Total inkompetens! -Unga vuxna i serviceyrken.

Om jag är ”Stockholmare”? Ja sen länge vad nu det har med saken att göra. Men om du menar ung personal som inte anstränger sig, så är det säkert vanligare i större städer. Både de bästa och sämsta finns ju i eller dras till storstäder. Gäller alla kategorier.

Så ts påstår att generationen Äsa Moberg, Jan Giljotin, Gudrun Schyman var bättre?

Nä, för att jag frågade är för att jag som Göteborgare med många besök i Stockholm så märkte man rätt snabbt att ni har odlat en gnällkultur helt olikt från landet i övrigt.
Den kulturen lär reproducera sig in i alla serviceyrken dessutom. Ett kaninhål av en självförstärkande spiral av otacksamhet m.a.o.

Testa ett leende och använd tålamod och byt ut människan bakom disken som ska serva dig - Mot dig själv. Skulle DU vilja möta någon som dig och kanske demonstrativ med ord eller gester döma denne att han/hon är jobbig/inkompetent/senfärdig/
Testa lite ödmjukhet , lätthet och förståelse samt tålamod . Det är så lätt egentligen

Ja, absolut, håller helt med dig. Man går in i en livsmedelsbutik och frågar exempelvis var havregrynen är och får till svar "vet inte", inget mer. Eller man frågar om något klädesplagg i en klädbutik. Eller en bakelse i cafédisken. Vet man inte, då säger man det och försöker sedan lösa situationen.
Lär upp ungdomarna eller släng in dem på lagret!

Lägg av, det där har aldrig hänt, inte en chans. Du frågar troligtvis kunder du misstar för personal och du förtjänar en stor örfil och folk undrar varför brukaren inte har sin skötare med.

Jag har vart in i många livsmedelsbutiker som tråden handlar om, i helvete att personalen nånsin är otrevlig eller icke hjälpsam. Det har nog med TS yttre att göra.

Jo, finns sådana med, men inget jag kan identifiera mig med. Finns ingen anledning att vara otrevlig. Dock förväntar man sig ju att även sommarjobbare kan ta fram info och ge svar på relevanta frågor. Handlade om trädgårdsredskap i det här fallet, ingen matbutik.

Varuhus, inte matbutiker, enligt TS.

Jag vet inte hur många gånger jag har besökt olika butiker och har ofta en aning om vad jag vill ha, men jag kanske inte vet exakt. Och jag vet definitivt inte var det finns i just den här affären. Säg att jag är på biltema och letar efter presseningar och rep. Men sen har jag också lite följdfrågor om presseningarnas tjocklek, och om de passar att slå in nånting med, samt hur grova öljetterna är så repet passar.

Men då möts man bara av total likgiltighet. I stället för att ivrigt säga -jamenvisst, vi öppnar en förpackning och kollar. Eller; du jag vet inte, men jag ringer en kollega som är jätteduktig på det här. Hen kan nog svara på dina frågor.

-Det är sånt man vill ha som kund. Så man känner att man blir tagen på allvar och att man betyder nånting. Sånt värderar jag högt. Alltså lite hjälpsamhet.

Det håller inte att hänvisa till AI, eller säga - ”Aah men kolla själv för fan. På internet! Dhöööö…” då ska man fan inte jobba i ett serviceyrke.

Och så går jag fram till nån vilsen 20-åring som står och plockar med nåt. ”Hejsan” säger jag glatt. Hörrödu jag letar efter X. Är det något som ni har? Svaret jag får är 50-50, ”ööh nää det har vi inte”. Eller, ”jag vet inte”. Men sen tar det liksom stopp. Ingen ansats till att försöka hjälpa mig vidare och kanske fråga nån som har mer koll. Eller kanske söka lite på nån websida eller i nån lager-app. Eller vadfan som helst. Ingenting. Nada!

Såna människor borde ju inte få jobba med kundkontakt oavsett om de är 18 eller 50 år. Deras jobb är för helvete att hjälpa kunderna på alla sätt det går och få dom att känna sig välkomna och hörda. Så var det åtminstone förr.

Nu har det gått så långt att jag skyr 20-åringar som pesten. Jag vet redan innan att de är totalt socialt inkompetenta, alternativt så är de helt lost och har ingen som helst koll, eller så är de bara helt ointresserade av att hjälpa till.

