Citat:
Ursprungligen postat av
Iman2014
Tänkte fråga er angående detta, då det är någonting jag tänkt ett tag på.
Detta livet är helt meningslöst och värdelöst. Vi lever en kort tid på jorden där vi åldras och blir gamla, vilket är det värsta som finns. Därefter dör vi. Så livet i sig är värdelöst. Lägg då till att vi lever i det värsta samhället någonsin. Det värsta i mänsklighetens historia. Dagens samhälle är genomruttet, sjukt och vidrigt. Och vi ser hur det blir värre och värre för varje år. Titta hur kvinnor klär sig till exempel på stranden med stringbikinin som visar nästan hela deras röv. Kvinnor är horor, har ingen anständighet.
Att bli gammal och äldre är värre än att leva. I dagens sjuka samhälle förväntar man sig att man som äldre man ska vara med äldre kvinnor, med kärringar. Och man ser ner på äldre män som är med unga fertila kvinnor. Vi är helt besatta av ålder, trots att det bara är en siffra på ett papper. Livet blir bokstavligen meningslöst när man blir äldre.
Lägg då till den ekonomiska biten där man måste gå upp på morgonen för att jobba för att betala räkningarna. Det är bara en kamp för att kunna klara sig. Har du ett hus blir du slav till banken där du måste betala ränta. Detta trots att alla religioner förbjuder detta men i dagens sjuka samhälle bryr man sig inte.
Lägg då till hur svaga biologiska varelser vi är, där vi blir sjuka lätt, måste gå på toaletten varje dag, känner smärta väldigt lätt och så vidare.
Allting är bara fruktansvärt. Så min fråga är, hur kan det vara så att nästan alla i Sverige och Väst verkar gilla detta livet? Och inte vill dö? Varför ser man inte fram emot döden? Varför blir folk alltid så hysteriska och ledsna varje gång någon person dör? Titta på den 15 år gamla kvinnan i Malmö som blev påkörd av en bil, folk blev hysteriska och ledsna över detta, istället för att vara glada att hon slapp detta livet och istället för att bli glada över denna påminnelsen om hur döden väntar oss alla.
Hur kan folk gilla detta livet? Inte nog med att dagens samhälle är så fruktansvärt, vi ser ju hur det blir värre och värre varje år. Jag vill gärna får seriösa svar här och inte Off-topic argument. Kan ni förklara detta för mig. För jag kan inte förstå varför nästan ingen i dagens samhälle ser fram emot döden och längtar efter döden då döden är en befrielse från detta livet. För jag tänker ju hela tiden på hur skönt döden är och hur döden är det vackraste i livet. Tänker jag till exempel på 1980 talet så tänker jag direkt på hur en 30 åring på den tiden idag nästan är död. Hur kort vi lever och hur snabbt vi närmar oss döden.
Dessutom blir jag väldigt lycklig när jag läser om olyckor såsom Kobe Bryant, Diogo Jota, Johnny och Matthew Gaudreu. Men tittar man på resten av befolkningen så blir dessa genuint shockade och ledsna och verkar se döden som en fiende som måste besegras. Förstår inte detta.
Seriöst, hur kan man gilla detta livet? Speciellt i dagens ruttna och vidriga samhälle? Varför ser nästan ingen fram emot döden som en befrielse från detta livet? Vad är det för fel på folk i dagens samhälle?
Håller i stora delar med jag är 33 år gammal jag har haft det rätt plågsamt jag har haft svår pollenallergi och astma och tvingats ta massa medicin som lindrat men långt ifrån hjälpt fick sitta inne på skolrasten.
Senare har jag kommit in i åldern och kompiskretsen då det var standard att snusa röka och dricka och då har jag haft en massa anhöriga som lagt sig i och straffat mig.
Nu på senare tid för 3 år sedan blev jag dålig fick ett blodsockerfall och taskig puls och något halvår senare ett plötsligt epilepsi anfall och då låg jag inne på intensiven och led av alla blodprover och sladdar gick inte att sova samtidigt fick inte skriva ut mig eller ens så mycket medicin att jag somnade utan bara en tablett som gjorde mig något tröttare
Efteråt hade jag noll matlust och tappade 20 kg på 3 veckor fast var energisk och då blev jag ombedd att söka vård löste sig till slut.
Ytterligare ett halvår blev jag dålig i något annat och trillade baklänges i en metallvagn och fick åka in igen med sår i bakhuvudet orolig och hade inte i början en möjlighet att ens sätta mig på en stol mer än 30 sekunder.
Så ja livet har plågor sjukdomar, behandlingar, elaka människor, skit I världen .
Du har helt rätt att döden är en befrielse i livet men du vet ju inte vad som väntar det kanske finns ett helvete som vissa tror själv tror jag att kroppen blir så skadad att den inte klarar mer och stänger av
Vad som givetvis stämmer är ju att dina närstående blir ledsna och då menar jag i vissa fall arbetskamrater och grannar inte enbart föräldrar och syskon och liknande
