Varför gömmer sig folk bakom döda tänkare i stället för att tänka själva?

Kan du inte länka den vetenskapliga studien du har läst som har visat samband mellan oförmåga att se helheten och att vara kvinna?

Eller är det bara nåt du känner, som inte finns i verkligheten, men som du låssas är sant?

Det kanske är dags för dig att i så fall bli lite mer rationell, lite mer typiskt manlig.

Problemet, som jag ser det, är att vi alla måste vandra filosofens, asketens och världsförsakarens väg, annars har vi ingen chans att stå emot trycket från samhället. Efter bästa förmåga, förstås, måste vi fundera över vilka vi är, vad världen består i, hur vi når kunskap om den, individens förhållande till kollektivet och samhället osv. Hur skulle vi annars ha en chans att bryta denna destruktiva, självutplånande spiral vi befinner oss i? En dödsdans där människor dras med i alla möjliga massrörelser - vi ska kriga, vi ska konsumera, vi ska kräla över lik för att själva nå materiell rikedom etc.

En ledare skulle inte påtvinga ”sanningen” för gruppen. En ledare vägleder/visar vägen men är samtidigt öppen för andra och- eller fler ”sanningar”.

Motsatsen till ledare brukar vara diktator som bestämmer ”sanningen” och därefter informerar gruppen om vad som gäller.
Nästan lite som hur religion fungerar för en del, tyvärr.

Det är inte alla som följer med strömmen. Och i fel miljö med fel människor kan man bli bestraffad för att inte lyda order utan att tillåtas ifrågasätta. Det värsta som kan hända är när gruppen blir så pass rädd att diktatorn aldrig faller eller öppnar sig för förändring.

Hej!

Eftersom du är inte kapabel till att förstå och är allmänt emotionellt efterbliven så tänker jag inte svara på den frågan.

Ha en otrevlig dag!

Alla tankar har någon redan tänkt... Människan är gammal.

Desto mer jag vet, desto mer vet jag att jag inte vet.

Blir bara dumt att som en tonåring försöka tänka när en 60-åring redan fått ner i text.


Snyggt. TS är antagligen ung.

Visst, då väljer jag att citera någon annan: "Tala är silver, tiga är guld."

Ditt svar uppvisar en klassisk psykologisk försvarsmekanism: när du ställs inför ett resonemang du inte kan bemöta logiskt, avfärdar du det direkt som "strunt" och går till personangrepp. Att dogmatiskt klamra sig fast vid auktoriteter och påstå att de aldrig haft fel är inte filosofi – det är en trygghetsfälla. Det avslöjar en oförmåga till eget resonerande, där du förväxlar inlärt kognitivt innehåll med faktisk insikt.

I min trådstart frågade jag varför folk gömmer sig bakom avlidna auktoriteter i stället för att utforska sitt eget medvetande. Du demonstrerar exakt den kritik jag lyfte: du bär andras slutsatser som en prydnad och upprepar en statisk dogm.

Att påstå att historiens giganter aldrig hade fel är dessutom rent önsketänkande. Ta Pythagoras som exempel: ett geni som gav oss grundläggande geometri, men som också grundade en religiös kult där det var belagt med dödsstraff att äta bönor eftersom han var övertygad om att de innehöll mänskliga själar. Ska vi undvika bruna bönor på torsdagar bara för att mannen kunde räkna ut hypotenusan? Eller kan det vara så att även historiens största tänkare var mänskliga och hade fel om en hel del?

Du påstår att sanningen är absolut och oföränderlig. Men sanningen är inte statisk – ett liv är sanning, och ett liv är i ständig rörelse. Det som är helt statiskt är motsatsen: dött.

Herakleitos konstaterade redan för tusentals år sedan att allt flyter och att förändring är det enda permanenta. Inom kvantfysiken (som Heisenbergs osäkerhetsprincip) vet vi dessutom att observatören och det observerade är sammankopplade – sanningen i en mätning beror helt på ramarna du väljer att belysa den med. Sanningen är snarare ett moln av möjligheter än en stelnad kloss.

Personligen lutar jag åt att det närmaste vi kommer sanning ur et tmänskligt perspektiv är att den är summan av alla perspektiv. hur skulle det kunna vara annorlunda? För övrigt är det just det min avatar betyder.

Jag bjussar på en mekanism jag fnulat ut själv och som inte finns i någon bok:

Människan identifierar sig med sitt lidande
och kallar den kärleksfull
som bekräftar det.

Ve den som ser problemet
och tar bort det.

Den som kommer med en lösning
bortom vår förståelse
blir först främmande, sedan fiende.
Vi vänder oss bort, vi pekar, vi driver ut.
Och om lösningen är alldeles för främmande -
då korsfäster vi.

Mekanismen är enkel:
självet vill bli räddat som sig självt.
Men den frälsning som fungerar
är den som självet inte överlever.
Så vi älskar den
som håller oss sällskap i fängelset,
och hatar den
som låser upp dörren.

Bonus: lite basics om perspektiv. Verkar behövas! https://www.holyparadox.com/sv/chapters/perspektiv

Inte alla är skickliga författare, tänkare eller vetenskapsmän men kan ändå studera och dra lärdom av andras ord. Varför uppfinna hjulet varje gång du ska ut och cykla typ? Att kunna dra lärdom av andra borde väl vara positivt.

Och sanningarna tar aldrig slut. Vi befinner oss i en ständig start

En twist på Sokrates.

Vilka tankar har kommit ur tunn luft, menar du.

Det finns förstås hierarkier, som för alla flockdjur så bygger samhället på det. Men det har inte med det att göra.
Om din lärare eller ditt barn säger något som får dig att tänka efter, så har det inte med vilken plats i samhället de befinner sig, utan vad de säger. Men människor tar gärna till sig åsikter från de som de ser som auktoriteter.

Utifrån ämnet, tänker förstås alla själv, nåt annat är inte möjligt, men man kan inte tänka utanför den kunskap man har.

Sen påverkar våra känslor till väldigt stor del, vad vi tar till oss och vad vi förkastar. Våran personlighet.

Sanningen är absolut och oföränderlig. Frågan är snarare vad som är sant. Inom postmodernismen menar man att alla kan ha sin egen sanning, men det kan man inte, bara sin egen åsikt om vad som är sant.

Det finns alltid bara en eller ingen sanning om samma sak, även om man inte vet vad den är.
Summan av kvadraterna på kateterna är samma som kvadraten på hypotenusan.

Ett tips: Innan du börjar raljera om livets sanningar, börja med att vara sann mot dig själv. Lite C.Jung skuggarbete skulle göra dig gott.

Visdom kräver hårt arbete. "Beware of unearned wisdom", som man brukar säga.