8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Som konstaterats ovan är det sjukvården som fattar beslut om vilka vårdåtgärder som ska vidtas men besluten är i hög grad beroende av den information som lämnas av föräldrarna till ett barn. En överdriven eller felaktig symptombeskrivning kan därför innebära en risk för felaktig ordination eller att beslutade vårdåtgärder pågår längre än vad som är medicinskt motiverat.

Förvaltningsrätten konstaterar att det i utredningen finns delvis motstridiga uppgifter avseende rapporterade och observerade symptom i form av smärta och illamående. Detta gäller både Victoria Thorstenssons uppfattning i förhållande till vad sjukvården uppgett men också de observationer som hon och andra vuxna i [Elsas] närhet beskriver.

Det framgår exempelvis av anteckningar från slutenvården från januari, februari och april 2025 att [Elsa] vårdats inneliggande för smärta i buken. I en anteckning den 22 februari 2025 anges att [Elsa] skrikit av smärta för att hon haft så ont. Detta talar enligt förvaltningsrätten för att det finns tillfällen då [Elsa] upplever kraftig smärta. Samtidigt beskriver Victoria Thorstensson, Mattias Thorstensson och Wilma Bark att [Elsa] löpande verbalt förmedlar när hon har ont eller mår illa, vilket enligt deras uppgifter främst sker under vinterhalvåret.

Förvaltningsrätten noterar i detta sammanhang även att Lars Ekstav, Monica Hagvall och Sofi Vilén bland annat uttrycker att de träffar [Elsa] från och till men att de bortsett från inläggningar på grund av magsmärta inte sett mycket av det som Victoria Thorstensson berättat om [Elsas] symptom. Därutöver har jourhemmet både i kontakt med nämnden och [Elsas] ställföreträdare redogjort för att [Elsa] sedan det omedelbara omhändertagandet inte uttryckt magsmärtor i lika stor utsträckning och att hon deltar i aktiviteter och aktiverar sig utan några begränsningar.

Förvaltningsrätten ifrågasätter inte att [Elsas] besvär hänförliga till sjukdomen kan variera över tid och i omfattning men anser att det framstår som att för stort fokus lagts på vardagliga ”jag har ont/jag mår illa”. Det framkommer exempelvis av uppgifter från Wilma Bark att [Elsa] kan säga sådant i skolan för att slippa vara med på prov eller för att inte behöva gå ut på raster när det inte är så lockande. Det finns också uppgifter från Mattias Thorstensson och jourhemmet som tydligt redogör för att [Elsa] uttrycker smärta/illamående men samtidigt leker vidare som om det inte är en negativ upplevelse. Även Victoria Thorstensson har uppgett att [Elsa] säger när hon har ont och fortsätter med sitt. Det framgår också av Victoria Thorstenssons formuleringar vid den muntliga förhandlingen att en förälder kan säga till sitt barn att ”nu har vi ont i magen/nu mår vi illa”. Hon beskriver detta i samband med att hon önskar att [Elsa] får psykologhjälp för att bearbeta sin sjukdom och de ibland skarpa tillsägelserna från en förälder.

Förvaltningsrätten anser det märkligt att den löpande rapporteringen till sjukvården gällande [Elsas] mående i huvudsak tycks avser förhållandevis lindriga besvär, sett till den skillnad som vuxna i [Elsas] närhet uppfattat när hon behövt inneliggande vård. Det finns anledning att befara att det är de vardagliga uttrycken för smärta och illamående och det eventuella inkännande i måendet som Victoria Thorstensson förmedlar till [Elsa] som Victoria Thorstensson rapporterar till vården och som av vården uppfattas som så omfattande symptom att i vart fall redan pågående vårdinsatser över tid har fortgått oförändrade.

