Varför ser så få personer i Väst fram emot döden? Varför gillar man detta livet?

Har man ett fungerande liv - alltså ett umgänge man trivs med, en kvinna som älskar en, en familj som älskar en, ekonomin är helt OK...varför ska man se fram emot döden då? Verkar helknäppt att tycka att döden vore bättre då!

Hur tycker du att kvinnor ska klä sig på badstranden, heltäckande burka ? Jag skulle uppleva det som kvinnoförtryck och extremt varmt på sommaren
Jag vet inte vilka stränder du besöker i Sverige. Men jag upplever inte att alla kvinnor går nästan nakna, vissa kanske. Men långt ifrån alla.
Mest beroende på att det är varmt på sommaren
Finns andra länder där kvinnor klär sig betydligt mer utmanande

Fokusera på det som är bra då eller åtminstone ta tag i saker så att andra som du gillar kan få det bättre. Tycker du att det är bättre att vara död än att leva? Att inte få uppleva de bra sakerna i livet utan vara död och inte uppleva nåt. Du lever ett kort ögonblick så då kan du ju lika gärna leva om du inte har nån otäck sjukdom som gör att du är i konstant stark smärta. Du kommer förr eller senare ändå dö.

Låt mig ställa en motfråga. Vad gör du här i Väst om den västerländska livet nu är så hemskt?

Han tycker inte livet är hemskt här, då hade han verkligen emigrerat och bosatt sig i någon arabisk ökengrotta.

Håller i stora delar med jag är 33 år gammal jag har haft det rätt plågsamt jag har haft svår pollenallergi och astma och tvingats ta massa medicin som lindrat men långt ifrån hjälpt fick sitta inne på skolrasten.

Senare har jag kommit in i åldern och kompiskretsen då det var standard att snusa röka och dricka och då har jag haft en massa anhöriga som lagt sig i och straffat mig.

Nu på senare tid för 3 år sedan blev jag dålig fick ett blodsockerfall och taskig puls och något halvår senare ett plötsligt epilepsi anfall och då låg jag inne på intensiven och led av alla blodprover och sladdar gick inte att sova samtidigt fick inte skriva ut mig eller ens så mycket medicin att jag somnade utan bara en tablett som gjorde mig något tröttare

Efteråt hade jag noll matlust och tappade 20 kg på 3 veckor fast var energisk och då blev jag ombedd att söka vård löste sig till slut.

Ytterligare ett halvår blev jag dålig i något annat och trillade baklänges i en metallvagn och fick åka in igen med sår i bakhuvudet orolig och hade inte i början en möjlighet att ens sätta mig på en stol mer än 30 sekunder.

Så ja livet har plågor sjukdomar, behandlingar, elaka människor, skit I världen .

Du har helt rätt att döden är en befrielse i livet men du vet ju inte vad som väntar det kanske finns ett helvete som vissa tror själv tror jag att kroppen blir så skadad att den inte klarar mer och stänger av

Vad som givetvis stämmer är ju att dina närstående blir ledsna och då menar jag i vissa fall arbetskamrater och grannar inte enbart föräldrar och syskon och liknande

Jag har ett bra liv med bra vänner och allt det där.

Om jag hade sett fram emot döden hade jag inte svarat i den här tråden. Då hade jag helt enkelt tagit livet av mig. Ingen tvingar mig eller dig att leva.

Sådana som du förbryllar mig. Om du nu tycker livet är så hemskt, varför lever du då?

Jag har hittills aldrig sett en död människa arbeta för pengar. Därför utgår jag från att det krävs att man lever.

Jag inser dock att den slutsatsen kanske är för avancerad för dig.

Det har aldrig funnits något meningsfullt med livet och det har heller aldrig funnits någon bra period i mänsklighetens historia som är fri från allt negativt. Nuförtiden har vi ett socialt utvecklat samhälle, kan vi enklare bota sjukdomar, hindra en del olyckor och det krigas inte lika mycket längre, men man kommer aldrig att eliminera allt dåligt och till slut kommer värmedöden att inträffa universum. Man kommer tyvärr aldrig att nå ett stadie där det råder konstant eufori och där slutet är garanterat snabbt och smärtfritt, som att slå på en lampa. Som jag sa, det är inte så illa om man är ung, frisk, har ekonomin i skick och lever i ett hyffsat välfungerande samhälle. Inget gott varar däremot för evigt och döden blir förr eller senare absolut en välsignelse. Det enklaste man kan göra är att inte skaffa barn och föra lidandet vidare.

Skriften jämför ett människoliv med en rökpuff.
Sedan väntar evigheten.

Att inte ha tagit emot Jesus Kristus som sin frälsare (betyder "den som räddar från denna fallna värld) innebär att man får tillbringa denna evighet, frånskild Helig Ande och således fritt villebråd för djävulens demoner

Nej, jag är inte gammal utan jag skriver om hur livet kommer bli meningslöst och värdelöst NÄR man blir gammal. Alltså att man behöver planera nu för att undvika att bli gammal.

Men min poäng är ju att livet är meningslöst och värdelöst även om du själv i ett visst ögonblick kan vara nöjd. Du pratar om umgänge och en kvinna som älskar en. Okej, det vara fint när du är ung och din fru är 20-30 år gammal. Men när du blir äldre och din fru är 40+ och börjar bli en kärring, då börjar ju livet att falla ihop. Dina vänner kommer vara gamla personer och det suger. Tänk dig du har en 45 år gammal fru som du nu är äcklad av då hon blivit gammal och oattraktiv. Vad gör du då?

Du kan hitta en ung fertil kvinna men dagens samhälle kommer se detta som dåligt och vill att du ska vara med kärringar. Vad gör du då? Titta på Pierce Brosnans fru när hon var ung och hur hon ser ut nu, 20 år senare. Hon ser ut som fet kossa. Kärring, oattraktiv, fruktansvärt.

Så därför min fråga är, hur kan man gilla detta livet?