Att sträva efter ideal är hopplöst? Bättre att bli en psykopat?

Argumentationen är inte grundad i vad man skulle klassificera som traditionellt beteende, utan överlevnad.

Varav berövas man syre dör man snabbare än vad man gör om man berövas vatten, och därefter mat och således kan rangordnas i värde i relation till överlevnad.

Däremot finns inte något inneboende värde i varken syre, vatten eller mat, eller någonting annat för delen heller. Värde uppstår i relation till någonting annat.

Man kan vara 1 minut från att torka ut. Man kanske prioriterar mat för att man vet att tillgängligheten på mat har en tidsbegränsning. Man gör bedömningar utifrån omständigheter, för de som inte gjorde det överlevde inte.

Jag bryr mig inte. Hitta någon annan som vill lyssna på dina hypotetiska scenarier utav astronomiska undantag.

Behöver inte vara astronomiska undantag, man behöver t.ex. hålla andan för att kunna dricka.
Du behöver i vilket fall inte vänta 15 år på att inse att det är undantagen som visar att vi inte kan följa prioritetsregler som en robot. Man behöver göra bedömningar.

Så det är acceptabelt att diskutera hypotetiska scenarier nu?

Jag vill bara försäkra mig om det innan vi fortsätter, eftersom du tidigare uttryckte ett väldigt tydligt ointresse för sådana resonemang.

Men det kanske berodde på att det var mina hypotetiska scenarier och inte dina?

Det är nonsens att försöka visa att värdehierarkier existerar ifrån min vy, eftersom värden inte går att jämföra utan att förhålla sig till ett värde/aspekt. Om du letar efter ett hypotetiskt exempel som motsäger värdepluralism så måste du indirekt anta att värden går att jämföra utan aspekt. Det är som att försöka hitta ett exempel på hur man kan gå från är till bör i Humes är-bör problem, det är inte möjligt.

Vi befinner oss i filosofins domän, och våra personliga ”vyer” är därför någonting vi bör undvika, likaså att försöka konfirmera dem genom argumentation.

Värdepluralism innebär inte att värden aldrig prioriteras eller rangordnas, utan att det finns flera (plural) och potentiellt oförenliga värden som inte nödvändigtvis kan reduceras till en enda hierarkisk skala.

Om vi diskuterar potentialiteten i det sistnämnda är jag villig att underhålla den möjligheten. Som exempel kan vi betrakta positiv och negativ laddning hos en proton respektive en elektron. Dessa laddningar värderas inte utifrån någon hierarki, där exempelvis den positiva laddningen anses ha ett större värde än den negativa eller tvärtom.

Däremot tenderar ”positivitet” i vardagliga sociala och kulturella sammanhang, att värderas högre än negativitet.

Tankar?

Det är värdefullt att diskutera med personer som har andra vyer än en själv, så att man kan lära sig om hur andra tänker och låta en se saker från andra vinklar. Du kanske vet en sidan av historien och jag känner till en annan, att dela med sig av sin vy vidgar andras vy.

Värden inkommensurabla (ojämförbara) för att de saknar gemensam måttstock. Det går endast att värdera något på samma måttstock. Hälsa och rikedom går i sig inte att säga vilken som är viktigast abstrakt, utan man behöver förhålla sig till någon gemensam måttstock, t.ex. hälsa. Har man mycket pengar kan man fixa till tänderna hos tandläkaren och förbättra sin hälsa, därför kan den som har dålig hälsa i viss mån köpa sig bättre hälsa för pengar och på så sätt mäta en summa pengar mot andra hälsoalternativ. Det kan vara bättre att spara pengarna till en annan hälsotjänst/-produkt som ger mer hälsa. När man byter måttstock till rikedom så tittar man istället på hur man kan utnyttja sin kropp på bästa sätt för att få pengar. Man tar nattjobb, bor i tält och kanske till och med säljer en njure. Det finns inget som säger att hälsa nödvändigtvis är en bättre måttstock än rikedom.

För att värden är inkommensurabla så behöver man känna efter själv vad man tycker är viktigast. Kan man inte hålla känslorna stabila så är ödet att vara ambivalent eller förvirrad. Varför man fastnar med att göra beslut eller inte vet vad man vill är för att man inte kan säga vad som är viktigast.

Jag tror att värdepluralism innebär att vi inte kan jämföra värden, prioritera eller rangordna dem.

Att påstå att vi drivs av värdehierarkier är fel eftersom det inte går att säga vad som är mest värdefullt, det ändras beroende på situation och känslor. Man kan tycka att det bästa är att vara snäll mot varandra, men när man blir attackerad och är rasande så är det bästa att man ger den en smäll på käften istället. Jag tror man måste vara en idealist för att inte avvika från någon värdehierarki man fått från någon religion eller statlig hjärntvätt.

Situationsetik är en bra lösning med modifikation, ändamålen helgar inte medlen, byt ut idealet att älska mot något annat.

Den argumentationen härleds hyfsat till mitt föregående påstående att inte någonting har ett inneboende värde, det vill säga att ett värde inte är självexisterande utan uppkommer när något ställs i relation eller jämförs med något annat.

Men det är samtidigt det som formar värdehierarki eftersom när du applicerar jämförelse i relation till handling, så hamnar du oundvikligt i prioritering där ett utfall värderas "högre" i relation till ett "lägre"... och det är hierarki.

