Citat:
Ursprungligen postat av
Haaaaag
Inte särskilt. Jag skrev tidigare idag i tråden att lika kompetent som jag är på juridik, lika inkompetent är jag på båt- och sjölivet.
Jag vet såpass mycket att det vid brott i sjöväga trafik kan aktualiseras med differentiering av skuldfrågan. Dvs att skuldfrågan fördelas procentuellt om bägge parter anses ha brutit mot någon regel. När kaptenen häktades så klargjorde åklagaren att det fanns misstankar om överträdelser av flera sjövägsregler (t ex krav på ständig och noggrann utkik och krav på att upphinnande fartyg alltid ska väja för det fartyg som hinns upp). Med detta vid handen kan man konstatera att mycket av skuldfrågan troligen fallit över på kaptenen. Dessutom får ju inte ett större fartyg förlita sig på att en mindre båt har observationsförmåga. En mindre båt har visserligen skyldighet att agera försiktigt och riskfritt i farled. Men p.g.a det förstnämnda så förtar det ju inget ansvar från kaptenen på fartyget. Dessutom finns ju också regeln att om det rör sig om en upphinnandesituation, i sikte av varandra, så är det alltid upphinnande fartyget som har väjningsskyldigt - Vilket jag förstått är en regel som har företräde framför alla andra?
NEJ, den regeln gäller inte med företräde framför alla andra, tvärtom faktiskt, den regeln gäller bara under vissa förhållande, nämligen att fartygen ska vara i sikte av varandra, annars gäller den inte.
Regel 9 däremot, den gäller alltid.
Något som är mycket viktig och grundläggande på sjön är att det finns inga rättigheter, det finns bar skydligheter, och alla fartyg har skyldigheter. Den som ska väja är skyldig att väja och den som inte ska väja är oftast skyldig att hålla fart och kurs. När fartygen inte är i sikte av varandra är skyldigheterna någon annorlunda. Ex.vis. gäller inte regeln om upphinnande när fartygen inte är i sikte av varandra. Såvitt vi vet så här långt så gäller alltså inte upphinnande-regeln (regel 13) i detta fallet.
En annan viktig regel är att alla fartyg är alltid skyldiga att undvika kollision.
Detta faktum, att alla bara har skyldigheter och ingen har rättigheter, innebär att det ofta är så vid kollisioner till sjöss, att det inte bara är en som anses ansvarig för olyckan, det är, vill jag påstå, mycket mer vanligt att bägge anses ha ansvar, än bara den ena. Det sker som regel en ansvarsfördelning procentuellt sett vid en olycka.
I det här fallet kan skeppet anses ha felat pga inte avgivit ljudsignal och inte sänkt sin fart. Där uppstår då problem med kausalitet för vållande till annans död, som jag är övertygad om att du förtstår.
För snipan uppstår problem med flera regler, regel 9, att väja för stort fartyg i trång farled, att hålla utkik, att avge ljudsignal, samt att undvika kollision.
Rent objektivt skulle jag påstå, med det vi vet idag, att snipan har ett större ansvar för att denna olycka inträffade, än vad skeppet har.
Citat:
Ursprungligen postat av
Haaaaag
Sedan vill jag bara upplysa om en sak som verkar glömmas bort i denna tråden: Om kaptenen i fråga skulle åtalas för vållande till annans död, samt överträdelse av sjövägsregel/vårdslöshet i sjötrafik, så kan ju fortfarande fritidsbåtsförarens brister/misstag lyftas fram som argument emot ansvar för vållande till annans död. Som exempel finns ett fall från Västsverige 2017 där en ung man dog efter att ha cyklat, och blivit påkörd på en parkeringsplats av en bil, som framfördes av en person utan körkort. Personen ifråga åtalades för olovlig körning, smitning och vållande till annans död. I detta fallet dömdes vederbörande för de två förstnämnda brotten, men friades för vållande till annans död. Anledningen till detta var att han inte ansågs ansvarig för cyklistens död. Detta då det var mörkt och regnigt ute och cyklisten hastigt och oväntat, dessutom utan belysning, körde rakt ut/ned på parkeringsplatsen - och kolliderar med bilen som endast körde i 20 km/h. Samma princip kan ju gälla här, dvs att kaptenen döms för överträdelse av sjövägsregel/vårdslöshet i sjötrafik, men frias för vållande till annans död p.g.a offrets (fritidsbåtsförarens) agerande.
P.S Länka mig gärna kausalitets-inlägget du åsyftar.
Ja, du har helt rätt här, och detta kan bli ett stort problem för åklagaren med den strategi som åklagaren nu har valt i detta mål.
Angående kausaliteten, jag tar det igen.
Åklagaren misstänker kapten för vållande till annans död. Åklagaren har framhållit att kapten brustit i att avge ljudsignal, samt i att anpassa farten till det som i sjövägsreglerna kallas "säker fart".
Problem uppstår här då för åklagaren att visa att olyckan sannolikt kunnat undvikas om
1. skeppet avgivit ljudsignal. Det är problematiskt, för om det regnade kraftigt så orsakar regnet en hel del oväsen under kapellet på en snipa, som kommer i tillägg till motorn som låter en hel del. Man får i det närmaste skrika till varandra för att kunna föra en konversation. Så, frågan är då, hade ljudisignalen överhuvudtaget hörts? Hade man uppfattat den? Hade man agerat på den? Hade man tagit rätt beslut och hade man i så fall hunnit väja? Allt detta måste då åklagaren visa sannolikt hade skett.
2. Säker fart. Här uppstår också frågan om en lägre fart på fartyget hade kunnat undvika olyckan. JA, så klart om skeppet sänkt farten till samma fart som snipan. Men skeppet visste inte att snipan fanns eller vilken fart den hade. Så vad hade varit säker fart, och hade en sådan säker fart då kunnat undvika olyckan? Det måste åklagaren visa. Det är viktigt här att ta hänsyn till att fartyg som dessa har lägsta styrfart för att säkert kunna navigera.
Det här kan bli utomordentligt stökigt för åklagaren.
För snipan är situationen något annorlunda. Att snipan inte avgav ljudsignal kan vi strunta i, det kan vi anta att skeppet aldrig hade hört även om snipan avgivit föreskriven signal. Således betydelselöst även om det var ett regelbrott. Utkik, ja hade snipan haft utkik kanske de hade hunnit väja, det beror på sikten, men det hade räckt med att de hade sett skeppet ca 10 sekunder innan kollision, för att hinna väja undan, har jag för mig att jag räknade ut. Men viktigast av allt, om snipan följt regel 9 hade den inte alls befunnit sig precis i den del av farleden där de stora skeppen går, och då vet vi med säkerhet att olyckan kunnat undvikas. Så, för snipan är kausalitetsfrågan mindre komplex. Men åklagaren har ju bestämt i förväg att snipans skeppare inte ens ska misstänkas trots att det förefaller helt uppenbart att han har begått flera brott mot sjövägsreglerna, inklusive samma brott som skeppets kapten misstänks för.
