Vad förklarar den samtida fientligheten mot västerländsk civilisation?

Om Irans regim är mer sekulär än vad folk tror så betyder det ju att islam är en mindre viktig faktor i aktuella konflikter. De politiska skiljelinjerna handlar om andra saker. Det där babblet om att islam är en ideologi syftar då inte till att informera om vad som pågår.

Om Kurtz' påståenden inte är uttryck för hans identitetspolitik borde du kunna hitta minst en antisionist som landar i samma slutsatser. Jag känner inte till en enda.

Ju mer jag kollar upp Kurtz, desto mer fanatisk och total framstår hans sionism, så du har i praktiken startat en tråd om Israel genom att starta en tråd om hans förvrängda syn på Väst.

Hans skriverier om Väst går tillbaka till att israelkritiker på vänsterkanten ofta attackerar Israel på omvägar genom att bunta ihop det med Väst. Kurtz riktar sig då till västerlänningar som ogillar att bli attackerade och försöker få dem att ta strid för Israel.

Detta nonsens är ett resultat av att sionister har ljugit och påstått att Israel ingår i Väst, att judar som Noam Chomsky har fördummat israelkritiken genom att sudda bort judarna från Israels historia, och att ryggradslösa filosemiter som Edward Said har sett det som en bekväm väg att gå. Detta har solkat ner Västs rykte. Om man värnar Väst bör man ha nolltolerans mot personer som Stanley Kurtz, som försöker att beslagta begreppet och sätta det i Israels tjänst.

Kortfattat: den fientlighet mot Väst som Kurtz reagerar emot beror på att personer som Kurtz har knutit Väst till Israel i mångas tankevärld. Vi löser problemet genom att resolut stöta bort honom och hans likar, och se till att Väst blir pålitligt antisionistiskt.

Motivet att kullkasta den västerländska civilisationen fick fäste vid amerikanska universitet genom påståendet att den var en fabrikation utformad för att främja militarism. Enligt James Hankins (här) och Stanley Kurtz (The Lost History of Western Civilization, 2020, här) startade denna berättelse med en grov osanning, nämligen att västerländsk civilisation var en konstruktion från 1900-talet som uppfunnits för att skicka unga män i krig med en patriotisk glöd för västvärlden. Huvudargumentet var att västerländsk civilisation inte är en verklig historisk tradition utan en ideologisk uppfinning avsedd att främja krigiskhet.

Detta fick genklang hos Vietnamgenerationen, som accepterade att västerländsk civilisation var skapad för militarism. Ett samtida påstående hävdade att den inte existerade alls, att den både var en ond imperialistisk kraft och en icke-existerande entitet. Detta fick vissa att insistera på att den inte borde ingå i undervisningen, för att förhindra introduktion av studenter. Detta gjorde att underminerandet av Västerlandet kom att ingå i läroplanen.

Viktiga källor är Gilbert Allardyces artikel från 1982, 'The Rise and Fall of the Western Civilization Course', som framställde västerländsk civilisation som en modern innovation skapad under första världskriget, och Lawrence W. Levines bok från 1996, The Opening of the American Mind, där vår civilisation framställs som en ideologisk konstruktion från 1900-talet formad av krigstida nationalism. Kurtz kritiserar dessa teser såsom falska (se '"Western Civ" Was Not a Late Invention', 2020, här). Hankins hävdar att kampanjen startade med en grov lögn som 1960-talets akademiska generation omfamnade och kom att förankra vid universiteten, något som snart ledde till avskaffandet av kurser med västerländskt tema.

Det första universitetet som anammade den anti-västerländska ideologin var University of California, Berkeley, 1988. Efter "Western Culture"-kontroversen avskaffade Berkeley kravet på en västerländsk läroplan och ersatte den med en mångkulturell sådan. Hankins identifierar detta som startpunkten, varefter ideologin spred sig även till Harvard, som vid den tiden ansågs mer konservativt i frågan.

