Är det vanligt att folk slutar höra av sig efter 30 års åldern?

Jag insåg nyligen detsamma. Lite sorgligt, lite ensammare kände jag mig.

Amen..

Demoralisering förmodligen men det är inte riktigt rätt ämne känns det som.

Det där är så vanligt. När jag blev utbränd slutade jag ta initiativet och numera vetefan om jag ens har vänner kvar. Jag förstod inte ens att det var jag som tydligen fick saker att hända.

Det är en jävligt tråkig situation, ingen mår bra när relationer blir ensidiga.

Ja, så är det. Och så var det även innan nätet.

Livet med små barn och villa och arbete gör att man inte riktigt orkar med. Och på helgen vill man vila upp sig.

Jag har alltid kunnat notera att mina grannar (villa) har haft ungefär 0 umgänge. Någon släkting som besökt en gång per år eller så.
En gång flyttade det in ett yngre par. Dom hade lite umgänge med kompisar med det klingade av.

Nätet gör snarare att viss kontakt kan upprätthållas. Det är ju inte så att man måste träffas för att utbyta info.


Sedan finns det enstaka undantag. De fortsätter med umgänge fast de blivit äldre. Kanske kvinnan som är extremt sällskapssjuk och lever upp när det är mycket folk hemma hos henne.

Känner igen mig i detta!

Tyvärr blir en del som får barn helt besatta av sitt nya liv. Barnen blir något fantastiskt, ett underverk. Men som barnlös tröttnar du fort på att höra alla detaljer om deras barn. Ser också att en del mammor tatuerar in barnens födelsedatum på sin arm! Kan de inte ens komma ihåg det så tycker jag inte de skall skaffa sig barn. De påverkar då negativt vårt lands intelligens-nivå!

Nej, strunta i de som nyss fått barn. De brukar höra av sig efter några år när deras första skilsmässa är klar!

För mig har det inte berott på åldern, utan när man haft en bra kärring så har polarna typ satts på undantag.

Du körde lite toffelstuk då

Kalla det vad du vill, men har man en bra kärring som ger en ett bra liv så trumfar ju det polarna.

Ha visst vissa gör så men jag har haft polare vars fruar sagt att dom gärna vill följa med med han o ungarna på äventyr i skogen med mig o andra

Då sa jag att han vill inte , snubben hade sagt att frun sagt nej

Fruarna blir deras morsor o dom små feta gossar med nappflaska i käften o noll testo

Om det har varit din erfarenhet hela livet förstår jag inte rubriken, för den handlar ju om nåt annat...

Ja det är nog delvis du som är problemet, men det handlar också om vilka personer man växt upp med eller råkat träffa på genom livet. Det är inte så enkelt som att bara "gå ut och var social".

Fast det gör alla, vad ska man böga runt med manliga vänner för? Larvigt, kvinnor knullar man så länge man har chansen

Det är klart att mer av ens tid går till partnern än när man inte haft en partner - vi har enbart 24 timmar per dygn på oss att göra det vi vill, men de som helt plötsligt glömmer alla sina vänner bara för att de är i ett förhållande ger jag inte mycket för, inte heller är det bra för deras hälsa för den dagen när de blir lämnade eller själva väljer att lämna så ska de försöka återuppta gamla vänskaper igen, varför inte bara anstränga sig en smula att underhålla dem under tiden?