Vad är egentligen problemet i dejtingen med svenska kvinnor (40+)?

Behöver vädra en grej och höra era tankar, för vad fan är det som händer egentligen? Jag förstår det genuint inte.
Jag tog en rejäl paus från hela dejtingträsket för ett tag sen. Var så jävla trött på alla oseriösa och omogna situationer jag hamnade i med de svenska kvinnor i min ålder (40+) som jag träffade på. Jag stängde ner allt, laddade om batterierna och fokuserade på mitt eget liv. Sen tänkte jag: ”Äsch, jag kollar läget igen” och tänkte prova Mötesplatsen.

Började skriva med en kvinna på 48 år där (låt oss kalla henne Åsa).
I början var hon tydligt intresserad. Hon gillade hur jag skrev, tänkte på mig och reagerade när jag blev tyst. Vi hade bra kontakt och bestämde att träffas. Men vad fan händer sen? Det tog inte lång tid innan exakt samma mönster dök upp igen – innan vi ens hunnit ses en enda gång.

Så här såg förloppet ut:

Testet: Jag var tyst en hel dag. Hon skickar direkt ett passivt-aggressivt meddelande: "Det har nog svalnat... vi ses väl inte imorgon... lycka till."

Bekräftelsen: Jag var rak och sa att jag självklart fortfarande var intresserad och ville ses. Då blir hon helt överlycklig ("är det sant 🥰?") och vill boka direkt.

Krånglet: Så fort det blir skarpt läge börjar det: hantverkare hemma, måste fixa sig, svårt att hinna. Sen säger hon själv: "Kanske bättre imorgon istället?"

Tvärvändningen: Vi spikar imorgon kl 16. Några minuter senare tvärvänder hon helt och skriver: "Har i några dagar känt mig lite låg… har inte energin att träffa någon jag aldrig träffat. Förlåt 😥."

Det är just här jag inte får ihop logiken för fem öre. Vad fan är det om? Om man har känt sig låg och energilös i flera dagar, varför sitter man då två minuter tidigare och föreslår själv att man ska ses dagen efter?
Och när jag sa ifrån att det här inte fungerar för mig gick hon direkt över till att spela offer ("jag mår inte bra, är bara människa"). Det blev bara för mycket omogenhet, så jag avslutade och blockerade.
Jag vill inte dra alla över en kam, men det här är tyvärr ett mönster jag personligen stöter på gång på gång med de svenska kvinnor 40+ som jag försöker dejta.

Mina frågor till forumet:

Vad fan handlar det här egentligen om hos de här kvinnorna? Handlar det om extremt lågt självförtroende i botten, eller vill man bara ha en snabb ego-boost på mobilen?

Hur kan det finnas så mycket omogenhet och svag kommunikation bland svenska kvinnor som faktiskt är nära 50 år?

Är det fler som känner igen sig i det här mönstret, och vad tror ni är den egentliga orsaken?

Biologiskt är vi programmerade att kärlek vid första ögonkastet ska uppstå.

Om man håller på i veckovis med kommunikation över telefonen så skickar det fel signaler, man hinner tröttna på varandra och spänningen existerar inte.

Kvinnor vill inte erkänna det men dom behöver bli påsatta för att känslor ska uppstå. Efter sexet behöver dom ligga i eran famn, titta in i era blåa ögon, smeka er lockiga hår, stryka sina fingrar i brösthåret och känna den varma sperman rinna nerför låret. Först då har ni skapat ett unikt band och hon kommer bestämma sig: det är dig hon vill ha.

Testet: Jag var tyst en hel dag. Hon skickar direkt ett passivt-aggressivt meddelande: "Det har nog svalnat... vi ses väl inte imorgon... lycka till."

Bekräftelsen: Jag var rak och sa att jag självklart fortfarande var intresserad och ville ses. Då blir hon helt överlycklig ("är det sant 🥰?") och vill boka direkt.

Krånglet: Så fort det blir skarpt läge börjar det: hantverkare hemma, måste fixa sig, svårt att hinna. Sen säger hon själv: "Kanske bättre imorgon istället?"

Tvärvändningen: Vi spikar imorgon kl 16. Några minuter senare tvärvänder hon helt och skriver: "Har i några dagar känt mig lite låg… har inte energin att träffa någon jag aldrig träffat. Förlåt 😥."

