Sovjetunionens återköp av Vaz-bilar i Sverige på 80-talet?

Jag har försökt tänka till under lunchen men det var som sagt ett bra tag sen. Tidigt 80-tal.

Det var någonting med lyset som var opålitligt. Kanske att hel- och halvljus slogs av och på av sig självt ibland. Jag har också ett vagt minne att något hände när man drog ut cigarettändaren. Min kompis brukade dra ut den på pin kiv och fick tillsägelse av mamman.

Säkert en massa andra saker också men som sagt 45 år sen ungefär.

Sen var den opålitlig i största allmänhet. Startade inte alltid och en gång när vi befann oss på en motorväg började den hoppa och skutta och hosta. Det måste ha gått bra till slut eftersom jag inte minns någon lyftkran.

Säger du det. Det är såklart vansinne att köpa tillbaka en beg bil för mer än vad man sålde den för men Sovjetunionen var ju kommunistiskt. Min släkting är mer åt moderathållet och köpte den förmodligen för att det var en billig bil. 29 900:- motsvarar ungefär 95 000 kr idag enligt SCB.

Orimligt. Fläktremmen i en VAZ är en enkel 9,5 mm bred kilrem, en sådan av bästa kvalitet kan på sin höjd överföra 1 hk. Och den ska ju inte bara driva kylfläkten utan även vattenpump och generator. Går generatorn fullt belastad så tar bara den närmare 1 hk.

Det stämmer. Inte sällan var det "maffian" i Sovjet som med samlat kapital under 80-talet såg till att köpa upp bilar utomlands ifrån och sedan importera dem hem igen. Hela företeelsen sågs med på oförståelse i väst inledningsvis tills man fick fakta till hands och förstod vilka det var som köpte.

"Fenomenet kallades på ryska реэкспорт (re-export). Under 80-talet i Sovjet var det långa köer på nya bilar, bland annat Lada. Samtidigt exporterades stora mängder sovjetiska bilar till Västeuropa. AvtoVAZ exporterade Lada till exempel till Storbritannien, Frankrike, Belgien, Nederländerna och andra västländer. Exportversionerna kunde dessutom vara bättre utrustade och ibland bättre kvalitetskontrollerade än de bilar som såldes på hemmamarknaden."

"Och just detta började förekomma i betydande omfattning under andra hälften av 1980-talet. En källa som behandlar den sovjetiska bilmarknaden anger att re-exporten då nådde minst omkring 5 000 personbilar per år enligt officiell statistik, och att det verkliga antalet sannolikt var större."

De Vaz-motorer jag har sett har haft stötstänger.
Du kanske tänker på Fiat-motorn?

Du tänker nog på Tatra 613.

Det tror jag inte ett ögonblick på.
Billigaste nybilen då kostade runt 30000:-

Trot om du vill, det är inte mitt problem. Macken försvann så småningom. Konkurs kanske?
(Runt 1977-8 så kunde man köpa en Volvo-66, helt ny, för den "Volvon" gick inte att sälja, folk skrattade åt "Volvon". Skitbillig skitbil)

Den hade utifrån manuellt justerbar kamkedjespänning.
Instruktion för arbetet i handhavandboken och verktyg för arbetet i verkygsutrustningen.
1.000 mil mellan kontrollerna.

Även om så skedde, så var det ett unikt tillfälle på en unik plats.
Det är ungefär som att säga att en nybil är gratis, eftersom man vinna den på lotteri.

VAZ var ingen populär bil i Sverige.

Låter som en skröna men lite sanning finns det nog i den.
Vet några kompisar som köpte upp nästan " nya" VAS på 80talet för några 100 lappar.
Sen återköp, en kollega sålde ett gäng "skrot" VAS till sovjetiska handelsfartyg.
Han samarbetade med en skrotfirma.
Så bilarna såldes till Sovjetiska sjömän för ett par tusenlappar så sen fick skrothandlaren skrotfirman skrotpremien för att sköta avskrotningen administrativt.
Han blev tilltalad när han var i hamnen och då hade han en VAS niva. Han hade 2 skrotbilar som stod på gårn.
Jag tror han administrerade ca 10bilar.
Han tjänade nog ett par tusen per bil.
Det här var lite senare, så en bit in på 90talet.
Om detta var helt enligt reglerna vet jag inte.
Men jag hörde inte att det var registrerad export.