Citat:
Ursprungligen postat av
RedX
Man kan diskutera huruvida det vore ”bra” om vi blir färre personer eller ej, men en sak att ha i beaktande är att vi har byggt upp ett välfärdssystem (framför allt ett pensionssystem) som fungerar som ett pyramidspel, där hela principen bygger på att nästkommande generation är större än den som för närvarande är pensionärer.
Med andra ord; 10 arbetsföra betalar pension åt 6 pensionärer. De arbetsföra behöver inte betala supermycket för att förse pensionärerna med en någorlunda dräglig ekonomisk situation.
Om/när situationen blir den omvända, dvs 6 arbetsföra försörjer 10 pensionärer kommer systemet att få stora problem. Antingen får pensionerna chocksänkas eller skatterna chockhöjas.
En generell fundering på det temat är om inte de ekonomiska incitamenten kring barnafödande borde kopplas tydligare till just detta. I stället för att dividera om huruvida barnbidraget borde höjas med någon hundralapp eller ej (vilket bevisligen inte kommer att få någon inverkan) så vore kanske pensionsvinkeln ett bättre angreppssätt. Man skulle kunna tänka sig att pensionsåldern och pensionsnivån kopplas till hur många avkommor (framtida finansiering av pensionssystemet) man genererat.
Exempelvis:
3 barn eller fler: Gå i pension vid 60, 120% pension.
2 barn: Gå i pension vid 65, 100% pension.
1 barn: Gå i pension vid 70, 60% pension.
0 barn: Ingen statlig pension överhuvudtaget.
Jag tycker faktiskt att det här resonemanget missar en ganska grundläggande sak; barn är inte en investering som staten kan kräva av sina medborgare..
Visst, framtida skattebetalare behövs för att finansiera pensioner. Men varför ska en person som väljer att inte skaffa barn automatiskt betraktas som en belastning? En barnfri person arbetar också, betalar skatt, moms och arbetsgivaravgifter och finansierar dessutom hela den infrastruktur och välfärd som andra människors barn växer upp i.
Ska vi då börja räkna ut exakt hur mycket varje individ "producerat" för framtida generationer? Ska den som har tre barn få 120 % pension medan den som är infertil, aldrig träffade rätt person, eller helt enkelt inte vill ha barn får 0 %? Det blir snabbt ganska absurt.
Och det finns en ännu större logisk lucka.i ditt resonemang. barn är inte automatiskt framtida nettoskattebetalare. De ska först ha förskola, skola, sjukvård, tandvård, utbildning, föräldraförsäkring osv. Staten investerar enorma summor i varje ny generation innan den eventuellt börjar generera skatteintäkter.
Om man vill argumentera för högre barnafödande kan man absolut diskutera ekonomiska incitament. Men att göra pensionen beroende av reproduktion är i praktiken att säga: "Du får sämre villkor som gammal eftersom du valde att inte skaffa barn."
Jag tycker snarare att pension ska vara kopplad till vad du faktiskt har bidragit med genom arbete och skatter, inte till om du har fått barn eller inte..
Annars har vi lämnat principen om ett gemensamt pensionssystem och börjat införa ekonomisk reproduktionsplikt.
Och det är en jävligt stor principiell skillnad.