Samtyckeslagen -allmän diskussion

Samtyckeslagen har lett till två stora problem. Det första är en katastrofal sänkning av rättssäkerheten. Det andra är att handlingar som ingen normalt funtad medborgare skulle kalla våldtäkt rent juridiskt klassas som sådan, handlingar som ändå bär ett minimistraff på tre års fängelse, skadestånd på hundratusentals kronor, och ett enormt stigma.

Detta är skälet till att 84 procent av de advokater som tillfrågades i Brå 2025:3 svarade att rättssäkerheten försämrats. Inte konstigt, då samma undersökning visar att 28 procent av fällande domar enbart bygger på ord mot ord. Målsägandens ord backas då upp av hörsägenbevisning, något som till vardags kallas ”skvaller”. Detta är en otillåten bevisform i många rättssystem, och som inte heller respekteras i Sverige förutom just i våldtäktsmål.

Idag innebär inte våldtäkt längre ett brutalt övergrepp, utan att man ”inte tar reda på, eller tar hänsyn till, vad den andra vill”, för att citera en nöjd radikalfeminist. Definitionen betyder att rena misstag blir våldtäkt. Det är därför vi nu massproducerar våldtäktsdomar där män (ofta pojkar) döms för att inte ha använt kondom, fortsatt ha sex i ett par sekunder efter ett nej, eller tolkat kvinnans onanerande av honom som tillstånd att onanera henne. Alltså sexuella handlingar som i vanliga fall antingen är uppskattade eller klaras upp med ett enkelt nej och en ursäkt.

Något som minskar samtyckeslagens möjligheter att påverka är att den kriminaliserar klumpigheter och misstag som är en oundviklig del av normalt sexuellt beteende. Enligt den stränga tolkningen av lagen som våra domstolar valt så ska allt ske med samtycke, och även om det blir en sekund fel så är det våldtäkt. Det betyder att alla sexuella initiativ, varje positionsbyte, varje handling, varje beröring, måste få ett klart ”ja”. Om man inte har fått ett ja och manövern sedan inte uppskattas så är det våldtäkt. Detta är varför folk skämtar om behovet att skriva under detaljerade kontrakt och ha advokater närvarande under akten – för det är så det är. Men även om det blivit juridisk praxis så lär det bli svårt att övertyga svenska folket om att dåligt förspel är våldtäkt.

Men det är inte säkert att samtyckeslagens största problem är de direkta. Betydligt mer svårstuderade är ju indirekta problem, främst sådant som inte sker. I en nyutkommen studie jämför den lundensiske ekonometrikern Adrian Mehic olika länders införande av samtyckeslagstiftning. I korthet är resultatet att antalet barnafödslar sjunker med 4 procent, aborter, könssjukdomar, p-piller-användning ökar och kondomanvändning minskar.

Mehic förklarar detta med att mindre riskbenägna individer helt enkelt lämnar dejtingmarknaden. Samtyckeslagen skrämmer bort män med risken att bli oskyldigt dömd. De som blir kvar är risktagare, vilket förklarar aborter, könssjukdomar och minskad kondomanvändning. För att kompensera för det ökar kvinnornas p-pilleranvändning. Detta fenomen riskerar att bli självförstärkande, då varje försiktig ung man och kvinna som lämnar dejtingmarknaden gör den ännu råare. Även om det inte framgår av Mehics studie, så ligger det nära till hands att tro att denna demografiska förändring faktiskt ökar risken för övergrepp.

Ironiskt nog slår samtyckeslagen hårdast mot de mest harmlösa männen, de snälla killarna, män som egentligen borde vara mer framåt med kvinnor – det vill säga de flesta. De skadas inte främst på så vis att de åker fast, utan genom att de aldrig ens vågar prata med en kvinna. På så vis skadas även kvinnor, då det blir svårare för dem att hitta dessa män. Dessutom lämnar det fältet fritt för svinen.