Levine hävdar att en solid, tidlös västerländsk kanon är en myt och att läroplanen som konservativa försvarar aldrig var varaktig, traditionell och opolitisk, utan en innovation från 1900-talet driven av krigstida nationalism. Den mångkulturella vändningen är endast den senaste fasen av naturlig läroplansförändring. Levine menar att konservativa missförstår historien genom att föreställa sig en tidlös kanon som nyligen rivits ner av radikaler, när i själva verket denna kanon alltid varit flytande. Kurser på västerländskt tema skapades till stor del efter första världskriget för att inprägla amerikanska värderingar. Föreställningen om en gång enad och stabil kanon är i grunden nostalgisk. Levine ser mångkulturella skiften som en naturlig utveckling, inte en konspiration. Han bemöter kritiker som Allan Bloom, Roger Kimball, Dinesh D'Souza och Charles Sykes såsom saknande förankring i historien då de romantiserar ett icke-existerande förflutet. Han försvarar en inkluderande och demokratisk läroplan som låter sig utvecklas i takt med tidsandan, som ett uttryck för intellektuell vitalitet.

Allardyce hävdar att "västerländsk civilisation" som universitetskurs inte var någon hävdvunnen tradition utan en konstruktion från det tidiga 1900‑talet, formad av första världskrigets amerikanska nationalism och behovet av en enande allmänbildning. Den existerade inte innan tidigt 1900-tal, utan uppstod ur American Historical Associations ansträngningar, och kom därefter att dominera från första världskriget till 1960-talet. Den västerländska myten växte genom att erbjuda en storslagen berättelse som band samman Europa och Amerika och gav enhet under konflikt, men kom att kollapsa efter 1960-talet när eurocentrism ifrågasattes och nya begrepp som kvinnohistoria, världshistoria och social historieskrivning utvecklades. Påståendet att läroplanen bara överlevde ett halvt sekel som en krigstida konstruktion (idén som Levine sedermera tog över) är den grova osanning som Hankins angriper.

Berkeleys reform av läroplanen 1988 inspirerades inte enbart av Allardyce, även om hans tes rättfärdigade förändringen under Stanford-debatterna 1987-1988. Skeendet utgjorde snarare en del av ett större skifte som involverade mångkulturell aktivism, 1960- och 70-talens akademiska trender kring världshistoria, samt reformer inom universitetsvärlden. Den växande identitetspolitiska diskursen hade redan eroderat den västerländska normen. Vietnam-erans radikalism stämplade läroplanen som elitistisk och eurocentrisk, medan fakultetskommittéer och studentaktivism drev på förändringar av bildningsidealet.

Dagens omfamning av mångkulturalism, massinvandring och den därpå följande kulturella upplösningen kan inte spåras enbart till Allardyce eller Levine. Deras argument bidrog till att tränga undan västerländsk kultur och civilisation inom universiteten, men det bredare skiftet har flera orsaker som ligger långt före läroplansdebatterna. Dessa var ett symptom, inte orsaken. Allardyce och Levine tillhandahöll ett intellektuellt rättfärdigande som ramade in västerländsk civilisation som en modern uppfinning, en krigstida konstruktion och en lögn, men de skapade inte mångkulturalism eller massinvandring. De institutionaliserade bara en världsbild som redan höll på att formas.

Djupare drivkrafter inkluderar 1960- och 70-talens ideologiska omvälvning som gav upphov till antikoloniala rörelser, medborgarrättsaktivism, antikrigsstämningar, misstänksamhet mot nationalism, akademisk radikalism och identitetspolitik, vilket kom att stämpla västerländsk civilisation som elitistisk och förtryckande. Ekonomisk globalisering från 1970-talet skapade efterfrågan på migrantarbetskraft, transnationella nätverk, öppna gränser och kosmopolitisk kultur, oberoende av akademisk teori. Demografiska förändringar efter 1945, inklusive avkolonisering, flyktingströmmar, kalla krigets allianser, människorättsnormer och 1965 års invandringslag, öppnade dörren för massinvandring. Akademiska paradigmskiften förde med sig postkolonial teori, kritisk rasteori, dekonstruktion, fokus på global historieskrivning, och mångkulturell utbildning.

Allardyce och Levine påverkade kommittéerna för läroplanen, krav på allmänbildning kring västerländsk civilisation såsom en konstruktion, men de orsakade inte de större fenomenen. Till detta lade Theodore H. Allen i The Invention of the White Race en analys av rasförtryck och konstruktionen av vithet som ett medel för social kontroll. Allardyces, Levines och Allens arbeten var inte de enda drivkrafterna, men de spelade en tydlig roll i att ogiltigförklara det västerländska fokuset inom akademin. Det bredare kulturella skiftet har sin grund i 1960- och 70-talens ideologier, den ekonomiska globaliseringen, den demografiska omvandlingen och olika paradigmskiften. Debatten kring västerländsk civilisation utgör en tråd i en mycket större väv.

