Varför gömmer sig folk bakom döda tänkare i stället för att tänka själva?

Jag hade kanske varit naiv nog att dela din uppfattning om jag inte blivit fråntagen allt under extrema förhållanden.
Dina ettor och nollor stämmer inte överens med verkligheten och inte heller in på precis alla fiskar. Upplevelsen av att ge avsmak, där briljerar du.
Återkom när du faktiskt kan läsa känslor.

Du är i ett filosofiskt forum. Min uppgift är inte att hålla dig i handen här - i synnerhet inte när du är otrevlig. Arkitekturen är kod och logik, det yttre är känslor och upplevelse. Istället för att förstå det välmenande hånar du försöket. Det är ju så ni gör.

Det här är du - och det är mina ord.
Du lär hata dem, för det är ju enklast så:

Människan identifierar sig med sitt lidande
och kallar den kärleksfull
som håller det vid liv.

Ve den som ser problemet
och river bort det.

Den som bär på en lösning
bortom vår förståelse
blir först främling, sedan fiende.
Man vänder ryggen till, pekar, stöter ut.
Och är lösningen alldeles för främmande –
då korsfäster vi.

Mekanismen är enkel:
självet vill räddas som sig självt.
Men den lösning som verkar
är den självet inte överlever.
Så vi älskar den
som ruttnar med oss i cellen,
och hatar den
som låser upp dörren.

Lycka till i livet och fundera på ovanstående och vilka myter det gett upphov till.
Ignore på dig nu.

P.S. För att vara så bra på att "läsa känslor" är du väldigt obrydd om att ta reda på vad andra vad andra gått igenom innan du dömer. Du vet inte ett skit nämligen.

Du ville jag skulle ställa frågor och jag gjorde det. Svarade du på det. Icke sa Nicke.

Att bevisa något är för mig det primära, allting annat är bara åsikter. Du har noll koll. Du skapar en halmgubbe, men förstår faktiskt inte människor. Det är det stora problemet, om jag tar med annat du skrivit. En sorts ideologi du skapat och tror att det är den enda sanningen.

Sen kör du med att de som inte delar dina åsikter ser med ena ögat. Men du kan liksom inte visa att du kan se med båda då. Som nu, när du bara tror saker om hur jag tänker. Men jag har förstås visat att även du läser döda tänkare, nu försöker du går runt det och babblar om annat.

Sen återigen hittar du på om mig. Jag menar inte att man ska kopiera döda tänkares tankar och absolut inte att man uppfinner saker ur tunn luft. Är du dum. Det jag skrivit tidigare är att inget kan uppstå ur tunn luft. Men ur döda tänkares tankar, kan man skapa nya tankar. Du verkar helt borta. Din förmåga att tänka själv, ja till och med att läsa vad andra skriver och förstå det, verkar inte ligga på topp direkt. Kanske förklarar en hel del.

Självklart är det bara hjärnans tolkning, för vad skulle det annars vara? Det är den vi tänker med och det är den som skapar våra upplevelser. Verkligheten är mätbar. Den går att bevisa. Det man inte kan mäta, kan man inte säga är verkligt. Våra upplevelser går inte att säga att de är verkliga. Fysisk smärta finns inte. Man kan inte ha ont i en arm. Det är hjärnan som skapar en upplevelse av smärta i armen.

Sen påstår du att jag skulle uppleva dina tankar som ett hot. Löjeväckande. Dumma, javisst. Men jag debatterar gärna men du verkar bara försöka hitta på saker om mig, helt utan grund och svarar förstås inte på mina frågor. Verkar försöka föra en monolog, snarare.

Skada lämnar spår och spåren bär vi med oss livet ut. Vi går i samma spår tills vi förstått hur vi hamnade där.
Anledning, förståelse och svar gör så att vi kan byta spår.

Darvo.
Du försvarar ett värdelöst beteende med att beskylla andra för att inte acceptera och retirera.
Skuldbelägg inte den utsatte.

Projecting much?

Nej, jag väntar svar.

Du gillar ju inte svar.
Sitt istället här och Internet-tjura och fortsätt måla livet i svart.
I'm out.

Det enda jag bett om är svar och hittills har jag fått absolut INGA svar.

Legit argument. Men min kritik riktar sig snarare mot dem som anser sig vara intellektuella – de som bär en akademisk titel som en rustning eller slänger sig med citat från döda tänkare för att slippa tänka själva.

De har lärt sig att memorera svar snarare än att förstå principer på en djupare nivå. Genom att gömma sig bakom andras auktoritet befäster de bara sin egen trångsynthet och förväxlar inlärt kognitivt innehåll med faktisk insikt.

Inget ont om dem som bara har det lite svårt med tänket...

Det du presenterar är inte ett resonemang i sak – du saknar faktiska argument och täcker upp för det med tvärsäkra påståenden. Sedan ljufger du om ditt beteende. Att upprepa dogmen att bara det mätbara är verkligt är inte ett bevis, utan en filosofisk låsning som faller på sin egen logik. För det första går påståendet att det mätbara är allt som finns inte själv att mäta i ett laboratorium, vilket gör din egen grundpremiss oäkta enligt din egen måttstock. För det andra förväxlar du mekanismen bakom ett fenomen med fenomenets existens; att smärta beror på elektrokemiska processer i hjärnan raderar inte ut själva upplevelsen. För det tredje förutsätter hela den vetenskapliga metoden och dina mätinstrument ett observerande medvetande – utan den inre upplevelsen finns inga mätresultat att tolka.

När du lägger 80 % av texten på att tycka saker om min förmåga, mina motiv och hur debatten förs, snarare än att faktiskt underbygga din egen modell, blir det uppenbart vad som händer: du förväxlar starka åsikter med ett underbyggt argument. Resten av tiden gömmer du dig bakom taskig attityd för att ditt ego känner sig hotat. Vad konstigt att du inte fattar något?

Konstigt vad du vet saker om mig ändå. Min själva bas är åsikten att det närmaste vi kommer sanning ur ett mänskligt perspektiv är att det just är summan av alla perspektiv. Du kanske hade kunnat förstå det om du inte lagt all tid på att kasta bajsmackor istället för att fråga.

Väntar fortfarande på en rak fråga. Det blir enklare att svara om du inte gömmer dem i en massa otrevligt svammel. Fast nä - onödigt att prata fjärilsspråk med larver.

Sen vill jag fråga vad du gör i ett filosofiskt forum om du hatar andras tankar? Testa ett annat är mitt tips.

Det är väl du som lägger åsikter på mig, felaktiga dessutom. Jag kommer förstås med argument men du debatterar inte det jag säger, utan kommer bara med en massa snömos, som nu om hur jag skulle vara. Du svarar inte på frågor, säger ingenting konkret, allt är bara flum.

Att allt som finns är mätbart har jag aldrig påstått, så nu ljuger du.

Men en rak fråga, du som kan tänka själv, Vad är mätbart och inte verkligt. Har du ett svar på det.