Som framhållits i referenssamtal med sjukvården finns det en risk för att barn med PIPO och barn med långvariga smärttillstånd löper stor risk att utveckla en ökad känslighet för kroppens signaler så som smärta och illamående. Förvaltningsrätten konstaterar att [Elsa] alltjämt är en ung flicka men beskrivs av vårdnadshavare, Mattias Thorstensson, Wilma Bark och hennes ställföreträdare ha förmåga att tydligt uttrycka hur hon mår. Hennes egna uppgifter, förmedlade av henne själv, är därför viktiga i vårdförloppet. Det är dock av vikt att hon lär känna sina egna signaler och sin egen smärta.

I kompletterande referenssamtal med Lars Ekstav från den 16 juli 2025 framgår att näringsdroppet halverats, från cirka 800 ml till 400 ml/dygn, sedan [Elsa] placerats, att [Elsa] numera får i sig stora delar av sitt näringsbehov genom vanlig kost samt att proverna avseende nutritionsnivån varit normala och att [Elsa] inte gått ner i vikt men ska följas i detta med flera avseenden. Vidare framgår att Lars Ekstav är av uppfattningen att det inte tidigare funnits en sådan stabilitet i [Elsas] sjukdomsbild som i dagsläget och att det inte varit aktuellt att trappa ner droppet utifrån att Victoria Thorstensson aldrig rapporterat in någon förbättring, varken under sommaren eller vintern.

Enligt förvaltningsrätten är det tydligt att Victoria Thorstensson är mycket engagerad i [Elsas] vård och att sjukvården i stor utsträckning förlitat sig på Victoria Thorstenssons beskrivning av [Elsas] symptom och mående. Detta har sedan legat till grund för utvärderingen och planeringen av fortsatta sjukvårdsinsatser. Förvaltningsrätten konstaterar att det från flera aktörer inom sjukvården uttrycks i huvudsak likartade uppgifter om oro för att [Elsa] hålls från sjukvården och att det saknas medicinsk dokumentation som bygger på objektiva observationer avseende att [Elsas] smärta och illamående är av den omfattning som Victoria Thorstensson rapporterat till vården.

Mot bakgrund av de förbättringar som redovisats sedan omhändertagandet och med beaktande av att en nedtrappning av näringsdroppet kunnat genomföras på kort tid bedömer förvaltningsrätten att det finns en uttalad diskrepans mellan den bild som framgår av Victoria Thorstenssons uppgifter till sjukvården och [Elsas] situation i dagsläget. Victoria Thorstensson, Mattias Thorstensson och Wilma Bark har visserligen redogjort för att [Elsas] mående är mycket bättre under sommaren och att hon då äter i större utsträckning. Förvaltningsrätten noterar att det därtill finns enstaka uppgifter i journalanteckningar om att Victoria Thorstensson lämnat uppgifter till sjukvården om att [Elsa] mår bättre i perioder, däribland sommarperioden. Förvaltningsrätten noterar att vården uttryckt att det saknas en medicinsk förklaring till en sådan årstidsvariation men saknar, som redan ovan sagts, anledning att ifrågasätta att [Elsas] besvär varierar.

Förvaltningsrätten konstatera dock att det inte finns uppgifter från sjukvården om att det gjorts försök att trappa ner näringsdroppet och bedömer att det till övervägande del beror på att Victoria Thorstensson kontinuerligt rapporterat om fortsatta besvär med i huvudsak illamående eller smärta även om hon lämnat uppgifter om att det varit bättre under en period. Det är också besvärande att Victoria Thorstenssons uppgifter om bättre perioder i stora drag redovisas i efterhand vilket även detta försvårat för vården att kunna överväga justeringar i pågående vårdinsatser.

I sammanhanget noterar förvaltningsrätten att [Elsa] har en hög skolfrånvaro och bedömer att det saknas en tydlig förklaring till denna. Förvaltningsrätten noterar vidare att [Elsas] pedagog uppgett att [Elsa] kommer till skolan vid en senare tidpunkt än tidigare sedan familjen flyttat och att [Elsa] ställer mycket höga krav på sig själv.

