilt märklig kommentar är också hur LP menar att man fruktade att Palmehatet skulle urarta, vilket "till slut också skedde" (minns inte exakta dokumentären, går att hitta om önskas).

Det gifter sig mycket dåligt med CP som gärningsman där man till och med fick komma upp med den bisarra förväxlingsteorin för att kunna hitta någon sorts rationalisering till varför han sköt OP. Det här kan man verkligen stanna vid i mitt tycke, det var så svårt att hitta en motivbild för CP att man var tvungen att byta mordoffrets identitet för att få ihop ett förlopp.

Att man inte behöver köra tvärfast i motivbilder håller jag med om då dessa kan vara högst personliga blandningar, men någon sorts logik måste ändå kunna föreslås. CP är inte i närheten av de samhällsströmningar där hatet LP nämner florerade och som hon också själv verkar sätta samman med MOP.

En samhällsengagerad och säkert intelligent person som LP måste ju själv ha filosoferat över vad som drev CP (detta var före förväxlingsteorin som först lanseras av Stig Edling och Harry Mikkalina 1995). Det är upp till var och en men en sorts allmän urspårning håller verkligen inte måttet i mina ögon. Möjligtvis om Lisbet själv tror på den lövtunna hypotesen om kopplingen till Lars Tingström och "bombmannens testamente".

Ett plausibelt scenario.
Det som skavt hos mig redan första tiden efter mordet är just Lisbeths agerande. Änkan till en mördad toppolitiker bör rimligen uppröras mer över utredningens haveri än över medias rapportering.

Det lilla jag läst om honom svårt att se honom utanför Grand med alla dessa människor - sånt är miljöer som introverta avskyr , inte ens för en liten stund

När han provocerades - någon kastade nåt på honom i pendeltåget eller hunden kom rusande när han höll på med sin Hasselblad kunde han säkert brusa upp, men jag tror inte han var typen som "agerade" aggressivt

CA:s bror berättar att han vid flera tillfällen sprungit på CA ute på krogen.

Att stå bredvid lite folk utanför Grand är ingenting mot det. Du hade alltså helt fel i din karaktärisering av CA.




Enligt polisanmälan lockade han till sig hundarna för att sedan sparka. Det verkar alltså ha varit ett överlagt brott.

Och även om det inte var det är en person som är dömd två gånger för våldsbrott naturligtvis oändligt mycket mer trolig att ta till våld än en grafiker i Täby med noll belagd våldshistorik.

Huvudpoängen var hur som helst inte att det skulle vara OMÖJLIGT att CA skulle ha tagit sig till Grand etc. , absolut inte - men hela grejen att han är så arg på Palme att han ska planera det där och gå till Grand etc. känns inte särskilt troligt för mig givet allt annat. Introverta är ofta väldigt smarta och kalkylerande (tar inte enfaldiga risker) och det är enligt min erfarenhet oftast antingen reaktioner - uppflammande ilska vid ren provokation - eller mer genomtänkt.

Huvudpoängen var hur som helst inte att det skulle vara OMÖJLIGT att CA skulle ha tagit sig till Grand etc. , absolut inte - men hela grejen att han är så arg på Palme att han ska planera det där och gå till Grand etc. känns inte särskilt troligt för mig givet allt annat. Introverta är ofta väldigt smarta och kalkylerande (tar inte enfaldiga risker) och det är enligt min erfarenhet oftast antingen reaktioner - uppflammande ilska vid ren provokation - eller mer genomtänkt.

Vad gäller SE så ser jag inte att hans situation skulle vara mycket bättre - alkoholiserad med problem med ekonomin och åldern som började tära på honom medan CA hade hela livet framför sig.

Däremot kände jag inte till att CA lockat till sig hundarna. Var det fler vittnen eller bara tanten - om du har det i huvudet ?

Att ni orkar, det enda ni kan komma fram till är vem det inte var som mördade Olof Palme.
Den mest troliga mördaren är Christer Andersson, men det kommer aldrig kunna bevisas fullt ut.

CA:s risksökande beteende är väl dokumenterat. Han spelade ofta på hästar och spelade till slut bort hela sin förmögenhet på aktiemarknaden genom osunt riskabla hävstänger. Han spelade ett högt spel och förlorade allt.

Jag upplever att ditt amatörpsykologiserande av CA missar målet.




Nu är ju inte stigande ålder en klassisk utlösningsfaktor för dittills okända våldstendenser. Det är ett helt bisarrt resonemang som SE-tråden har hittat på själv. Det är naturligtvis tvärtom, att bland annat minskande testosteronnivåer och så vidare gör det mindre troligt att man plötsligt debuterar som extrem våldsbrottsling som 52-åring.

Det är bara att titta på den typiska åldern på politikermördare. Det är 20-30-åringar. Om Stig Engström hade mördat Palme hade han varit den äldsta ensamagerande mördaren av en sittande regeringschef i världshistorien.




Det är bara målsägaren. Men inte ens CA påstår att hundarna försökte bita honom eller något sådant. Han påstår bara att de ”skällde”, vilket är ett förväntat hundbeteende och ett extremt svagt skäl att vansinnessparka en ofarlig miniatyrhund.