Gissa Bokcitatet

Jo, jag tackar! Får väl skylla mitt något sena svar på den rikhaltiga förplägnaden.

Vad är det här?:

"Det nya för mig var kulten av Dan Anderssons person.
Han beskrevs stark och uthållig som en björn men samtidigt förbränd av gifter som haschisch och opium som en degenererad lord, naturbarn och dekadent på en gång.
...
Här och annanstans kom rapporterna om vad han själv läste. Det var Mäster Eckehart, Bhagavad-Gita, Meyrink, Rabelais och Dostojevski.
Det var vad de politiska karriäristerna kallade "Buddhas morfin".
De var arbetsamma och verklighetsbundna. De hade inget tillövers för lyrikfantasterna.
Vi tolererades enbart och med knapp nöd vid den punkt på underhållningsprogrammet som alltid kallades Deklamation.
Men vi krälade inpå dem som löss."

Jo, jag tackar! Får väl skylla mitt något sena svar på den rikhaltiga förplägnaden.

Vad är det här?:

"Det nya för mig var kulten av Dan Anderssons person.
Han beskrevs stark och uthållig som en björn men samtidigt förbränd av gifter som haschisch och opium som en degenererad lord, naturbarn och dekadent på en gång.
...
Här och annanstans kom rapporterna om vad han själv läste. Det var Mäster Eckehart, Bhagavad-Gita, Meyrink, Rabelais och Dostojevski.
Det var vad de politiska karriäristerna kallade "Buddhas morfin".
De var arbetsamma och verklighetsbundna. De hade inget tillövers för lyrikfantasterna.
Vi tolererades enbart och med knapp nöd vid den punkt på underhållningsprogrammet som alltid kallades Deklamation.
Men vi krälade inpå dem som löss."

Inte Lo-Johansson väl?

Inte Lo-Johansson väl?

Längst ner stannade hissen. Dörren gnisslade till. De höga klackarna ekade mot marmorn. Så slog porten igen och stegen försvann ut på gatan.
Det blev återigen tyst i huset. Lotten ville trycka upp hissen, men mamma hejdade henne.
- Nej. Vi får gå ner nu. Det är bäst…
Så smög de sig sakta nerför trappan. Hand i hand. Men när de kom till tredje våningen stannade mamma. De stod framför en högst förnäm dörr med en guldglänsande skylt där det stod inristat med snirklade bokstäver:
J. T. Dancke
- Det betyder Johan Teodor… Han är bankdirektör, viskade mamma.
Det var hit de skulle – om mamma bara vågade.

Namnet Lotten ger mig bara associationer till Fogelströms Stad-serie, så jag gissar på det trots att jag inte tror att det är rätt.

Längst ner stannade hissen. Dörren gnisslade till. De höga klackarna ekade mot marmorn. Så slog porten igen och stegen försvann ut på gatan.
Det blev återigen tyst i huset. Lotten ville trycka upp hissen, men mamma hejdade henne.
- Nej. Vi får gå ner nu. Det är bäst…
Så smög de sig sakta nerför trappan. Hand i hand. Men när de kom till tredje våningen stannade mamma. De stod framför en högst förnäm dörr med en guldglänsande skylt där det stod inristat med snirklade bokstäver:
J. T. Dancke
- Det betyder Johan Teodor… Han är bankdirektör, viskade mamma.
Det var hit de skulle – om mamma bara vågade.

Det blir lätt, om jag tipsar om att citatet antyder bokens titel.

Ja rätt!
din tur

Tackar! Jag kan inte helt skak a av mig känslan av att vara en ovärdig vinnare. Min enda relation till Gripe är nog Elvis-böckerna som fröken läste högt för oss i skolan. Ett trevligt minne dock!

I sedvanlig ordning går jag över till något helt annat:

Det var inte bara de som deltog i löjtnant T:s bröllopsceremoni, utan även andra som senare tittade på parets bröllopsfoto, som utbrast i beundrande kommentarer om hur vackra både bruden och brudgummen var. Löjtnanten var iklädd i sin uniform och stod rak i ryggen bredvid sin hustru, med den vänstra handen på svärdet och den högra i ett grepp om uniformsmössan. Han sturska ansiktsuttryck, med tjocka ögonbryn och klara ögon, lyste av ungdomlig renhet. Bruden med sin vita brudklänning var otroligt vacker. De mjuka ögonbrynen, de söta ögonen, de fylliga läpparna och den smala näsan förstärkte intrycket av ädel elegans.

Namnet maskerat av mig