Så här var det inte förr. Vad har hänt? Är det skolan som förstört ungdomen eller har vi curlat sönder dom?

Var ju snarare rätt smart av honom.

En säljare på Power får varje dag frågor om hundratals olika produkter. Med tiden lär man sig mycket, men det är knappast rimligt att förvänta sig att någon ska kunna alla specifikationer och exakta skillnader mellan två slumpmässiga routermodeller utantill.

Att använda AI eller ett jämförelseverktyg för att ge ett snabbt svar är ju egentligen mer ärligt och professionellt än att killgissa eller försöka minnas. Många säljare hade bara dragit något direkt från röven med stor självsäkerhet och förklarat hur den här ena är "hans favorit" och spelat på dina låga tekniska kunskap, sålt på dig något skräp istället och du hade tyckt det var en kunnig typ eftersom de verkade tala med sådan auktoritet om skit de egentligen inte har koll på.

Den typen av fråga menar jag lämpar sig bättre för ett verktyg som kan jämföra specifikationerna direkt eller en AI än för en människa som ska komma ihåg dem från huvudet.

Detta...

Har jobbat 24 år inom diversehandel och vi säljer bland annat tre olika bogseringslinor, 1000kg, 2000kg samt 3000kg

Äldre man kommer in och ställer frågor om hur bogseringsöglan ska fästas på hans gamla SAAB (alltså den öglan man skruvar in bakom ett plastlock i fronten) och hur man sedan ska gå tillväga för att fästa bogseringslinan i den.

Efter 30 minuter så blev jag tvungen att tala om för honom att antingen så kan man det här eller så ringer man en bärgare. Du kan omöjligt förvänta dig att personal på en detaljhandel ska kunna svara på frågor om din bil? Vet du inte hur man fäster bogseröglan i bilen så ringer du en bärgare, nej vi tar inget ansvar om du använder bogseringslinan fel och någonting går sönder.

"Men hur ska jag göra för att inte använda bogseringslinan fel då?"

OP, var det du?

De allra flesta affärer där jag handlar har folk som vet saker. Problemet är att det har många arbetsuppgifter och när man behöver fråga dem så vet man att de måste hoppa omkring mellan uppgifterna. För de är oftast för få. På Clas Olsson så har jag varit med om att personal har gömt sig från kunderna. Och Ica, där ska man tydligen bara anställa bimbosar. Men i övriga affärer, de är bra pålästa på affären.

Har träffat väldigt unga och osäkra människor inom stöd i boende, dessa har dock varit katastrofala. De har själva inget hem att sköta, så när de ska hjälpa en när man fått en jävla burnout och vill ha lite hjälp för att man inte pallar t ex organisation och städning för man är för hjärnbränd och psykiskt kaosig, då kan de inget. De vet inte hur man diskar och dammsuger. Man får försöka förklara för dem så att jag kan hjälpa dem att hjälpa mig.

Och tittar på mig och undrar om det finns spisrengöringsmedel och skåprengöringsmedel och badrumrengöringsmedel. Och jag säger att det finns diskmedel, fettlösare och såpa, ta det som passar. De ser ut som de vill börja gråta. För de vet inte vad de kan använda till vad om det inte står på flaskan. Jag säger att om du dammsuger så moppar jag efter. Men då säger de att de kan moppa, när de ser att jag fyllt hinken med vatten och såpa så att det är klart. Sedan trycker de ur allt vatten ur moppen och drar den jättelöst över golvet. Om det finns en fläck så är de jättenoga med att inte fläcken ska tas bort.

Och finns det djurtorrfoder som katterna sprätt ut lite på golvet så sopas det inte upp och slängs. Det plockas upp och läggs dammiga i en skål. Fast jag precis sagt att är det något grovt skräp på golvet så tar vi det med sopen så att vi slipper få full dammsugarpåse snabbt.

Påminner om mig själv. Jobbade i hemtjänst en sommar när jag var väldigt ung, det fanns inget annat, hade gärna skött något trädgård men de jobben var redan upptagna. Jag gjorde mitt bästa. Det gick hyfsat. Men skillnaden var att jag var 16 och de är runt 25, och de kan mindre än när jag var 16.