Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Har bröderna P berättat någon gång om vad som fick dem att skriva sin bok? Vad var drivkraften och hur tyckte de att just de var lämpade? Blev de tillfrågade av någon att göra det?

Deras bakgrund borde väl inte vara typisk för det jobb de genomförde.

Jag vill på inget sätt påstå att det är något konstigt med bröderna, utan är mer nyfiken på om det är känt hur det kom sig att de började intressera sig för detta.

Det fanns rutiner, och bröderna Poutiainen har dokumenterat dem.


Det var precis vad operatören gjorde i det här fallet.

Operatören Ulf Helin kontaktade vakthavande kommissarie Hans Koci över snabbtelefon, och mycket tyder på att det skedde innan han larmade. Här har vi troligen hela förklaringen på den minimala fördröjningen av larmet, med en larmtid som ändå stannar kvar inom 23:23-minuten och inte på befängda 23:25+.


Bröderna Poutiainen tror att i princip hela SBC är insyltade.

Det framgår tydligt i deras bok.



Ja, det står i förordet. Det är bara lite ordsallad om ”kritiskt tänkande” och så vidare.

Litet utdrag:

Vad gör man i ett sådant läge? Ska man resignera? Sätta sig i finsoffan hemma i vardagsrummet och intala sig själv att allt så småningom säkert blir bra. Eller ska man vara aktiv? Ska man på egen hand försöka ta reda på vad som kan tänkas ligga bakom?

Det senare alternativet låg förmodligen närmare till hands för oss än för många andra, möjligtvis därför att vi båda verkat som lärare. ”Kritiskt tänkande” är ju honnörsord i skolan.

Boken är ett unikt dokument. Jag inser att många som bröderna talat med kan ha förskönat sina insatser lite för att själva framstå i bättre dager än de kanske objektivt var.

Det är kanske därför inte svårt att förstå att bröderna landade i att det pågått några oegentligheter hos polisen. Det går väl att jämföra med hur de första polismännen på plats berättar om hur effektiva de var och hur analytiska de som sprang efter GM var, även om deras agerande framstår som lite ad hoc kombinerat med yra höns.

Det kritiska tänkandet hos bröderna verkar också lett till slutsatsen i boken att de inte kommer åt en konspiration inom polisen/Säpo som kanske inte ens finns.

Vi får ändå ge bröderna att de gav sig in i detta getingbo och dokumenterade vad som hände på ett sätt som skulle vara omöjligt idag. Att deras version krockade med HHs utredning där polisen bara framstod som kompetent och effektiv är väl inte konstigt i sig.

Jämför gärna med ett vittne som stämplade ut från jobbet inne på Skandia och försökte placera sig så nära mordet som möjligt fast han verkar varit både passiv och perifer när han väl anlände till mordplatsen. Där tyckte en folkskolejournalist att vittnet passade osannolikt bra in som mördaren och skrev en hel bok om sin egen uppfattning om detta 30 år efter mordet.

Bröderna hade åtminstone möjlighet att tala med de inblandade relativt tidigt efter mordet, medan folkskolejournalisten som skulle "lösa" mordet 30 år senare fick nöja sig med att läsa dödsannonser, besöka äldreboenden eller våldgästa en stackars ex-fru till vittnet upprepade gånger.

Det är ändå intressant att ett par bröder som jobbat med teknik och fysik tyckte att de skulle engagera sig i detta och var bättre lämpade än alla andra till uppgiften. Det finns vissa paralleller till en ingenjör i Schweiz som "löste" mordet med räknesticka och excelark och presenterade samma vittne som folkskolejournalisten som mördare.

Med sin tekniska bakgrund tror jag Bröderna P var lyckligt ovetande om de psykologiska drivkrafter som finns hos människor som blir ifrågasatta och att fokus hamnade lite väl mycket på hur datalistor blev utskrivna och eventuellt manipulerade. Hela debaclet med LAC-banden var väl något bröderna var tidiga med att dra fram i ljuset.