Två aspekter av människors psykologi:
1. De tenderar att vara extremt fega.
2. De gillar att framställa sig själva som modiga rebeller som angriper sånt det är radikalt och djärvt att våga angripa.

Så om man vill att folk ska vräka konstant hat över nåt är det extremt effektivt att först göra det helt riskfritt att hata den aktuella saken (eller ännu hellre; se till att folk faktiskt belönas för att hata den) och samtidigt kränga nån fiktion om att det är radikalt att hata saken som ska hatas. Och det är ju lite av en ironi vi kan observera, det man belönas överlägset mest för i dessa mongotider är att gnöla om hur hemska och värdelösa vitingar och västvärlden är, och samtidigt har de gnölande typerna nån sorts barnslig och oförtjänt stolthet över hur radikala de i och med sitt imbecilla gnöl skulle vara, trots att de belönas för det av etablissemanget/auktoritetstyper/"den respektabla umgängeskretsen"/blablabla varje gång de gnölar.

När tiggaren sitter i sin förnedring utanför butiken i vinterkylan mår vänsterfolket bättre, eftersom social status är relativ och de då kan känna sig som en bättre sorts människa än den eländige tiggaren. Därför försvarar de denna form av offentlig förnedring.

Jag förstår inte var du får det här från. Det vanliga är att tiggare och flyktingreportage får folk att må dåligt, och därför stödjer de vänsterpolitik i medkänsla. Högerfolk brukar vara mer misstänksamma, och mer ta hänsyn till saker som om pengarna går till brottsliga organisationer i st f den enskilda tiggaren, eller om tiggaren ens behöver tigga. Men inget av detta har med att folk gillar att känna att deras liv är bättre än någon annans. Jag kan inte ens tänka mig att det är en undermedveten påverkande orsak.

Därför att västerländsk civilisation är baserad på liberalism hatet mot västerländsk civilisation kommer från illiberlaler ofta i maskopi med Putin,

Jag påstår att det är tvärtom - liberalismen är skapad med hat mot västerländsk civilisation som en (av flera) grundbultar. Därav revolutionen i Amerika, revolutionen i Frankrike, den feministiska revolutionen osv. De som är i maskopi med Putin är ofta socialister (i varianter) som när en ständig vurm för auktoritära ledare såsom Mao, Stalin, Hitler och även Putin. Dessa lierar sig med vad som helst som skadar Västerlandet; allt från transaktivister till islamister.

De som hatar Väst brukar rikta hatet mot framförallt just USA och Frankrike (liberala statsbildningar). Under karikatyr-kontroverserna var Frankrike det i särklass mest hatade västlandet i den islamiska världen.

Jag påstår att det är tvärtom - liberalismen är skapad med hat mot västerländsk civilisation som en (av flera) grundbultar. Därav revolutionen i Amerika, revolutionen i Frankrike, den feministiska revolutionen osv. De som är i maskopi med Putin är ofta socialister (i varianter) som när en ständig vurm för auktoritära ledare såsom Mao, Stalin, Hitler och även Putin. Dessa lierar sig med vad som helst som skadar Västerlandet; allt från transaktivister till islamister.

Det måste vara jobbigt att få ihop ens någon inre logik i de där helsnurriga tankegångarna. Men din antipati mot auktoritärt ledarskap återspeglar faktiskt just en liberal syn. Socialister är också utpräglat anti-auktoritära. Vad är egentligen dagens väst byggt på för värderingar är en bättre fråga att ställa sig. Där dominerar upplysningstidens ideal helt. Inte minst då demokrati men även jämlikhetstanken generellt. Härifrån är det enkelt att härleda alla andra depraverade värderingar som sen följt. Som feminism, HBTQ, mångkultur och woke. Barbe är visserlgen puckad men hon har rätt instinkt. Hon vet att det är illiberala krafter som utgör hotet mot hennes älskade liberala väst. Vad du romantiserar och drömmer om för slags väst är högst oklart. I vart fall existerar inte detta väst idag.

Socialister är också utpräglat anti-auktoritära.

Därför att västerländsk civilisation är baserad på liberalism hatet mot västerländsk civilisation kommer från illiberlaler ofta i maskopi med Putin,