Det är just här jag inte får ihop logiken för fem öre. Vad fan är det om? Om man har känt sig låg och energilös i flera dagar, varför sitter man då två minuter tidigare och föreslår själv att man ska ses dagen efter?
Och när jag sa ifrån att det här inte fungerar för mig gick hon direkt över till att spela offer ("jag mår inte bra, är bara människa"). Det blev bara för mycket omogenhet, så jag avslutade och blockerade.
Jag vill inte dra alla över en kam, men det här är tyvärr ett mönster jag personligen stöter på gång på gång med de svenska kvinnor 40+ som jag försöker dejta.

För första gången håller jag faktiskt fullständigt med om vad någon skriver här och jag borde absolut inte ha svarat henne alls när hon skickade det där meddelandet:

"Hej fina. Det har nog svalnat o dött ut lite det här ändå kanske… 🫤 Förstår att vi inte kommer ses i morgon. Det e ok. Så kan det bli ibland… 🤷‍♀️ Sköt om dig o lycka till 😊"

Jag borde bara ha skitit i det totalt.
Normalt sett har jag en vana som jag faktiskt älskar och som är en stor del av min personlighet och det är att jag känner Inget tvång att svara de kvinnorna direkt. Jag svarar när jag känner för det. Kan ha massor av olästa meddelanden liggande och tänker mest: låt mig vara i fred, jag svarar när jag känner för det. Visst, det har säkert kostat mig några potentiella förhållande genom åren, men jag jagar aldrig en kvinna oavsett vem hon är.

Just den här gången frångick jag min egen princip, var för rak med att jag var intresserad och gav henne spelutrymme i onödan. Det var helt klart ett misstag från min sida som jag tar med mig och när någon börjar med sånt där passivt-aggressivt trams ska man bara låta det ligga.

Men sluta nu, så farligt är det väl inte. Vad syftar du på ens? Att kvinnor ibland ger män falska förhoppningar? Män leker ju med kvinnors känslor hela tiden. Inte tycker jag att dom "förstör dynamiken mellan könen" för det.

Hur gammal är du?
Jag är 40+ kvinna och jag skulle gissa att det handlar om dåligt självförtroende från vår sida.
Förlåt oss.

Berätta aldrig vad du känner.
Bete dig aldrig som att du bryr dig om vad hon känner för dig.
Du ska inte fejka, det finns miljarder kvinnor..

Hur gammal är du?
Jag är 40+ kvinna och jag skulle gissa att det handlar om dåligt självförtroende från vår sida.
Förlåt oss.

Du ser ingen självmotsägelse mellan "du ska inte fejka" och "berätta aldrig vad du känner"?

Jag är 40 år.

Tack för ditt sva och du behöver absolut inte be om ursäkt , jag bär ingen som helst ilska mot dig och jag gillar egentligen inte att generalisera, för jag vet ju att det finns gott om fantastiska kvinnor där ute.

Men samtidigt är det så märkligt, för de flesta kvinnor jag har träffat eller dejtat har haft väldigt mycket gemensamt som jag har upptäckt över tid. Jag är väldigt analytisk och observant som person, så det är svårt för någon att dölja saker för mig i längden.

Det jag ofta stöter på är:

De kan vara så himla fina utåt, trevliga, glada och skratta men det finns nästan alltid en ganska jobbig sida som de försöker dölja.

Gnälligheten och dubbelmoralen är så otroligt vanlig.

Djupa, obearbetade ärr som aldrig verkar läka.

Ju mer man lär känna personen, desto mer kommer mörka saker upp till ytan och det kan handla om depression, ångest, alkoholberoende eller att man får höra om massor av skit från förr.

Bara som ett exempel: parallellt med detta dejtar jag lite med en annan kvinna ( har träffat henne trte gånger hittils ) , och ganska snabbt berättade hon att hon blivit utsatt för sexuella övergrepp när hon var liten.

Jag låter dig fundera själv på vad det gör med dejtingdynamiken. Det är tyvärr så här verkligheten har sett ut för mig gång på gång när jag försökt lära känna kvinnor.

Det är så farligt och ja man ger falska förhoppningar för att känna "makt"

Kvinnor har blivit helt socialt efterblivna för att man inte sätter gränser på dom.

Så mycket att säga.
Jag menar att han inte ska vara en skådespelare som följer ett manus och beter sig som en robot.

Nej, Berätta aldrig för en kvinna " åh jag och saknar dig så mycket", "längtar efter dig" "godmorgon sötnos", "jag tänkte på dig hela dagen"

Du serverar dig själv på ett fat.
Du tar bort all romantik.
Du sätter press.
Du tar bort all form av jakt eller åtrå.
Listan fortsätter..