Enligt förvaltningsrätten har det inte kommit fram annat än att Victoria Thorstensson agerat och agerar med [Elsas] bästa i åtanke. Förvaltningsrätten bedömer dock att Victoria Thorstenssons inkännande med [Elsa], så som det kommer till uttryck, det sätt på vilket hon har kontakt med sjukvården samt den information hon lämnar och den hon inte lämnar förhindrar sjukvården från att kunna verifiera och klarlägga omfattningen av [Elsas] besvär och behov av lämpliga medicinska åtgärder. Agerandet innebär att [Elsa] riskerar att utsättas för onödiga och mer omfattande vårdåtgärder än vad som krävs. Enligt förvaltningsrätten utgör detta en påtaglig risk för att [Elsas] hälsa och utveckling kan skadas. På grund av dessa brister i omsorgen föreligger det därmed ett vårdbehov.

Sjukdomstillståndet har också, utan att det finns medicinska belägg för att så är nödvändigt, tagits till intäkt för att [Elsa] endast i begränsad utsträckning tar del av den utbildning och det sociala sammanhang som normal skolgång innebär och som är väsentligt för att ge [Elsa] goda förutsättningar framåt. Även dessa inskränkningar utgör enligt förvaltningsrättens bedömning sådana omsorgsbrister som kan utgöra en påtaglig risk för att [Elsa] hälsa och utveckling skadas

Som konstaterats ovan är det sjukvården som fattar beslut om vilka vårdåtgärder som ska vidtas men besluten är i hög grad beroende av den information som lämnas av föräldrarna till ett barn. En överdriven eller felaktig symptombeskrivning kan därför innebära en risk för felaktig ordination eller att beslutade vårdåtgärder pågår längre än vad som är medicinskt motiverat.

Förvaltningsrätten konstaterar att det i utredningen finns delvis motstridiga uppgifter avseende rapporterade och observerade symptom i form av smärta och illamående. Detta gäller både Victoria Thorstenssons uppfattning i förhållande till vad sjukvården uppgett men också de observationer som hon och andra vuxna i [Elsas] närhet beskriver.

Det framgår exempelvis av anteckningar från slutenvården från januari, februari och april 2025 att [Elsa] vårdats inneliggande för smärta i buken. I en anteckning den 22 februari 2025 anges att [Elsa] skrikit av smärta för att hon haft så ont. Detta talar enligt förvaltningsrätten för att det finns tillfällen då [Elsa] upplever kraftig smärta. Samtidigt beskriver Victoria Thorstensson, Mattias Thorstensson och Wilma Bark att [Elsa] löpande verbalt förmedlar när hon har ont eller mår illa, vilket enligt deras uppgifter främst sker under vinterhalvåret.

Förvaltningsrätten noterar i detta sammanhang även att Lars Ekstav, Monica Hagvall och Sofi Vilén bland annat uttrycker att de träffar [Elsa] från och till men att de bortsett från inläggningar på grund av magsmärta inte sett mycket av det som Victoria Thorstensson berättat om [Elsas] symptom. Därutöver har jourhemmet både i kontakt med nämnden och [Elsas] ställföreträdare redogjort för att [Elsa] sedan det omedelbara omhändertagandet inte uttryckt magsmärtor i lika stor utsträckning och att hon deltar i aktiviteter och aktiverar sig utan några begränsningar.

Förvaltningsrätten ifrågasätter inte att [Elsas] besvär hänförliga till sjukdomen kan variera över tid och i omfattning men anser att det framstår som att för stort fokus lagts på vardagliga ”jag har ont/jag mår illa”. Det framkommer exempelvis av uppgifter från Wilma Bark att [Elsa] kan säga sådant i skolan för att slippa vara med på prov eller för att inte behöva gå ut på raster när det inte är så lockande. Det finns också uppgifter från Mattias Thorstensson och jourhemmet som tydligt redogör för att [Elsa] uttrycker smärta/illamående men samtidigt leker vidare som om det inte är en negativ upplevelse. Även Victoria Thorstensson har uppgett att [Elsa] säger när hon har ont och fortsätter med sitt. Det framgår också av Victoria Thorstenssons formuleringar vid den muntliga förhandlingen att en förälder kan säga till sitt barn att ”nu har vi ont i magen/nu mår vi illa”. Hon beskriver detta i samband med att hon önskar att [Elsa] får psykologhjälp för att bearbeta sin sjukdom och de ibland skarpa tillsägelserna från en förälder.

