Varför gömmer sig folk bakom döda tänkare i stället för att tänka själva?

Jag tänker givetvis alla stora tankar själv. Men ibland refererar jag till äldre tänkare för att visa att vissa har tidigare kommit nära mitt geni.

Och där kom nådestöten för din egen argumentation: du var tvungen att avsluta med ett citat om "unearned wisdom" – ett citat som du, i perfekt historisk ironi, inte ens verkar veta var det kommer ifrån.

Det var nämligen Jung själv som skrev det i ett brev till Walter Berry 1955, där han varnade för att använda droginducerade tillstånd eller andras insikter som genvägar utan egen integration. DVS EXAKT DET JAG SKRIVER. Att kasta ur sig Jungs varning mot ytligt och obearbetat tänkande för att snabbt vinna en poäng i ett forum... är bokstavligen skolboksexemplet på unearned wisdom. Du demonstrerar idén i samma sekund som du citerar den.

Att du dessutom rekommenderar skuggarbete avslöjar var din egen projektion ligger. När man inte klarar av att bemöta ett resonemang i sak blir den sista utvägen att projicera sina egna brister på motståndaren och kalla det för "psykologisk insikt".

Är det okej att jag projicerar en MUPP på dig nu? För du är verkligen en mupp med en käpp i röven som visar hela min poäng perfekt.

Tack för att du med varje inlägg så "pedagogiskt" illustrerar precis allt min trådstart handlade om från början.

Du citerar Jung för att det låter bra - men har noll koll.
V.S.V.

Arvsmästare de flesta. Men hur tycker ni de går då? Vill inte tro att det skulle finnas fundamentala brister i deras tankeskolor men jag har smärtsamt funnit hopp i att vi inte representeras i de korridorer de upplysta till de lärda doktrinerar med vetande. Sverige sett så har vi väl? Gått från slevar till skopor till pekpinne sedan de vise männen dränkte oss i salighet. Vi är nog alla överens om att dirigenter inte är musiker. Schtårni kompisar? De däringa typer är fett osnälla och varje smart fortledning föregås av dumma tankar om en insikt. Evolution visst? Men de pratar om slutgiltiga svar. Märkligt jue. Vet-en-skap i den mån den banan är särskild från annat sökande efter skademinimering så tycks ju begreppet antyda att det är något en skapar. Om du ställer siktet på närvarande istället för medvetande så kan du ha tjockt kul med tur och fånga varandet som när och det är något de som kappor bär förtär med glupskt strategi. Känner en lite så vill du eftermodligen inte plundra eller härska utan skapa. Till trollen så vill jag vädja om att sluta upp nån jävla gång för jag har ingen mer ilska att tillägna er, kan faktiskt inte andas längre!! Sa ju att de framgångsrika spelar er värst när de förbannar er till förminskande Karikatyrer då ni springer deras ärenden för erkännande. vare sig ni stöpta ur betong eller skogs djungel så är kampens rytm född ur stampet och den fanfar ni pustar och stönar om ett vrål. Eventuellt hade mänskligheten inte varit lika bränd om urtypen stått emot snabelns skamlösa dua lipa. Den elden löp så att säga och nu har snart hela jordkakan smulats ner.

Precis, en cirkel där slutet alltid är början.

Man kan modellera verkligheten med den mätbara, objektiva materian som bas – eller så utgår man från att medvetandet är det primära i vilket allt framträder. Det verkligt intressanta är att ju längre man driver den ena modellen till sin spets, desto mer tvingas den kollapsa in i sin motsats. Inget absolut svar går att nå på den kognitiva nivån, för varje "slutgiltigt" svar pekar bara mot andra sidan av samma mynt.

Det är ju exakt här gränslandet i den moderna fysiken hamnar – där observatören inte längre går att separera från det som observeras, och frågan om medvetandets roll hamnar mitt i rummet.

Hur många är faktiskt öppensinnade nog att ens överväga det? De flesta vill ju ha en färdig kloss att hålla i, inte en levande paradox.

Verkligheten är nog precis lika trippig som psykedelika, bara långsammare.

Det beror helt på vilken nivå man förlägger sanningen.

När du hävdar att sanningen är absolut – vad är det faktiskt du definierar som "sanning"? Det du beskriver med rätvinkliga trianglar är fakta eller strukturella samband inom ett givet system. Ändrar du premisserna till en krökt yta stämmer inte längre Pythagoras sats, vilket visar att även matematiska fakta är helt beroende av det ramverk man valt att belysa dem med.

