Citat:
Ursprungligen postat av
Strix m/94
[---] Jag vill inte kalla det demokrati, särskilt inte med vår tids mått mätt, men på lokal nivå hade kungamakten tämligen begränsad räckvidd och var beroende av de ofrälse stånden både för ekonomin, legitimiteten och för att få manskap till krigsmakten. De svenska sockenstämmorna och tingen var viktigare än många föreställer sig nu för tiden.[---]
Citat:
Ursprungligen postat av
Endevil
Riksdagen i Sverige förr hade bara en rådgivande funktion. Det blir bara konstigt och ohederligt om du försöker framställa den gamla svenska monarkin som någon slags demokrati. Ingen historiker skulle hålla med dig. Alternativt skulle du lika gärna kunna hävda att i princip alla länder i alla tider varit någon slags demokratier enbart för att representanter för folket fanns. Men inga härskare någonsin har så klart kunnat skita i vad folket tycker. Det har inget med demokrati att göra.
Som Du ser i mitt inlägg ovan, så ser Du att jag
inte påstår att dåtiden var en demokrati. Det var faktiskt precis som jag skrev ovan.
Citat:
Du är lika ignorant som den andra göken. ”Proletariatets diktatur” är en variant på massans styre och skiljer sig egentligen föga rent filosofiskt från demokrati. Det fanns inget hierarkiskt alls med det sovjetiska kommunistpartiet utan strukturerna var tydligt horisontella med centralkommitté och politbyrå jämte en enorm byråkratisk maskin. Vidare var beslutsfattandet kollektivistiskt. Vad gäller rättsstaten i Sovjet så var den faktiskt slående lik den Sverige haft sen 1950-talet med den rättsnihilistiska Uppsalafilosofin som grund.
Jag kan lova Dig att Proletariatets diktatur skiljer sig avgörande från demokrati. Både filosofiskt och särskilt i praktiken. Det fanns ingen sovjetisk rättsstat - det fanns en politiskt infekterad formalistisk byråkrati. Sverige har fortfarande ett institutionellt arv sedan den tid vi hade en rättsstat, men med Hedenius som stöd, så har sossar och liberaler steg för steg monterat ned denna. Vi har till och med ett ord för detta - Lidbommeri.
Citat:
Om pessimismen är vi ense. Eller…det beror lite på hur man ser det egentligen. För jag ser ju inget pessimistiskt med att det nuvarande totalt depraverade väst går under. Tvärtom är det en förutsättning för att något nytt och mer livskraftigt ska kunna uppstå.
Jo, Du har mer av Schumpeters syn på det "destruktiva kreativa", medan jag har en värdekonservativ syn, och även om jag misstror framtiden, så tror jag inte det finns något att vinna för Väst i att Väst går under. Det gynnar våra fiender i Öst och Syd.