Citat:
Ursprungligen postat av
AndersPersson99
Samtidigt finns det alltid ett stort mått med halmgubbe i ditt sätt att argumentera. Om en kvinna jobbar som sjuksyrra eller förskolelärare och sen går ned till deltid för att ta hand om barn, så är hon ju fortfarande självständig på det sättet att hon i nödfall alltid kan flytta ifrån en man och gå upp till heltid. På dig låter det som att kvinnan behöver lång karriär och utbildning för att vara självständig.
Samtidigt är en kvinna som prioriterar ta hand om barn istället för karriär i många fall mer attraktiv för män, än en kvinna som prioriterar karriär. Sen har du hela aspekten med kärlek, som förmodligen är hyfsad orelaterad till både karriär och till viss del ålder.
Det jag förespråkar är ju äkta kärlek som inte bygger på att man aldrig får åldras och bli ful. Kvinnan får gärna vara självständig men ifall hon prioriterar karriär/utbildning före barn, så är det oattraktivt.
Det som händer i praktiken tror jag är följande: unga kvinnor är sexiga, glada och trevliga och 99% av hetero män finner dem attraktiva. Sen finns det kvinnor 34 år med lång utbildning och karriärer, dessa vill fortfarande ha män som är något "över" dem, något äldre, välutbildade, välbetalda, vältaliga, långa, snygga osv. Problemet är att dessa män hellre väljer en 26-årig tjej som är mindre krävande och istället gladare och mer omhändertagande och fertil.
Att plugga 3-4 år på högskola/universitet (vilket man gör om man läser till sjuksköterska eller förskolelärare) och sedan skaffar ett jobb,
är att göra karriär. Och att bli självständig och självförsörjande. Och denna utbildning är flertalet färdiga med i tidig vuxen ålder, innan 30 iaf. Och flertalet kvinnor går ner i % under småbarnsåren. Och får en man. Och får barn med honom vid cirka 31 års ålder.
Men kära du. Som Pippi Långstrump sa "
Att spela trumpet, utan trumpet, det är det svåraste som finns!". Det är
väldigt svårt/omöjligt att prioritera familj och barn
innan man
har familj och barn! Jag själv prioriterade arbete (arbetade som mest 130%), studier, vänner, mina äldre släktingar, min träning, se på film, läsa skönlitteratur och facklitteratur, musik
väldigt högt innan jag fick familj!
När jag fick en partner när jag var över 30 och sedan barn när vi båda var över 35, så prioriterar jag familjen
före allt annat! Både jag och min partner har gått ner i arbetstid (under 100%), för att ge familjen mer av vår tid.
Väldigt svårt/omöjligt att visa att man "är en sådan" som prioriterar familjen högst av allt,
innan man har en familj att prioritera!
Och visst är kärlek det högsta av allt. Men du behöver förstå en väldigt viktig sak: en dotter som växer upp med en pappa som går och fluktar efter tonårstjejer och inte ger modern någon uppmärksamhet. Och dottern märker att modern blir mer och mer grå av minskad uppmärksamhet från sin make. Den dottern kommer lära sig:
1. Män vill ha unga tjejer och sedan är man pase´ fast man har fött honom barn.
2. Bäst att bli självförsörjande och inte satsa helhjärtat på män, de kommer ändå bara svika.
En dotter som ser sin pappa flirta med sin mamma och att de fortsatt är kära i varandra och attraherade av varandra (sådant märks, även om de inte hånglar öppet, märks i blickar, fina kommentarer osv.). Den dottern lär sig:
1. Kärlek och attraktion håller högt upp i åldern, män är pålitliga i sin kärlek och attraktion.
2. Jag kan lita på män och satsa på män och familj, det är tryggt.
Du som hebefil kommer riskera att få otrygga döttrar som blir "karriärslystna" och det är
du som har skapat det då, inte feminismen.
Medans vi som känner högst attraktion till vår partner (även när vi är kring 50 bast etc.) kommer ge våra döttrar en trygghet i at relationer är hållbara även ur attraktionsaspekten.
Djup kärlek märks ju inte för omgivningen lika mycket som attraktion gör.