Funkar som ide, som koncept.

Men när du applicerar det i praktiken i form utav utfall så kommer konsekvenser oundvikligen att uppstå utav medlen.

Det skulle funka om metoden behålls i det konceptuella och aldrig praktiskt utövas.

Maken till felslut har jag sällan sett. Du slår knut på dig själv i det där invecklade övertänkandet.

Det är inte lönlöst att följa den gyllene regeln så gott man kan. Om något är betydelsefullt så är det att visa välvilja där det förtjänas och finns hopp om förbättring. Att "bli psykopat" gör inte livet automatiskt mer betydelsefullt för någon part.

Du verkar tro att konceptet "inte psykopat vs. ambivalent vs. psykopat" är den obligatoriska utgångspunkten för lösningen på att inte bli sårad. Det är vettigare att du stärker din självkänsla, och lär dig att hantera negativ kritik bättre.

Gyllene regeln är inte speciellt bra.
En bättre regel är att behandla andra som de vill bli behandlade.
Som jag fått hjälp att komma fram till i denna tråd så vet jag nu att regler är ett verktyg för att slippa göra rättvisa bedömningar för att det är för trögt.

Folk som inte tänker kanske kan leva ett gott liv, men för mig duger det inte.
Jag vill skilja rätt från fel, sammanhängande och osammanhängande, slippa känna mig dum i huvudet.

Vet inte vad du syftar på att jag behöver stärka min självkänsla eller att lära mig hantera negativ kritik.
Hade jag inte haft bra självkänsla hade jag inte tänkt eller yttrat mig ens.
Du verkar inte ha läst mina svar på den negativa kritiken. Jag är nöjd med mina svar.
Hur vill du att jag skulle hanterat specifikt den negativ kritiken jag fått?

Jag är medveten om att jag ibland gör fel själv, men kan inte alltid sätta fingret på vad som gått snett.
I det här fallet var antagandet att man kan styra sig själv vad man värderar ett felaktigt antagande.
Ett annat fel var att anta att moralisk monoism nödvändigtvis är oetisk.

Det mest komplicerade felet var att anta att man kan prioritera ideal med regler utan problem, så länge man inte ser problemet kan man ju tro det. Jag ser inte mycket nytta i att diskutera det, eftersom det kallas värdepluralism och går att läsa om i andras diskussioner på nätet. Värden är inkommensurabla, kan ibland växlas som t,ex, tid mot pengar, så man måste konstant fråga sig, vill jag ha mer tid eller mer pengar, eftersom det inte går att statiskt prioritera den ena över den andra med en regel t.ex. tid är viktigare än pengar. Det finns därför ingen värdehierarki, som particulum1 tycker ändå.
Jordan B Peterson som populariserat värdehierarkier pratar om olika "frames" som dessa värdehierarkier kräver, i denna diskussions konceptualisering används termerna ideal eller värden för samma begrepp som Petersons frame. Particulum1s värdehierarkier begriper jag som universell, vilket skiljer sig från Petersons, eftersom particulum1 argumenterar mot inkommensurabla värden och värdepluralism medan Peterson inte gör det.

Det här handlar inte om mina känslor, det handlar om ontologi, vad som finns, och etik, vad som är rätt, även logik, vad som är sammanhängande, dessutom axiologi, vad värde är.
Min utgångspunkt är korrekt i den mening att antingen så har man flera värden eller bara ett värde, om man har ideal.

Alla som existerar måste vara något av dessa: ambivalent, situationsetiker, något psykopatliknande eller typ apatisk nihilist. Har du inte någon invändning så finns inget att diskutera.

Den gyllene regeln är varken dålig, lönlös eller betydelselös. Jag håller med om att den kan ses som onyanserad om den tas bokstavligt, men det är inte så den är tänkt att tolkas.

Huvudpoängen med den gyllene regeln är att inte skada andra och att undvika att tro att man är berättigad till att vara oberörbar. Psykopater hatar att bli utnyttjade, men tycker att det är fritt fram att se andra som schackpjäser i deras makt. Det beteendet kan skapa en enorm skada för andra, även om psykopaten självbelåtet kanske kan komma undan. Men livet kommer ofta ikapp även för psykopaten, så det är inte en eftersträvansvärd strategi att leva likt en psykopat.

Att vara tänkande innebär inte att vara dömd till att inte leva ett gott liv. Tvärtom är det en tillgång om det används på rätt sätt. Däremot övertänkande tenderar att fabricera väderkvarnar att ödsla energi på att slåss mot. Du skriver själv att du tänker men har svårt att komma till insikt. Om du hade haft en intakt självkänsla så hade du inte ens övervägt att bli en psykopat, då du hade förstått vilken risk och negativ följd det hade inneburit för både dig själv och andra.

Det närmaste som går att komma rätt är att minimera skada och gynna ett så optimalt utfall för så många som möjligt, och det närmaste som går att komma fel är att bryta mot det. Det är konsensus inom praktisk filosofi.

De etiska grupperna du presenterar i slutet är verkligen inte de enda som man måste välja mellan som människa. Den utgångspunkten är fortfarande gravt bristande. Det finns personer som håller på sina ideal genom olika sorters situationer.