Vad förklarar den samtida fientligheten mot västerländsk civilisation?

Det är just det vi inte gör. Läste du ens inlägget? Vi är många, många fler än vad vi någonsin har varit förr. Vi svenskar kommer aldrig försvinna så länge vi inte låter utländingar stanna. I början av 1900-talet, hade Sverige hälften så många människor som i dag. I början av 1800-talet, var det 2 350 000. I början av 1700-talet bara 1 368 000. Även om vi bara räknar med de ~2/3 av folket som i dag är etniska svenskar, är vi ändå kring 3 gånger så många som vid början av 1800-talet. Var svenskar på väg att dö ut då? Mängden folk som etniska svenskar härstammar från, då indoeuropeerna kom hit för 4000 år sedan, kan rimligen ha varit någon hundradel av dagens folkmängd.

Trots att vi är fler än någonsin, börjar folk ofta böla om att vi kommer försvinna, så fort födseltalen hamnar under 2, och det är inte bara "konservativa" som gör det, utan "woke" och liberaler också. Det hela visar på hur okunniga folk är om historia. En snabbt minskande folkmängd kan leda till sämre materiell levnadsstandard, som Naknekejsaren sade, men det leder INTE till utrotning.

Så tilltalar man varandra på denna delen. Så blir jag tilltalad så tilltalar jag andra. Det är helt okej förstår du?

Det är ett frejdigt tilltal jag lärt mig av dig och dina beundrare.

Jävla alkis!

Kapitalism och överflöd av konsumtion kommer fortsätta finnas i väst under överskådlig framtid. Den som inte klarar av det utan att bli infertil kommer få sina gener bortsorterade.

Detta är första gången mänskligheten utsätts för evolutionärt tryck baserat på hur vi hanterar överflöd. Visar sig att religiösa klarar det bättre än andra. Inte bara har religiösa högre fertilitet än icke-religiösa, utan dessutom växer gapet.

Skulle du kunna utveckla och förklara vad du menar med detta?

Har du någon källa till påstående som att hebreerna hade mindervärdighetskomplex mot Egypten?

Jag skulle vilja poängtera att för min del så är det inte en katastrof att likt Japan gå emot en fallande materiell standard och då även billigare villor/lägenheter (tomma hus av fallande befolkning) och andra positiva effekter som inte syns i "BNP per capita".

Problemet här är också att vi har en finansiell elit som kommer göra precis allt för att fylla tomrummet med nytt ekonomiskt blod; alltså arbetskraftsinvandring. Det som kommer ske är en slags förhandling om att få hämta in en massa indier och sydostasiater gentemot att populistiska partier som SD får som de vill angående muslimska asylinvandrare.

Oligarkin kommer inte att acceptera att den ekonomiska ådran inte fylls på med nytt blod när arbetskraft saknas (de accepterar det inte ens när det inte finns någon brist på arbetskraft), och den svenska borgerliga oligarkin är fullkomligt kosmopolitisk och saknar helt känsla för nationen olikt exempelvis den japanska/koreanska oligarkin.

Johan-Norberg-modellen där man försöker erövra vänstern med tal om att höja världens totala BNP genom invandring och utrota tredje världen fattigdom i utbyte av minskat välfärd i nationen kommer man anpassa för en SD-publik istället så att man istället pratar om att fylla på med ordentliga invandrare som inte ställer till problem och som höjer Sveriges BNP och hjälpter med äldre. Blir inte överraskad ifall det är den själlöse Johan Norberg som själv gör comeback genom ett sådant nytt narrativ, där han lyfter typ Kanada som modelnation för Sverige.

Det kommer vara mindre flum framöver och mer konkreta ekonomiska siffror och kriminell statistik för att justifiera olika invandrargrupper. Eliten kommer anpassa sig till en ny publik och detta kommer hända i EU-nivå dessutom; löften till populistiska högern att sätta upp en medelhavsmur emot Nordafrika och mellanöstern medan kontrollerad invandring från länder som Indien kommer man anspråka för istället, invandrare som direkt transporteras från Arlanda till kontoret för att koda.

En fertilitetsnivå på runt 1,2-1,3 kommer inte att accepteras av kapitalägarna lika lite som en japansk ekonomisk utveckling, och kapitalägarna får i demokratier oftast ungefär vad de vill ha.

Hur är HBTQ viktigare än familjer som håller samman, hur många barn man får inom kärnfamiljen och annat som är essentiellt för ett livskraftigt samhälle?