Jag tror även om jag kan ha fel att riktiga mordutredare är mer kunniga om hur människor tänker än vad fysiklärare i allmänhet är. Skulle mordet på OP lösas med en knall i ett kraftigt upphettat provrör framför ett klassrum fyllt med privatspanare är Bröderna P ändå mitt förstahandsval. Att reducera mordet till en trivsam pusseldeckare där bara kända vittnen kan vara den osannolika mördaren blir för dumt för min enkla smak.

Ja, det är en inte helt dum liknelse.

Det är uppenbart att t.ex. Helin tummar på sanningen. Lika uppenbart är det för mig att SE gör det. Felslutet blir då att tro att alla lögner måste ha onda och infernaliska motiv. Att en lögn måste dölja ett mord eller inblandning i mord.

Där har bröderna Poutiainen och SE-belackarna en del likheter.

Men de flesta verkliga människor (som inte fastnat i rigida Excel-blad eller flummat bort hjärnan på folkhögskola) vet att många människor ljuger av helt banala skäl. Som att av fåfänga framställa sig själv i bättre dager. Det är ju mer eller mindre standard att folk som blir påkomna med slarv försöker tona ned sitt slarv.

Därmed inte sagt att inte Helin eller Koci kan ha haft förhandsinformation om att det skulle förekomma någon slags övning. Om man vet att en övning kan komma att väcka uppmärksamhet på stan är det väl bra att tipsa SBC så att de är lite beredda på att hantera inkommande samtal om den. Så gör man säkert än idag om man ska arrangera något uppseendeväckande på stan.

Men steget från det till att faktiskt vara inblandad i mordet och fått instruktioner om att fördröja responsen och se till att Palme avlider är fortfarande enormt. Det är inget man bara kan anta. Särskilt inte när mycket tyder på en relativt snabb larmtid.

Scenariot jag skisserade nedan (med hjälp av H24) fungerar alltså lika bra om Helin själv blev osäker på om det var skottlossning eller om han fått annan information som gav honom anledning att misstänka att inringaren kan ha misstagit sig:




Det kan alltså både ha förkommit en övning och SBC kan ha haft förhandsinformation om den utan att något av det har med mordet att göra.

Jag läste om boken för flera år sedan. Jag har inte boken i min egen bokhylla.

Jag tyckte larmtiden i boken stämde dåligt med vad vittnen på mordplatsen berättat om hur lång tid det tog för polisen att anlända.

Ja, att människor kan ha olika anledningar att dra lite på sanningen är nog inget som är unikt för MOP.

Övningar på stan är något som jag tycker borde fått mer uppmärksamhet i utredningen. Tänk bara om de inblandade sett något som faktiskt var relevant för själva mordet. Det gör det väl intressant att studera mer ingående, vilket väl inte verkar vara fallet?

Det var ett tag sedan jag läste Inuti labyrynten, men jag är rätt säker på att förf inte sökte torgföra någon konspirationsteori. Dom gjorde ett hästjobb för att gräva fram fakta om insatsen under mordnatten. Konspirationsteorin ligger i så fall i läsarens öga.

En av anledningarna tii deras intresse för fallet var väl bl a att dom hade jobbat som lärare på Komvux och då ibland kommit att undervisa interner på kåken. Varav en del dykt upp i mordutredningen.

Bröderna Poutiainen radar upp ett antal ”misslyckanden” i sambandscentralens reaktion på mordet, och sedan prövar de uttryckligen hypotesen att misslyckandena kan bero på rent slarv. Sedan avfärdar de den hypotesen. Och ställer raljanta retoriska frågor vars tänkta svar är ganska givna.

De kanske inte torgför en färdig konspirationsteori med en tydlig avsändare i Inuti Labyrinten, men det är ganska uppenbart vad poängen med boken är. Och det är inte bara att sammanställa ett torrt dokument över polisens rutiner och så vidare. Boken är full av polemik och raljans där man inte drar sig för att rakt ut kalla folk för lögnare och så vidare.