Att förväxla mätbara fakta och logiska modeller med den övergripande sanningen om tillvaron och medvetandet är att göra det lite väl enkelt för sig. Det handlar inte om postmodernistisk relativism, utan om att genomskåda att alla våra modeller bara är begränsade kartor över någonting som i sig inte är en stelnad kloss.

Det är som att belysa ett tredimensionellt objekt: skuggan på väggen är inte objektet i sig, utan bara en tvådimensionell projektion ur ett visst perspektiv. Ändrar du vinkeln ändras skuggan. Ändå står vi alla och slåss om vilken skugga som är den "rätta" sanningen.

Fakta råder inom sina givna ramar, men sanningen som princip beror på var och hur ramarna sätts.

Och vad gäller vår förmåga att faktiskt greppa den sanningen: vi är som rejält försupna pirater på skeppet Existensen. Vi navigerar under en himmel utan stjärnor, med en karta som spolats överbord och en kompass som är trasig. Det är som att leta efter en svart katt i ett kolsvart rum – och katten är inte ens är där. Ankaret har vi kastat i ett bottenlöst hav men vi inbillar oss att det har en solid grund att fästa i. För det är vad vi automatiskt tror när vi bara läst böcker och inte själv undersökt.

Detta är ren idioti.

Genom att läsa och lära av våra föregångare kan vi bygga vidare på det och komma längre.

Med din puckade "filosofi" hade vi fortfarande varit kvar i stenåldern, och i synnerhet inte kunnat diskutera något via dator/smartphone över internet.

Om du nu vore så vis och påläst som du vill framstå som: hur kommer det sig att du inte har integrerat kunskapen bättre än så här? Någon som genuint har förstått saker på djupet visar det genom sitt agerande och sina resonemang – inte minst genom att förstå andras förutsättningar – i stället för att drabbas av känslomässig panik.

Att vi bygger vidare på historiens ackumulerade kunskap är en ren självklarhet som ingen har förnekat. Det du gör är däremot ett skolexempel på intellektuell kollaps: när förmågan att bemöta argumenten saknas återstår bara att skrika "idioti". Samt bara för att man nämner en sak måste något annat väljas bort. (Du är fast i dualismens fälla med andra ord, men det ordet och dess innebörd förstår du nog inte vad det är.)

Och du: I ett oändligt universum med oändliga val måste trots allt hela spektrumet täckas – även den renaste banalitet måste beredas plats och blåsa upp sig som en upprörd blåsfisk för att fylla sin kvot. Så tack för att du spelar din roll så oerhört väl – så slipper vi andra. Intressant även att de största kritikerna av den här tråden konsekvent uttrycker sig som småbarn. Det säger något om förmågan att resonera.

Legit argument. Men min kritik riktar sig snarare mot dem som anser sig vara intellektuella – de som bär en akademisk titel som en rustning eller slänger sig med citat från döda tänkare för att slippa tänka själva.

De har lärt sig att memorera svar snarare än att förstå principer på en djupare nivå. Genom att gömma sig bakom andras auktoritet befäster de bara sin egen trångsynthet och förväxlar inlärt kognitivt innehåll med faktisk insikt.

Inget ont om dem som bara har det lite svårt med tänket...

Så du tar alltså själv åt dig äran för Jungs citat, då du menar att det som han kom på är "EXAKT DET DU SKRIVER".

Jag säger det till dig ännu en gång: "Beware of unearned wisdom"

Borde inte tråden ändras till : ”Varför gömmer sig folk bakom AI- verktyg i stället för..” 🤔

Läsförståelsen ej på topp märker jag.

AI skriver i slutändan bara generiska saker som förvisso kanske ofta är rätt. Men det blir som förut, dålig input in, dålig output. Den som matar in välstrukturerade tankar får även ett bättre resultat. Det andra är just massproduktion.
Det krävs trots allt något äkta för att formulera frågor som leder vidare.

Folk väljer såklart det näringsfattiga ändå.

1- Vi uppfann spegeln och speglade vårt yttre. Mänskligheten förfasades över sina fysiska skavanker och kosmetika blev en jättegrej (tar jag för givet).
2. Sen uppfann vi AI som speglade vårt inre. Folk skrek av fasa och anklagade AI för sin spegelbild – man har ännu inte riktigt förstått vem det är som är den fula fan som speglar sig...

Dualism är intressant. Likaså att det finns en inre och en yttre värld som inte många förstår.