Nej, jag köper inte det för ett öre. Du får Rysslands "skenkonservatism" då du har alkoholiserade och neddrogade familjefäder, skilsmässor, tomma kyrkor, barn utanför kärnfamiljen och så mycket annat men genom att förbjuda LGBT-demonstrationer så kan du måla upp skenkonservatism och att du fixat problemen som går så mycket djupare och är mycket mer komplexa än att förbjuda pride. Det du erbjuder är en enkel fix på ett mycket komplext problem.

Det låga barnafödandet är det kroniska problemet på teknologiväldet som vi trummar emot, det är vad som får samhällsordningar att falla samman och oligarker att vilja importera arbetskraft då landet inte längre föder framtidens medborgare.

Att Kina idag försöker automatisera, bygga robotar och satsa enorma summor på AI beror till stora delar att kvinnor får färre än 1 barn per kvinna. Det är inte konservativt för ett öre, utan snarare en slags teknokratisk syn på produktion som har större vikt än kulturens överlevande (och visst så måste också man vara i framkanten när det gäller teknologi, men det måste också begränsas så att det inte stör samhällsordningen). Att sätta upp statspropaganda där familjer har 3 barn hjälper inte för ett öre att få upp fertilitetsnivån, lika lite som att förbjuda bögar att synas i filmer.

Tror du förlorar dig i statspropagandan om konservatism i länder som Kina och Ryssland istället för att försöka se vardagsverkligheten som den är. Exempelvis är kyrkor fulla i Polen medan de mestadels är tomma i Ryssland, religiositet genomsyrar polska samhället på ett sätt som det inte gör i Ryssland.

I Kinas och Rysslands fall är det speciellt svårt då flera decennier av maoism/kommunism har gjort enorm skada för den kinesiska/ryska familjen. Ryssland har haft lika svårt som exempelvis Ukraina att laga den skada som Sovjet åstadkom emot ryska traditionella familjen.

Jag observerar data; antalet skilsmässor, aborter, barn födda utanför äktenskap, HIV, drog och alkoholmissbruk, medellivslängd, kriminalitet. Jag är ointresserad av "statliga narrativet" av nationella idealet: den konservativa kristna kärnfamiljen som propageras i TV och i posters runtom i landet.

Ska nämnas att ett tag lyckades Putin faktiskt öka fertilitetsnivån ovan den amerikanska, och han har gjort en del som verkligen fungerade för att höja fertilitetsnivån. Han tycks också ha minskat något den enorma alkoholismen och drogproblematiken som han ärvde från Yeltsin, men något konservativt idealsamhälle är absolut inte Ryssland oavsett ifall pride är förbjudet eller legaliserad.

Viktor Orban misslyckades dock nästan helt med alla möjliga statsprogram för att höja fertilitetsnivån till och med i jämförelse med grannländer som Tjeckien och Rumänien.

Och ja, många barn som växer upp i en familj med två föräldrar och gärna en storfamilj som trygghetsbas är kärnan vad ett konservativt samhälle ska kunna manifestera. Det är frukten som växer ur ett hälsosamt träd. Inte huruvida man förbjuder freakshows att marschera genom gator eller inte.

Bortsett från tämligen korta perioder av kungligt envälde, så var inte Sverige så särskilt auktoritärt styrt i äldre tider. De olika maktdelningsformerna som jag beskrivit var en realitet, och som vi kan se i allehanda källmaterial att kungamakten beaktade, inte minst för att motverka fler uppror.



Det torde som minst finnas ett flertal olika anledningar som samverkar till att USA hamnat i dagens situation, inte minst hur man kunde acceptera en vettlös byråkratisk expansion på federal nivå.



Ryssland har varit fiende till Europa sedan dess bildande på 1400-talet. I detta avseende har så gott som inget ändrats på över 500 år. Om man inte är både blind och döv, så ser man vad Ryssland gör i Ukraina, som borde vara ett broderfolk. Då förstår man snabbt hur moskoviterna skulle fara fram i länder som står längre ifrån dem. Enbart den som går Moskvas ärenden förringar det ryska hotet.

Det fanns ingen maktdelning i praktiken. Ett råd är definitionsmässigt rådgivande och kungen kunde som sagt byta ut de han ogillade. Sen har det självfallet funnits svaga kungar men det resulterade sällan i något bra. Auktoritärt styre har varit legio i vår del av världen och endast under begränsade perioder har det genomförts misslyckade demokratiska experiment. Att härskare måste beakta vad folket tycker har inget med demokrati att göra. Jag hävdar att ett auktoritärt styre måste vara än mer lyhört för folket än ett demokratiskt styre. Titta på Sverige. Ingen kung hade kommit undan med all skit som det demokratiska systemet ställt till med de senaste 60 åren.