Förvaltningsrätten anser det märkligt att den löpande rapporteringen till sjukvården gällande [Elsas] mående i huvudsak tycks avser förhållandevis lindriga besvär, sett till den skillnad som vuxna i [Elsas] närhet uppfattat när hon behövt inneliggande vård. Det finns anledning att befara att det är de vardagliga uttrycken för smärta och illamående och det eventuella inkännande i måendet som Victoria Thorstensson förmedlar till [Elsa] som Victoria Thorstensson rapporterar till vården och som av vården uppfattas som så omfattande symptom att i vart fall redan pågående vårdinsatser över tid har fortgått oförändrade.

Som framhållits i referenssamtal med sjukvården finns det en risk för att barn med PIPO och barn med långvariga smärttillstånd löper stor risk att utveckla en ökad känslighet för kroppens signaler så som smärta och illamående. Förvaltningsrätten konstaterar att [Elsa] alltjämt är en ung flicka men beskrivs av vårdnadshavare, Mattias Thorstensson, Wilma Bark och hennes ställföreträdare ha förmåga att tydligt uttrycka hur hon mår. Hennes egna uppgifter, förmedlade av henne själv, är därför viktiga i vårdförloppet. Det är dock av vikt att hon lär känna sina egna signaler och sin egen smärta.

I kompletterande referenssamtal med Lars Ekstav från den 16 juli 2025 framgår att näringsdroppet halverats, från cirka 800 ml till 400 ml/dygn, sedan [Elsa] placerats, att [Elsa] numera får i sig stora delar av sitt näringsbehov genom vanlig kost samt att proverna avseende nutritionsnivån varit normala och att [Elsa] inte gått ner i vikt men ska följas i detta med flera avseenden. Vidare framgår att Lars Ekstav är av uppfattningen att det inte tidigare funnits en sådan stabilitet i [Elsas] sjukdomsbild som i dagsläget och att det inte varit aktuellt att trappa ner droppet utifrån att Victoria Thorstensson aldrig rapporterat in någon förbättring, varken under sommaren eller vintern.

Enligt förvaltningsrätten är det tydligt att Victoria Thorstensson är mycket engagerad i [Elsas] vård och att sjukvården i stor utsträckning förlitat sig på Victoria Thorstenssons beskrivning av [Elsas] symptom och mående. Detta har sedan legat till grund för utvärderingen och planeringen av fortsatta sjukvårdsinsatser. Förvaltningsrätten konstaterar att det från flera aktörer inom sjukvården uttrycks i huvudsak likartade uppgifter om oro för att [Elsa] hålls från sjukvården och att det saknas medicinsk dokumentation som bygger på objektiva observationer avseende att [Elsas] smärta och illamående är av den omfattning som Victoria Thorstensson rapporterat till vården.

Mot bakgrund av de förbättringar som redovisats sedan omhändertagandet och med beaktande av att en nedtrappning av näringsdroppet kunnat genomföras på kort tid bedömer förvaltningsrätten att det finns en uttalad diskrepans mellan den bild som framgår av Victoria Thorstenssons uppgifter till sjukvården och [Elsas] situation i dagsläget. Victoria Thorstensson, Mattias Thorstensson och Wilma Bark har visserligen redogjort för att [Elsas] mående är mycket bättre under sommaren och att hon då äter i större utsträckning. Förvaltningsrätten noterar att det därtill finns enstaka uppgifter i journalanteckningar om att Victoria Thorstensson lämnat uppgifter till sjukvården om att [Elsa] mår bättre i perioder, däribland sommarperioden. Förvaltningsrätten noterar att vården uttryckt att det saknas en medicinsk förklaring till en sådan årstidsvariation men saknar, som redan ovan sagts, anledning att ifrågasätta att [Elsas] besvär varierar.

