Citat:
Ursprungligen postat av
Graavarg
Tja, andra tycker istället att det inte behövs några bevis för att bomba ihjäl andra människor och angripa ett annat land. Man kan gå på sina känslor när det gäller sånt.
Men nu är det så att det faktiskt finns ett sånt begrepp som "casus belli" (latin, ungefär "orsak till krig"). Det härstammar från mitten av 1600-talet och ligger till grund för vad som anses vara en rättmätig krigsförklaring och hela det hederskoncept som hört ihop med krigande sedan dess.
Det finns också inskrivet i FNs grundfördrag, från 1945, om än i litet annat format. Motsatsen till ett rättmätigt krig, dvs. ett krig där man har en godtagbar "casus belli", är ett anfallskrig ("war of aggression", det finns inget riktigt vettigt svenskt ord). Anfallskrig, dvs. krig där man INTE har en godtagbar orsak, är ett brott mot FNs grundfördrag.
Dessutom är "planerande av anfallskrig" ett fyra fastslagna brottsrubriceringarna efter Nürnberg-rättegångarna, tillsammans med "brott mot freden", "krigsförbrytelser" och "brott mot mänskligheten". I och med angreppet på Iran kan Israel nu stoltsera med att ha brutit mot alla fyra...
Att bara hitta på att ett annat land håller på att utveckla kärnvapen för att kunna angripa är alltså INTE ett "casus belli". Vilket gör USAs och Israels angrepp på Iran till ett "war of aggression", och därmed ett brott mot FNs grundfördrag. Inte för att de bryr sig, men det säger bara vilka opålitliga skitstövlar resten av världen har att göra med.
Nu blandar du samman olika koncept och hoppar till en slutsats som är lång ifrån kristallklar. Jag kan hjälpa dig med ett bättre argument:
Även om Israel upplevde att det fanns ett genuint hot så bör artikel 51 i FN-fördraget tolkas som att det måste föreligga risk för ett nära förestående anfall. Israel har inte nått upp till kravet för att åberopa artikel 51
Tankekedjan bör vara så här - Upplevde Israel ett hot? -> Var det tillräckligt för att åberopa artikel 51 -> Var angrepp nödvändigt? -> Var det proportionerligt?
Varsågod, den är svårare att argumentera emot än ditt missbruk av uttrycket casus belli, din hänvisning till Nürnberg som inte ens tar upp koncept som förebyggande självförsvar, nära förestående hot, icke-statliga aktörer (Hizbollah, t.ex.), cyberattacker eller kärnvapenspridning. Då kan man diskutera gråzonerna, vilket är var den här akademiska dispyten* utspelar sig, snarare än att vara svartvit.
Om vi nu ska använda begreppet casus belli, vilket jag inte tycker är intressant annat än av akademisk karaktär egentligen, blir din (och Irans) ståndpunkt inte helt glasklart att argumentera. Iran avfyrade under 2024 hundratals robotar och drönare direkt mot israeliskt territorium efter en israelisk attack i
Syrien och Iran motiverade sina angrepp som självförsvar enligt artikel 51 i FN-stadgan. Med andra ord, aritkel 51 och casus belli kan argumenteras för och emot av alla parter och innebär att påståendet att Israel helt saknade en casus belli blir svårt att förena med vad som faktiskt hände, även om vi exkluderar kärnvapenfrågan.
Att hävda att Israel saknade varje tänkbar grund för att använda våld är en överdrift av vad som historiskt utgjort casus belli. Om ett direkt robotangrepp från en annan stat inte ens kan utgöra en möjlig casus belli, blir begreppet i praktiken innehållslöst.
* = Akademisk dispyt, varken Iran eller Israel är några mösnterelever vad gäller att följa FN. Man använder FN-argumentet när det passar in med vad man tänkt göra oavsett. Precis som du gör för att ensidigt lägga all skuld på judarna (förlåt, Israel menar jag). Trump skulle oavsett hellre bränna ned FN-skrapan och salta jorden framför att erkänna en rättslig ordning ovanför den amerikanska som USA behöver förhålla sig till.