Den färdiga konspirationsteorin sparar Kari Poutiainen till boken Den hemliga alliansen där han kommer ut som oförblommerad konspirationsteoretiker. Mask off. Det var det vi visste hela tiden.

https://gunnarwall.wordpress.com/2026/02/02/kari-poutiainens-bok-staller-en-fraga-kan-vi-forsta-palmemordet-utifran-mordet-pa-aldo-moro/

Jag tolkar det mellan raderna som att de tänker sig en konspiration inom SÄPO. Det är syftet med granskningen av exempelvis SÄK-ringen i senare kapitel, att likt Borgnäs peka på element och kretsar där svaret kan finnas och de som förmår arbetet på SBC att kollapsa.

Sen är det något av en spelad objektivitet, det är ganska tydligt att de redan har sin analys klar vilket i mina ögon är okej också, men hellre att man spottar ur sig rakt vad man tänker så kan man ta debatten därifrån.

Boken blandar verkligen högt och lågt där jag personligen lät mig övertygas av deras tidsmässiga uträkningar men andra kapitel är riktiga bottennapp, exempelvis det hej-vilda svingandet mot Börje Wingren som troligtvis var mordnattens minst handlingsförlamade person. BW får flera sidor mot sig med rena förolämpningar, sen börjar kapitlet.

Spelad objektivitet? Fullkomlig objektivitet existerar inte i sinnevärlden. Vi ska komma ihåg att konspirationsteorier flödade ymningt de första åren efter mordet. Ja faktiskt från Holmér själv.
Det är a priori inte alls någon långsökt hypotes att söka de skyldiga i säkerhetsapparaten. Det finns många historiska exempel på mord och mordförsök mot politiska ledare utförda av just de som ansvarade för dennes skydd och säkerhet.

En okänd faktor i förloppet under mordnatten är SÄPO. Poutiainen skriver att det rörde sig några gubbar från SÄK på SC. Sådana vars göranden och låtanden inte går att komma åt av väl kända skäl. Det som stör mig och förmodligen många andra medborgare är att det inte bara handlade om en förlamad polisjakt utan också att kuppförsvaret inte aktiverades. Nyckelpersoner larmades inte i tid. Ingen förstärkt beredskap och skydd av centrala objekt. Exakta detaljer om hur kommunikations - och beslutsvägarna där ser ut vet vi inte. Och bör heller inte veta. Vad vi vet är att det förmodligen aldrig sedan världskriget övats så flitigt på just detta.

Kombinationen av handlingsförlamad polisledning och uteblivet kuppförsvar tedde sig minst sagt märkligt för den som betraktade det lite från sidan. Jag minns en fransk politisk journalist som skrev om händelsen. Hade nåtts av nyheten om mordet när han befanns sig på Arlanda på morgonen och undrade om det ens var värt att försöka ta sig till hotellet. Förväntat sig stopp i trafiken, vägspärrar, ID kontroller etc. Inte ett pillevipp kunde han notera.

Jag håller med dig till 100 procent.

Hur jag än vrider och vänder på MOP landar jag i slutsatsen att walkie/talkie-gruppen fanns och är permanent sammanväxta med mordet (jag kommer till hur det kan påverka SBC). Mängden helt vanligt folk som menar sig se dem och beskriver dem med trovärdiga, egen-upplevda detaljer är för hög.

Den sista avfarten är om de fanns men med ett annat syfte, exempelvis narkotikaspaning. Men frågetecknen hopar sig där också, exempelvis varför de i så fall inte anmäler sig vid mordplatsen och hoppar över till den insatsen. Eller bidrar i efterhand med detaljer de borde vara i utmärkta positioner att se och som hade kunnat vara avgörande indicier i utredningen. Framförallt borde de vara i utmärkta positioner att sprida ljus över Grandmannen, iakttagelser i Gamla stan, kretsen kring CP (när han var aktuell) med mera. Tips av denna typ är inget man snålar med inom Polisen och alla går igång på tanken att man själv sitter på en pusselbit.