Förvaltningsrätten konstatera dock att det inte finns uppgifter från sjukvården om att det gjorts försök att trappa ner näringsdroppet och bedömer att det till övervägande del beror på att Victoria Thorstensson kontinuerligt rapporterat om fortsatta besvär med i huvudsak illamående eller smärta även om hon lämnat uppgifter om att det varit bättre under en period. Det är också besvärande att Victoria Thorstenssons uppgifter om bättre perioder i stora drag redovisas i efterhand vilket även detta försvårat för vården att kunna överväga justeringar i pågående vårdinsatser.

I sammanhanget noterar förvaltningsrätten att [Elsa] har en hög skolfrånvaro och bedömer att det saknas en tydlig förklaring till denna. Förvaltningsrätten noterar vidare att [Elsas] pedagog uppgett att [Elsa] kommer till skolan vid en senare tidpunkt än tidigare sedan familjen flyttat och att [Elsa] ställer mycket höga krav på sig själv.

Enligt förvaltningsrätten har det inte kommit fram annat än att Victoria Thorstensson agerat och agerar med [Elsas] bästa i åtanke. Förvaltningsrätten bedömer dock att Victoria Thorstenssons inkännande med [Elsa], så som det kommer till uttryck, det sätt på vilket hon har kontakt med sjukvården samt den information hon lämnar och den hon inte lämnar förhindrar sjukvården från att kunna verifiera och klarlägga omfattningen av [Elsas] besvär och behov av lämpliga medicinska åtgärder. Agerandet innebär att [Elsa] riskerar att utsättas för onödiga och mer omfattande vårdåtgärder än vad som krävs. Enligt förvaltningsrätten utgör detta en påtaglig risk för att [Elsas] hälsa och utveckling kan skadas. På grund av dessa brister i omsorgen föreligger det därmed ett vårdbehov.

Sjukdomstillståndet har också, utan att det finns medicinska belägg för att så är nödvändigt, tagits till intäkt för att [Elsa] endast i begränsad utsträckning tar del av den utbildning och det sociala sammanhang som normal skolgång innebär och som är väsentligt för att ge [Elsa] goda förutsättningar framåt. Även dessa inskränkningar utgör enligt förvaltningsrättens bedömning sådana omsorgsbrister som kan utgöra en påtaglig risk för att [Elsa] hälsa och utveckling skadas

Som konstaterats ovan är det sjukvården som fattar beslut om vilka vårdåtgärder som ska vidtas men besluten är i hög grad beroende av den information som lämnas av föräldrarna till ett barn. En överdriven eller felaktig symptombeskrivning kan därför innebära en risk för felaktig ordination eller att beslutade vårdåtgärder pågår längre än vad som är medicinskt motiverat.

Förvaltningsrätten konstaterar att det i utredningen finns delvis motstridiga uppgifter avseende rapporterade och observerade symptom i form av smärta och illamående. Detta gäller både Victoria Thorstenssons uppfattning i förhållande till vad sjukvården uppgett men också de observationer som hon och andra vuxna i [Elsas] närhet beskriver.

Det framgår exempelvis av anteckningar från slutenvården från januari, februari och april 2025 att [Elsa] vårdats inneliggande för smärta i buken. I en anteckning den 22 februari 2025 anges att [Elsa] skrikit av smärta för att hon haft så ont. Detta talar enligt förvaltningsrätten för att det finns tillfällen då [Elsa] upplever kraftig smärta. Samtidigt beskriver Victoria Thorstensson, Mattias Thorstensson och Wilma Bark att [Elsa] löpande verbalt förmedlar när hon har ont eller mår illa, vilket enligt deras uppgifter främst sker under vinterhalvåret.

