Vad händer med SD, M, KD och L efter deras brakförlust i valet 2026?

Det är precis så det ligger till. Tidöpartierna fick väljarnas mandat att minska invandringen till Sverige och verkställa så många utvisningsbeslut som möjligt. Under Tidö Sverige uppvisade en nettoutvandring för första gången på över 50 år (fler utvandrar an invandrar)

https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2024/08/fler-utvandrar-an-invandrar-till-sverige-for-forsta-gangen-pa-over-50-ar/

Det märkliga är att vi för en gångs skull har en regering som försöker genomföra det den lovade – och ändå blir vissa av dess egna väljare besvikna. Det måste vara någon form av syndrom.

Det där är en halmgubbe, sånt du bara hittar på som ursäkt. En valförlust bevisar inte att väljarna vill ha hela oppositionens politik, bara att de inte längre föredrar Tidös regeringsalternativ.

Att kalla väljare “kliniskt efterblivna” är dessutom ett argument mot väljarna i stället för att analysera varför ett regeringsunderlag förlorar deras förtroende.

Det är just detta som missas, att väljare lämnar inte Tidö därför att de plötsligt vill ha varje vänsterförslag. De kan lämna därför att regeringen uppfattas som ensidig, hård men ineffektiv, beroende av SD och svag i frågor som ekonomi, välfärd, rättssäkerhet och politisk anständighet. SCB:s majmätning gav S 33,9 procent, SD 18,3 och M 17,3, medan Novus i juni noterade ett statistiskt säkerställt M-tapp och närmare tio procentenheters oppositionsledning.

Problemet är särskilt allvarligt för M. Partiet riskerar att bli mindre än SD och måste då välja mellan fortsatt underordning, öppen maktkamp om statsministerposten eller en smärtsam omprövning av hela Tidöstrategin. Kristerssons förtroende ligger dessutom tydligt under Magdalena Anderssons, vilket försvårar förklaringen att allt bara handlar om enskilda sakfrågor.

För SD blir problemet det motsatta, partiet har fått stort inflytande men kan inte längre enbart vara protestparti. Om resultaten inte motsvarar retoriken måste ledningen förklara varför fyra år nära makten inte räckte. Novus beskriver också SD som ett ”motparti”, starkt i migration och lag och ordning men mer sårbart när väljarna bedömer ett helt regeringsalternativ.

L riskerar samtidigt riksdagsuttåg och organisatoriskt sönderfall, medan KD återkommande balanserar kring spärren. Novus noterade i juli Liberalernas lägsta stöd någonsin. En valförlust kan därför utlösa partiledarstrider, skuldkrig och konflikt om stödröster inom hela Tidösamarbetet.

Väljare byter inte sida för att de vill ha hela oppositionens program. De kan underkänna regeringens resultat, omdöme och beroende av SD. Efter en förlust väntar därför inte bara självkritik, utan sannolikt ledarstrider i M, regeringskrav från SD och existentiell kris i L och KD. Att förolämpa väljarna är bara ett sätt att slippa se problemet.

Nej. Mandatet var att minska invandringen rättssäkert – inte att utvisa fungerande arbetstagare eller ungdomar på orimliga grunder. Dessutom drevs den höga registrerade utvandringen 2024 delvis av Skatteverkets avregistrering av personer som redan lämnat landet, inte bara av Tidöpolitiken.

Väljare kan alltså stödja stram migration men ändå underkänna dålig proportionalitet, kompetensutvisningar och symbolpolitik. Det är inget syndrom. Det är politiskt omdöme.

Fast en stor anledning till M:s svaga stöd är ju pga hans fru.

Sen a-kassa och sånt som folk faktiskt bryr sig om. Utvisad för att man fyllt 18.

De utvisas för att deras föräldrar försökte hitta en konstiga väg för att ansöka om uppehållstillstånd. De har inte rätt att vistas i Sverige och ska utvisas. Det är exakt vad Tidöpartierna lovade sina väljare år 2022.


Jag håller inte med om det. Man kan till exempel inte rösta på S, V eller MP och sedan klaga på höga bensinpriser, höga skatter och massinvandring, eftersom kärnpolitiken för de här partierna är just höga bensinpriser, höga skatter och oreglerad, kravlös massinvandring.

Det händer ingenting.

De gräsrötter som drev fram den konservativa vågen är numera gnällgubbar.

De blev bekväma, lever på att tycka, de kommer försvinna i bruset.

Principer är principer. Tyckande är tyckande.

Vi som lever efter principer kommer fortsätta leva som vanligt.

De som lever på sitt tyckande kommer börja äta varandra för att överleva.

Det är tidens gång.

Dags för nästa cykel.

Vackert skrivet. Dags för nästa cykel. Om/när Tidöpartierna förlorar 2026 och Liberalerna faller ur riksdagen väntar ett hårt men nyttigt reningsbad.

SD:s konflikt blir mellan renlärighet och regeringsduglighet. De hårda säger att partiet kompromissat för mycket. Pragmatikerna ser att SD redan förändrat migrationen och kriminalpolitiken men fortfarande skrämmer bort väljare genom provokationer, skandaler och tunn regeringskompetens.

Den sannolika reformen blir mindre utspel, hårdare kandidatkontroll, fler trovärdiga statsråd och bredare politik om vård, pensioner och ekonomisk trygghet. SD modereras i stil, inte nödvändigtvis i sak, och kräver statsministerposten 2030 om partiet är störst.

Moderaternas kris blir djupare. Om M har anpassat sig till SD och ändå förlorar makten måste partiet svara på varför det behövs.

En falang vill närmare SD. En annan vill återta ekonomi, företagande och arbetslinje. En tredje vill vinna urbana mittenväljare genom klimat, EU och rättsstat.

Den starkaste vägen blir sannolikt stram migration utan nationalism, hård brottsbekämpning utan rättsstatlig vårdslöshet och ekonomiska reformer utan välfärdsblindhet. Vid en tydlig förlust blir ett ledarskifte troligt. M måste åter bli ett eget parti, inte en välkammad version av SD.

För Liberalerna blir ett uttåg existentiellt. Partiet förlorar pengar, personal, medieutrymme och tyngd. Ledningen lär avgå. Igen.

Tidöliberaler vill närma sig M. Socialliberaler hävdar att beroendet av SD förstörde partiet. Andra vill slå samman L med C eller M.

L försöker först överleva självt. Men senast 2028 måste partiet välja mellan ett tydligt socialliberalt återkomstprojekt, valallians eller fusion. Att både vara motpol till SD och garant för SD:s makt fungerar inte längre.

Inför 2030 vill alla samarbeta, men ingen vill underordna sig. SD vill leda. M vill behålla statsministervärdigheten. KD skyddar sin nisch. L försöker överleva.

Därför blir högern sannolikt mer formaliserad före nästa val, med tydligare statsministerkandidat, ministerfördelning och gemensamt program.

Lyckas reformerna får Sverige en vuxnare höger, mindre personberoende, mindre taktisk och ärligare om makten.

Misslyckas de återstår ett dominerande SD, ett krympande M och ett försvunnet L.

Sossarna kanske får makten men dom kommer inte få igenom sin budget. Centern kommer rösta emot den så maggan får regera med borgerlig budget som löven gjorde.

Och vad händer om L klarar spärren och Tidö vinner valet precis som 2022, enligt dig?

S+V får egen majoritet.

Sista gången som S+V hade egen majoritet var efter valet 1998 (161+22 mandat)