Ingen har heller trätt fram i syfte att svära sig fri eller förklara närvaron på något annat sätt, exempelvis en medlem i Donald Forsbergs påstådda Barbrogrupp som ska ha övat radiosamband genom att följa narkotikalangare. Varför är det ingen av dem som medger att de var där, och tipsar PU om en avvikande man vid X? Dessa föreslagna individer måste ju vara ännu bättre "sensorer" än den allmänhet där alla tänker efter så det knakar och skickar in tips om högt och lågt.

Istället landar man i slutsatsen att gruppen mycket riktigt fanns men de facto faktiskt har lyckats hålla käft i 40 år, vilket i sig är intressant.

Det kan inte ha funnits många personer i Västeuropa som var mer intressanta att underrättelseinhämta mot än 1986 års Olof Palme som stod i begrepp att omforma NATOs norra flank. Tänker man sig att man utnyttjade grupper knutna till beredskapsfunktioner ("Stay Behind") för att sköta den yttre spaningen, kanske i hopp om att hitta bevis på OPs förräderi faller bitarna på plats. Dessa kan ha rapporterat till higher-ups på Säpo via informella kontaktvägar som kanske inte ens finns i den officiella strukturen (just då Säpos agerande i så fall var över gränsen formellt).

Kombinerat med det uteblivna rikslarmet och den uteblivna samverkan med Försvarsmakten (mer Hans Koci än Ulf Helin) börjar MOP dra ihop sig mot en sorts mittpunkt. Mordet kanske sker spontant efter att gruppen ansett sig ha sett någonting som bekräftar deras misstankar och (i deras värld) motiverar en omedelbar aktion medan chansen ännu finns. Mörkläggningen tar vid nästan direkt och det första, akuta steget är att kontakta en pålitlig chef på SBC och förklara att det av skäl kopplade till rikets säkerhet måste bli en lam polisinsats på larmet om skottlossning som snart kommer, eller som just kommit. Man får förklara sen, men det är en order.

Lyssnar man på LAC-bandet så låter också Hans Koci mer än lovligt skakad när han får veta vem mordoffret är och eventuellt inser att det är han själv som sitter på Svarte Petter som indirekt deltagare.

Eftersom Donald Forsberg sa att WT-männen var Barbrogruppen och ej kopplade till MOP misstänker jag att de istället var den s.k Leongruppen och högst kopplade till MOP.

När det gäller den s.k övningshypotesen kan det kommenteras att samma sak hände under 9/11, där vissa operatörer blev osäkra på om informationen de fick var skarpt eller en del i en pågående NORAD-övning. Operatörerna löste det genom att helt sonika fråga, vilket man kan höra på en mängd inspelningar.

"Uh, is this real-world or exercise?"
"Real world"

Och liknande utbyten kan höras. Väldigt lätt-löst, det finns ju ingen poäng i att skydda själva övningen om förvirringen har gått så långt att livsfarliga missförstånd börjat ske.

Jag är ändå benägen att tro att vi hört någonting om övningen nämnas på LAC-bandet om den faktiskt funnits, och att det som händer är än mer dolt och komplicerat och inte kan sägas rakt ut.

Varför skulle inte den hypotetiska aktionen på stan kunna vara Barbrogruppen utan koppling till MOP? Ditt argument verkar vara att i så fall borde de trätt fram och tipsat polisen. Med all respekt framstår inte det argumentet som speciellt starkt.

Donald säger ju själv att han haft tystnadsplikt, och då bör väl det gälla alla i gruppen. Om då polisen går ut och efterlyser dessa misstänkta WT-män tar det väl verkligen emot att vara den som sticker ut hakan och röjer hela gruppen. Dessutom kan de ju själva bli föremål för misstanke och så vidare.

Inte heller säkert att de upplevt att de sett något av egentligt värde.