Citat:
Ursprungligen postat av
Mapping
Jag grävde lite djupare i det nu. I det första affärsupplägget var tanken att låna 241 MSEK från Ingemar Pettersson. I det läget fanns inte (som jag tolkar det) likvida medel nog i Trustors kassa för att betala tillbaka lånet med Trustors egna pengar. Istället var tanken att frigöra likvida medel genom att sälja en eller flera av Trustors underliggande tillgångar. Planen var sedan att köpa ett skräpbolag för en skitsumma (Posener hade redan köpt bolaget som hette Lo Scogliotto Ltd, LOS) och ta upp det i balansen i Trustor till ett värde på 241 MSEK eller mer. Det låter inte helt olikt det som Posener gjorde i Thul-härvan om jag minns rätt. Tricket med bolaget LOS var att det var registrerat på Bahamas och Posener betalade till extra pengar (10.000:- eller något sådant) för att kunna ange storleken på bolagets registrerade aktiekapital. Nu hade det iof bara räddat balansräkningen tillfälligt. Problemet skulle ganska snabbt bli att det bolaget inte skulle leverera vinst, vilket såklart borde komma att ifrågasättas av diverse personer. Inte minst övriga ägare och analytiker.
Men, eftersom Trustor sedan sålde Kanthal till Sandvik behövdes inte bridge-lånet från Ingemar Pettersson. För när Posener och de andra övertog kontrollen över Trustor fanns det gott om likvida medel i kassan. Problemet var bara att Björn Björnsson plötsligt blivit invald i styrelsen (representant för minoritetsägarna har jag för mig) vilket ingen räknat med. Då tror jag inte att man vågade göra lösningen med LOS för att få ordning på böckerna. Istället täckte man tillfälligt upp de 241 MSEK med ett lån (window dressing). Hur man skulle täcka över det på lång sikt vet jag inte. Men Posener hade ju en ambition att bygga en koncernstuktur kring Trustor (planen var att köpa bland annat en finsk bank, Amer, och några andra bolag). Kanske var tanken att om man kunde bygga en större koncern, kanske värderad 10 gånger högre än vad Trustor var värderat till vid övertaget, och att tillgångarna i koncernen levererade bra siffror, så kunde man successivt skriva ner/av LOS utan att det väckte så stora frågetecken. Men, det är bara spekulationer från min sida.
Att Per-Olov Norberg gick med på 5 bankdagars respit antar jag var för att aktierna (som Lord Moyne formellt ägde efter closing) lades i pant hos Erik Penser tills den dag köpeskillingen satt på Norbergs konto.
Jo, jag tolkar det också som att Posener verkligen tänkte förädla det här sömniga investmentbolaget och bygga vidare på det efter denna gratisbiljett in i beslutsfattandet. PO Norberg hade uppenbarligen sina egna högst personliga skäl att gå med på den här, ska vi kalla det ”den utsträckta transaktionen”, för att kunna runda den så kallade Leo-lagen:
//Den extra bolagsstämma i Trustor som kommer att inkallas för att ta ställning till budet på Kanthal, samt utse en ny styrelse för Trustor, blir mera en formalitet och ett sätt att kringgå den så kallade Leo-lagen, vilken bland annat syftar till att en ensam huvudägare ej egenmäktigt skall kunna avyttra ett delägt bolags tillgångar till sig själv.//
Oavsett om A-aktierna blev deponerade hos Penser så avhände sig PO Norberg makten - gratis - under 5 dagar. I ett börsnoterat bolag. Det tarvar lite eftertanke. Under 5 ynka dagar kan man ju hinna ställa till med en hel del. Särskilt om man aldrig tänkte hedra avtalet man skrev på…