När har Naknekejsaren sagt till dig att dö?

Tycker du själv att detta var ett nödvändigt tillägg? Jag har bara skrivit två inlägg till dig, och inte förolämpat dig, så du kan inte ursäkta dig med att du bara ger tillbaka. För övrigt vet du inte ens något om mina alkoholvanor.

Problemet är de kapitalistiska tankemönster som folk får sina huvuden fyllda av. Tekniken bidrar med räckvidd, men de ekonomiska incitamenten för att göra folk till infertila konsumtionsslavar är separata från teknikfrågan, de paralleller som finns till trots.

Att kapitalismen skapar och prånglar ut HBTQ-ideologier, och gör målgrupperna till sina privilegierade ombud, är f.ö. det kanske mest flagranta uttrycket för dess inneboende infertilitet. Man kan lyfta det på mer och mindre vettiga sätt, men det är knappast irrelevant.

En början på en lösning är iallafall att sluta vara så fäst vid USA. Allt som kommer därifrån är delar av problemet, inte lösningen. För att försöka återknyta till trådens ämne så är det väl i någon mån detta som många förstår spontant, men missförstår som ett behov av att vara anti-västlig. För att reaktionen ska bli potent behöver man kunna skilja på Väst och USA.


Du har missförstått vad auktoritär betyder när konservativa säger det. Du är oförmögen att förstå att ditt/USA:s sätt att använda ordet inte är det enda, och när andra påpekar ditt misstag blir du bara arg och håller för öronen. Detta sunkbeteende leder i längden till att folk ledsnar på dig.


Gudstro i betydelsen transcendent sanningsanspråk uppstod också genom alienering. Icke-alienerade teologier hade immanenta gudar som upphöjde den värld människorna hade omkring sig och förklarade varför den var så meningsfull för dem. Transcendensläran var en följd av att alienering hade berövat folk förmågan att se mening i världen.

Hebréerna bytte till transcendent teologi för att de hade ett ofantligt mindervärdeskomplex gentemot Egypten. Romarriket anammade transcendenta läror när det förlorade sin identitet genom massinvandring och dekadens. USA uppfanns av världsfrånvända ideologer som ett utopiskt experiment, och har därför alltid varit genomsyrat av transcendensidéer, teologiska eller förment sekulära.

Med tanke på hur lång tid det tar för folkminskningar å komma i gång, borde det väl ändå vara helt möjligt å hinna ställa om samhället så att minskande befolkning inte har så hemsk ekonomisk påverkan? Om inte giriga kapitalister får påverka, det vill säga. Överlag har vårt samhälle rätt ojämn fördelning av arbete. Vanliga vuxna arbetar 8 timmar om dagen, medan pensionärer inte arbetar alls. Samtidigt behöver man mer och mer utbildning för å få arbete, vilket betyder att där är färre av dem yngre som arbetar, vilket gör att de som arbetar måste arbeta ännu mer. Jag undrar om vi kunde sprida ut arbetet över åldrarna mer, så att alla från ungdomar till de äldsta, arbetar i olika grad. Pensionärer hade behövt arbeta, men samtidigt hade vanliga vuxna behövt arbeta mindre. Även utan folkminskning, tycker jag att det o-officiella 8-timmarskravet borde försvinna, men jag vet inte om det vore möjligt å ha t.ex 4 timmars arbetsdag med snabbt minskande befolkning, även om man sprider ut det över åldrarna.

Vi kanske också behöver se om vår syn på ålderdom och död. Vi dör äldre och äldre, men vi dör också i sämre och sämre skick. När min farfar blev dement, och det blev omöjligt å samtala med honom, tyckte jag att han lika gärna kunde vara död, för det var så det var i praktiken. Jag försökte först undvika å ge mina senaste stunder med honom, utrymme i hjärnan, för att jag skulle minnas honom som en vanlig människa, i stället för en zombie. Ivern att hela tiden försöka förlänga livet så långt det går, verkar mest vara grundad i en närsynt dödsrädsla, snarare än att se vad som är bäst i helheten. I dag, hade jag föredragit å dö frisk vid 70, än å dö dement vid 85, men jag kan förstå att 70-åringar hellre hade fortsatt å leva till 85, eftersom man ju aldrig faktiskt vill ta det där sista steget till döden. Vi borde nog ändra vår syn på det här, om inte för levnadsstandardsskäl, då åtminstone av ekonomiska skäl.

Alla här är otrevliga. Det verkar ligga i er ideologi.

Jag följer vad som är accepterat här gentemot mig.

Kioskmongo!