Samlingstråden för EU-kritiker

Bra att SD nu erkänner fullt ut att de är M 2.0. Globalister, ej nationalister längre vilket var vad vi som byggde upp SD ville ha.

https://www.friatider.se/akessons-lofte-till-magdalena-andersson-vill-inte-langre-lamna-eu

Finland ska öka försvarsbudjeten inom 6 år.

Frankrikes planer vet jag ingenting om.

Polen ska öka sin yrkesarmé.

Tysklands planer vet jag ingenting om.

Tyskland ska öka mest?

Hå, har tråden somnat in? Kanske denna kolumn av Erika Bjerström kan irritera EU-hatarna så där lagom lämpligt, så att diskussionen ånyo kommer i gång?

Det som händer nu var EU-motståndarnas mardröm
https://www.sydsvenskan.se/opinion/det-som-hander-nu-var-eu-motstandarnas-mardrom/

Intressant! Jag stötte på den artikeln häromdagen. Erika har en del poänger. Det hon lyfter fram som fördelarna är just det som EU ska ägna sig åt. Som att verka för standardisering av produkter och system. Förutom att verka för rörlighet över gränser.

Men läser man artikeln med en smula eftertanke inses att hon säger mot sig själv. De som varnade för militarisering och ett övergivande av neutralitetspolitiken (Gahrton m fl) fick rätt. Men Erika får det till att det är "nödvändigt"

Själv var jag motståndare till EU medlemskapet. Men det blev värre än jag trodde. Bryssels lobbykrati försöker leka geopolitisk aktör och gör sig till kaosmakare.

Det möjliga positiva konsekvenserna som jag hoppades på uteblev. Jag trodde t ex att medlemskapet skulle något minska den anglosaxiska dominansen i kulturutbudet till förmån för mer fransk, tysk, italiensk etc. kulturimport. Det blev snarare tvärtom: färre översättningar av icke engelskspråkig litteratur. Färre läser tyska och franska..
Inte heller stärktes inhemska minoriteters rättigheter.

Hm. Skulle ett fortsatt "alliansfritt" och "neutralt" (om än bara på papperet, som vi vet) Sverige bättre ha stått emot den angloamerikanska kulturimperialismens stormflod? Har Norges icke-medlemskap i EU förmått motverka engelskans oönskade utbredning hos dem?

Visst tycker även jag att engelskans undanträngdande av andra språk är ett otyg, men i dagens EU är det kanske ändå bättre att vi "små" nationer - nordbor, holländare, greker, balter, polacker jämte övriga folk i det före detta östblocket - kan kommunicera på ett språk, som inte är modersmål för någon av oss. Tyskar och fransoser skulle ha alltför stora fördelar i umgänget, om deras språk hade en starkare status. Basic English har i dagens EU samma "neutrala" status som munklatin under medeltiden.

Men självklart ska vi försöka lära oss fler språk. Och nog är ju möjligheterna att lära sig språk bättre i dag, än för 35 år sedan.

Neutraliteten gör varken från eller till för språkfrågan. För övrigt: När vi röstade om EU hade Sverige ännu inte börjat göra drängtjänst för USA i deras krigståg.

Inför omröstningen upplevde vi en hajp för Eurrrooopa; Bildt var en av de mest talföra. Men det som ställdes i utsikt infriades inte. Tvärtom en ännu starkare slagsida åt USA i medierapporteringen. Färre översättningar från de stora europeiska språken i bokutgivningen.

Även bland EU anhängarna talades om ett demokratiskt underskott i EU-systemet. Nu nämns det inte ens. Allt oftare gömmer sig våra folkvalda bakom EU i brännande frågor.

Ett visst sammarbete mellan länderna behövs i vissa frågor som påverkar globalt t.ex handel, bekämpa brottslighet, miljöfrågor, försvar, mobilsurfande o s v.

I frågor som inte påverkas globalt t. ex arbetsrätt, brott och straff, narkotikapolitik, snus o s v ska EU inte lägga sig i.

Så smalt EU som möjligt för rent krasst är det andra länders politiker som bestämmer vad vi ska göra i vårt land som de enligt mig inte har att göra med.

Saken är mycket enkel: jag vill kunna diskutera frågor om hur trycket från "Bryssel" begränsar utrymmet för den öolitik som förs på nationell nivå, i om t ex utrikespolitik/diplomati, sociala frågor /arbetsmarknadspolitik finanspolitik, energifrågor, brott och straff osv - jag vill kunna ha en livlig debatt och politiskt ansvarstagande om detta på det enskilda landets nivå - UTAN att man behöver bli ihoptussad med t ex partier som älskar Donald Trump, rörelser som vill ha kvinnorna tillbaks till köket eller som hela tiden tjoar att "det handlar ju om Bankjudarna, fattar ni inte det". Kritisk diskussion om EU och hur fel de har hamnat har en rättmätig plats inne i mainstream, och det var inte så länge sedan det var så. För bara 25-30 år sedan fanns det en levande diskussion om EU:s och globaliseringens avigsidor som stod mitt inne i tunga svenska mittenpartier och tidningar, det gick utmärkt att t ex vara statsråd i Göran Perssons s-regering men vara kritisk till EU och euron (t ex Marita Ulvskog).

Men sedan 2002 ungefär har det området steg för steg försvunnit, denna inre kritiska debatt röktes ut. Nästan alla partier blev väldigt mycket mer kompakt EU-kramande´, och numera är också nästan alla svenska riksdagspartier i princip för att Sverige är med i NATO (undan taget är möjligen V). Det här har gjort en betydande del av svenska folket politiskt hemlösa, men framför allt har det snöpt både politiken och den aktiva politiska debatten.

Jag menar att den här förvandlingen i grunden beror på opportunism och lobbying, och den är klart destruktiv för demokratin.

Swexit ligger närmast till efter parlamentsvalet. Fler eller fler önskar inget mer EU.

EU-kritik flödar.

Haha. Anför belägg.

Egen bedöma EU. En hel del rika måste bedöma EU. EU beter underligt gentemot EU-folket. AfS kommer över 4%-spärren eller vinna nästa parlamentsval.

Sverige lyssnar på partiet AfS.

AfS vara förtjust i valsedlar i Swexit.

Swexit anordnas fram då.