Förvaltningsrätten noterar i detta sammanhang även att Lars Ekstav, Monica Hagvall och Sofi Vilén bland annat uttrycker att de träffar [Elsa] från och till men att de bortsett från inläggningar på grund av magsmärta inte sett mycket av det som Victoria Thorstensson berättat om [Elsas] symptom. Därutöver har jourhemmet både i kontakt med nämnden och [Elsas] ställföreträdare redogjort för att [Elsa] sedan det omedelbara omhändertagandet inte uttryckt magsmärtor i lika stor utsträckning och att hon deltar i aktiviteter och aktiverar sig utan några begränsningar.

Förvaltningsrätten ifrågasätter inte att [Elsas] besvär hänförliga till sjukdomen kan variera över tid och i omfattning men anser att det framstår som att för stort fokus lagts på vardagliga ”jag har ont/jag mår illa”. Det framkommer exempelvis av uppgifter från Wilma Bark att [Elsa] kan säga sådant i skolan för att slippa vara med på prov eller för att inte behöva gå ut på raster när det inte är så lockande. Det finns också uppgifter från Mattias Thorstensson och jourhemmet som tydligt redogör för att [Elsa] uttrycker smärta/illamående men samtidigt leker vidare som om det inte är en negativ upplevelse. Även Victoria Thorstensson har uppgett att [Elsa] säger när hon har ont och fortsätter med sitt. Det framgår också av Victoria Thorstenssons formuleringar vid den muntliga förhandlingen att en förälder kan säga till sitt barn att ”nu har vi ont i magen/nu mår vi illa”. Hon beskriver detta i samband med att hon önskar att [Elsa] får psykologhjälp för att bearbeta sin sjukdom och de ibland skarpa tillsägelserna från en förälder.

Förvaltningsrätten anser det märkligt att den löpande rapporteringen till sjukvården gällande [Elsas] mående i huvudsak tycks avser förhållandevis lindriga besvär, sett till den skillnad som vuxna i [Elsas] närhet uppfattat när hon behövt inneliggande vård. Det finns anledning att befara att det är de vardagliga uttrycken för smärta och illamående och det eventuella inkännande i måendet som Victoria Thorstensson förmedlar till [Elsa] som Victoria Thorstensson rapporterar till vården och som av vården uppfattas som så omfattande symptom att i vart fall redan pågående vårdinsatser över tid har fortgått oförändrade.

Som framhållits i referenssamtal med sjukvården finns det en risk för att barn med PIPO och barn med långvariga smärttillstånd löper stor risk att utveckla en ökad känslighet för kroppens signaler så som smärta och illamående. Förvaltningsrätten konstaterar att [Elsa] alltjämt är en ung flicka men beskrivs av vårdnadshavare, Mattias Thorstensson, Wilma Bark och hennes ställföreträdare ha förmåga att tydligt uttrycka hur hon mår. Hennes egna uppgifter, förmedlade av henne själv, är därför viktiga i vårdförloppet. Det är dock av vikt att hon lär känna sina egna signaler och sin egen smärta.

I kompletterande referenssamtal med Lars Ekstav från den 16 juli 2025 framgår att näringsdroppet halverats, från cirka 800 ml till 400 ml/dygn, sedan [Elsa] placerats, att [Elsa] numera får i sig stora delar av sitt näringsbehov genom vanlig kost samt att proverna avseende nutritionsnivån varit normala och att [Elsa] inte gått ner i vikt men ska följas i detta med flera avseenden. Vidare framgår att Lars Ekstav är av uppfattningen att det inte tidigare funnits en sådan stabilitet i [Elsas] sjukdomsbild som i dagsläget och att det inte varit aktuellt att trappa ner droppet utifrån att Victoria Thorstensson aldrig rapporterat in någon förbättring, varken under sommaren eller vintern.

