Citat:
Ursprungligen postat av
BorduriskOfficer
Välskrivet och jag håller delvis med. Problemet idag är ju gängkriminalitet, utanförskap, kulturella konflikter osv. I ett mer homogent Sverige tror jag att stödet för ”social blandning” hade varit större, typ att arbetarens dotter går i samma skola som direktörens son. Men idag erbjuder friskolor, även de vinstdrivande, en möjlighet att ”välja bort” mångkulturen. Ditt namn är ju Folkgemenskap, men det blir svårt att bygga en folkgemenskap i dagens Sverige. Man får tycka vad man vill om det, men det är en realitet. Om vänstern däremot kunde göra upp med mångkulturen och ta till sig SDs invandringspolitik, samt be om ursäkt för alla gånger man rasistanklagat svenskarna, så kanske vänstern skulle få tillbaka arbetarklassen. Det handlar alltså inte bara om ekonomi utan även trygghet, kultur och identitet.
Gängkriminalitet och trygghet är ödesfrågor för arbetarklassen. Det är på bruksorter och i förortens hyresrätter som otryggheten och de misslyckade integrationseffekterna märks först. Vänsterns historiska misstag var att släppa trygghetsfrågan till högern och låta ordning och reda tas över av nyliberala krafter.
Att påstå att vänstern vägrar ta i detta stämmer dock inte längre. Socialdemokraterna genomförde en historisk omläggning av migrationspolitiken redan 2016 med den tillfälliga lagen, vilket sedan permanentades 2021 med tidsbegränsade uppehållstillstånd och hårda försörjningskrav som huvudregel. S står idag för en mycket stram och kontrollbaserad invandringspolitik på EU:s miniminivå.
https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/asylsokande-i-sverige/
Tidöpartiernas analys bygger på att kriminalitet i huvudsak är ett resultat av aktörens egna val, slapp moral och låg straffrisk. Därför läggs nästan 100 % av de politiska resurserna på repressiva och rättsliga verktyg, medan de strukturpåverkande motorerna lämnas orörda eller förvärras.
Fördelning av Tidöpartiernas prioriteringar
Det de ÅTGÄRDAR (1–2 faktorer)
Regeringen arbetar nästan uteslutande med faktorer som rör riskkalkylen för individen:
Hög upptäcktsrisk & straffstränghet: Höjda straff, slopade rabatter, anonymiserade vittnen, visitationszoner och utökade polisresurser.
Skolans ordningsregelverk: Fokus på skärpt disciplin, polisanmälningar och informationsutbyte om elever.
Det de IGNORERAR eller FÖRVÄRRAR (6–7 faktorer)
Genom att driva en marknadsorienterad och besparingsinriktad ekonomisk politik nedmonteras de faktorer som faktiskt höjer brytpunkten (som fördröjer steget till brott):
Urholkat välfärdsskyddsnät: Införande av bidragstak och stramare regler för försörjningsstöd sänker den materiella bottenplattan och ökar desperationen i fattiga hushåll.
Bevarandet av marknadsskolan: Skolsystemet förblir skiktat. Skolor i socioekonomiskt utsatta områden tappar resurser och elevunderlag, vilket upprätthåller höga tal av misslyckad skolgång och saknad gymnasiebehörighet.
Prekarisering & trösklar på arbetsmarknaden: Nedskärningar i arbetsmarknadspolitiska insatser och vuxenutbildning försvårar steget från arbetslöshet till den formella ekonomin.
Bostadspolitik och segregation: Inga statliga strukturinsatser för att bygga bort segregationen. Fastighetsmarknadens logik fortsätter att koncentrera fattigdom geografiskt.
Växande inkomstklyftor: Skattesänkningar som gynnar höginkomsttagare och kapitalägare ökar den relativa fattigdomen. Detta eldar på den kommersiella statushetsen och begäret efter snabba pengar.
Skuldfällor och Kronofogden: Brist på reformering av skuldsaneringssystemet, vilket gör att svarta pengar fortsätter vara mer funktionella än vita löner som utmäts.
Slutsats
Genom att skruva upp repressionen samtidigt som de materiella klyftorna ökar skapar politiken en motsägelsefull spiral:
Å ena sidan görs den kriminella banan farligare via polisen, men å andra sidan görs den legala banan ännu svårare och mindre lönsam genom försämrad välfärd och segregation.