Enligt förvaltningsrätten är det tydligt att Victoria Thorstensson är mycket engagerad i [Elsas] vård och att sjukvården i stor utsträckning förlitat sig på Victoria Thorstenssons beskrivning av [Elsas] symptom och mående. Detta har sedan legat till grund för utvärderingen och planeringen av fortsatta sjukvårdsinsatser. Förvaltningsrätten konstaterar att det från flera aktörer inom sjukvården uttrycks i huvudsak likartade uppgifter om oro för att [Elsa] hålls från sjukvården och att det saknas medicinsk dokumentation som bygger på objektiva observationer avseende att [Elsas] smärta och illamående är av den omfattning som Victoria Thorstensson rapporterat till vården.

Mot bakgrund av de förbättringar som redovisats sedan omhändertagandet och med beaktande av att en nedtrappning av näringsdroppet kunnat genomföras på kort tid bedömer förvaltningsrätten att det finns en uttalad diskrepans mellan den bild som framgår av Victoria Thorstenssons uppgifter till sjukvården och [Elsas] situation i dagsläget. Victoria Thorstensson, Mattias Thorstensson och Wilma Bark har visserligen redogjort för att [Elsas] mående är mycket bättre under sommaren och att hon då äter i större utsträckning. Förvaltningsrätten noterar att det därtill finns enstaka uppgifter i journalanteckningar om att Victoria Thorstensson lämnat uppgifter till sjukvården om att [Elsa] mår bättre i perioder, däribland sommarperioden. Förvaltningsrätten noterar att vården uttryckt att det saknas en medicinsk förklaring till en sådan årstidsvariation men saknar, som redan ovan sagts, anledning att ifrågasätta att [Elsas] besvär varierar.

Förvaltningsrätten konstatera dock att det inte finns uppgifter från sjukvården om att det gjorts försök att trappa ner näringsdroppet och bedömer att det till övervägande del beror på att Victoria Thorstensson kontinuerligt rapporterat om fortsatta besvär med i huvudsak illamående eller smärta även om hon lämnat uppgifter om att det varit bättre under en period. Det är också besvärande att Victoria Thorstenssons uppgifter om bättre perioder i stora drag redovisas i efterhand vilket även detta försvårat för vården att kunna överväga justeringar i pågående vårdinsatser.

I sammanhanget noterar förvaltningsrätten att [Elsa] har en hög skolfrånvaro och bedömer att det saknas en tydlig förklaring till denna. Förvaltningsrätten noterar vidare att [Elsas] pedagog uppgett att [Elsa] kommer till skolan vid en senare tidpunkt än tidigare sedan familjen flyttat och att [Elsa] ställer mycket höga krav på sig själv.

Enligt förvaltningsrätten har det inte kommit fram annat än att Victoria Thorstensson agerat och agerar med [Elsas] bästa i åtanke. Förvaltningsrätten bedömer dock att Victoria Thorstenssons inkännande med [Elsa], så som det kommer till uttryck, det sätt på vilket hon har kontakt med sjukvården samt den information hon lämnar och den hon inte lämnar förhindrar sjukvården från att kunna verifiera och klarlägga omfattningen av [Elsas] besvär och behov av lämpliga medicinska åtgärder. Agerandet innebär att [Elsa] riskerar att utsättas för onödiga och mer omfattande vårdåtgärder än vad som krävs. Enligt förvaltningsrätten utgör detta en påtaglig risk för att [Elsas] hälsa och utveckling kan skadas. På grund av dessa brister i omsorgen föreligger det därmed ett vårdbehov.

Sjukdomstillståndet har också, utan att det finns medicinska belägg för att så är nödvändigt, tagits till intäkt för att [Elsa] endast i begränsad utsträckning tar del av den utbildning och det sociala sammanhang som normal skolgång innebär och som är väsentligt för att ge [Elsa] goda förutsättningar framåt. Även dessa inskränkningar utgör enligt förvaltningsrättens bedömning sådana omsorgsbrister som kan utgöra en påtaglig risk för att [Elsa] hälsa och utveckling skadas